Run to the finish

I beg with my eyes
Simply trying to disguise
everything that might appear
if you look to close
'cause the end of an era is near

There is nothing you can do
and not one thing you can say
to take this strange feeling away

I run out of explanations
There is no reason to feel fear
It's a future like everything else
and far better than most

But I can't share it.
Have to deal with it on my own.
Have to grow up

Igår fyllde min mamma år. Jag jobbade på Daldansen i Hedemora från sju till halv två. (19-01.30) Roligt värre att rota i folks väskor och beslagta alkoholen deras. *muahaha*

Idag fick jag veta att jag och kusinen fick lägenheten! :D Greatest feeling ever when it comes to living space. Har ju upplevt bättre stunder, men det har varit personliga grejer.

Kort om lägenheten: 3rok, ca 60 kvm (om jag minns rätt) Ligger på en gård i Sunnersta. Det är ett hus på tomten åt en helt vanlig familj (som alltså hyr ut det till studenter). Mitt rum är vitt. Vi har bastu och tillgång till tvättstugan två dagar i veckan (hela dagarna). Från köket leder det upp en svängd trapp till vardagsrummet. Ganska lågt i tak, så mina långa vänner kaaaanske riskerar att knocka huvudet om de hoppar. Vardagsrummet är för övrigt jättemysigt och vintertid har man nog rätt god sikt över sjön. I köket under trappen ligger vad som enligt min kusin kommer bli "Idas plugghörna". Antagligen alldeles korrekt. ^^ Jo, den ligger sju kilometer från centrum, men det går fina cykelleder och jättebra bussförbindelser alldeles förbi huset.

Jag ska flytta hemifrån. Är inte det konstigt så säg?! :)

Och imorn fyller jag nitton. Jisses vad åren går, någon har jag alltså snart känt i fem år :O Resten av denna kväll kommer ägnas åt Hedemoras Daldans..i de bästa vännernas lag (med undantag för vissa som bor så himlans långt bort....)

Lång frånvaro

De senaste veckorna har trillat på. För mycket har hänt för att man ska kunna sammanfatta det i ett enda inlägg. Det är onödigt att ens försöka.

Det är svårt att säga saker som inte blir triviala, som inte är ytliga, som inte bara är ett betraktande ovanifrån på något under. Att sätta pränt på mina känslor inför allt som har hänt kräver en självkännedom som jag inte fullt ut besitter. Likadan är framtiden, jag vågar inte utforska den i förtid. Jag kommer att flytta hemifrån, kommer att köpa en ny gitarr och en dator, kommer att börja i Uppsala. Så långt kan jag sträcka mig, men att prata om hur jag kommer att känna. Det vore ett hopplöst projekt redan från början.

Jag är en ombytlig natur när det kommer till sinnestämning. Från dag till dag, eller minut till minut, aldrig detsamma. Ofta är allt som behövs ett "Äsch, det löser sig!" från en vän för att livet ska bli lättare igen. *svävar*

Nu ska jag sätta mig och vänta, och hoppas, på ett (positivt) telefonsamtal från den eventuella hyresvärden....