The joker and the thief

Kom på att del ett och del två inte behöver vara på varann följande inlägg.

Jag ligger hemma i sängen i Fornby (dubbla täcken är kärlek i ett dragit rum). Katterna ligger tungt emot mina fötter, vilket också resulterar i värme. I like. Föreställ er att ni ligger i ett rum och faktiskt kan känna små tunna kyliga brisar av luft strömma förbi då och då. Intressant känsla om jag ska vara ärlig, inte ens särskilt obehagligt.

Den andra december har jag återigen en salstenta. Jag har inte pluggat inför den egentligen, men ja, vi får se hur det går. Omtentor var inget farligt, så vad spelar det för roll?

Har flyttat hem svarta gitarren igen, eftersom min finfinfina gitarr bor kvar i Uppsala hos mig. Alltid trevligt att kunna lira lite på hemmaplan också (hemmaplan som i Fornby). Satt och spelade på den förut och upptäckte något förvånande. Det var lättare att sjunga dur-låtar än mollvisor idag. That was a first. Ytterst förbluffad blev jag, men rösten bar bättre i positiv klang.

Mitt projekt med att vända tillbaka dygnet efter en månad av seeeena nätter (två-halv tre, ibland senare) går vidare. Jag trivs så mycket bättre om natten. Livet är lugnare och man kan på något sätt fokusera på sådant som anses vara oväsentligt av omvärlden, men som gör mig själv lite mer just det, mig själv.

Att få vara den otroligt lata laid-back-personen som dricker sitt thé och ser på fåniga program och filmer i flera timmar. Att få leka med min fasad och förändra min person konstant i förhållande till det jag betraktar. Att aldrig vara en färdig människa som förväntas agera på ett visst sätt. Att bara anamma det som jag själv satt igång och figurera som den utifrån styrande makten.

Om natten är jag mäktigast i mitt eget rike.

Mina ärr del 1

Visst har man minnen till de flesta ärr man har på kroppen. Jag har i alla fall det till många av dem. Här kommer en liten redogörelse för några.

Ärret på vänstra handleden:
Tror att det var i sexan, var hur som helst på mellanstadiet. Klassen åkte iväg till skidbacken i Avesta (ja jag är en dålig avestabo och minns inte vad det heter) där vi skulle skida, åka slalom och försöka åka snowboard. Ja, jag fick efter ett tag tag i en snowboard med nyvässade kanter. Satte fast ena bindningen, för det sa de att man skulle. Så började jag bege mig långsamt uppför. Plötsligt far snowboarden iväg och jag tippar framlänges och snittar upp handleden. Alldeles senvitt i botten, och det börjar inte blöda förrän jag gått ner ända till raststugan. Där skickar Stålberg iväg mig i bil med Tommy till akuten. (minns inte akut-besöket ett dugg...vilket känns väldigt konstigt)

Ärret ovanpå vänster hand:
Nästan osynligt som tur är. Mitt mest idiotiska ärr eftersom det på allvar är självorsakat. Har någon hört talas om "bögtestet"? Otroligt politiskt korrekt inte sant?! I alla fall, det går ut på att man ska kunna sudda sig ovanpå handen så länge som möjligt. En dag suddade jag lite bara för att prova vad det var sådant liv om.. Fy helvete vad det sved dagarna därpå. Och ja, det är mer än korkat!

Ärret på vänster pekfinger:
Keramiken förra hösten. Jag hade tagit ut en kruka, sträckte mig in och tog ut en till. När jag sköt den ifrån mig ner på bordet kände jag hur det snittade till. En sylvass pigg av glasyr (dvs. glas) hade orsakat ett jack tvärs över leden. Nåja, tänkte jag, och gick bort till vattenhon och virade in fingret med pappershanddukar. Därpå vände jag mig till Anna, läraren, och talade om att jag skurit mig. Hon bleknade och ledde iväg mig till sjuksyster. Mitt nyare ärr med historia, och det är fortfarande lite knepigt nerv-mässigt. Ilar i det ibland och sådär.

More scars to come some other day, men nu måste jag diska.

...Rosemary..

Något är fel när man inte har kunnat vara med på lillflickans ettårsfirande. Grattis Tuva-liten! Det kommer fler år.

Rosmarin och honung i varm mjölk, något av det mer sövande jag provat. Nästan som att bli dängd i huvudet med en kudde upprepade gånger. Mjukt "boff" som gör att man bara vill krypa tätt intill och gosa ner sig. Trivsamt.

Jag åt kokta rödbetor med svampsås till middag. Eftersom jag känner till effekterna av rödbeta...nej, vi går inte in på det. Ni som vet vet, och ni andra får väl prova och se.

Finns många idéer och tankegångar, men det blir aldrig riktigt tid att få dem på pränt och lära sig förstå sig själv och veta hur man vill organisera sin egen verklighet. Jag har upplevt alldeles för lite, så det som händer blir överväldigande överdrivet i mitt huvud.

Omtenta - Done

I säng klockan två i natt, upp vid kvart över sex i morse. Var väldigt väldigt o-pigg, men samtidigt på helspänn. Idag var det dags att återigen ifrågasätta mina kunskaper, och att försöka klara av den omtenta som kom sig av förra gångens misslyckande. Jag klädde på mig och smög tyst ner i köket för att inte väcka farbror som låg och snus-sov i vardagsrummet. Gjorde i ordning te i en termos, några smörgåsar och chokladtäckta Digestive för att ta med, åt frukost och gick iväg till bussen som skulle ta mig till Polacksbacken.

Klockan åtta anlände jag till hållplats Ångströmslaboratoriet utan en aning om vart jag sedan skulle bege mig. Funderade länge och väl ståendes framför kartan innan jag bestämde mig för att det var värt att undersöka hur det såg ut vid huset, hus nummer 5, som sades innehålla skrivsal på Polacksbackens område. Väl där blev jag insläppt varpå jag satte mig ner på golvet i väntan på att minuterna fram till slaget nio skulle passera. Sittandes på golvet gick jag alltså igenom mina anteckningar om sociologer, begrepp och hur de hängde ihop för sista gången.

Klockan slog nio och vi tappra som begivit oss dit en tidig lördagmorgon satte oss ner i en stor ekande sal vid varsin bänk, uppdelade i rader utifrån vad vi omtentade. (De med sociologisk inriktning satt för övrigt på rad D) Vi fick våra tentor och jag skrev så genomtänkt och klurande, begreppsligt förstående och vackert, förtroget och sanningsenligt som jag bara kunde i två timmar och tio minuter. Huruvida detta räckte ända fram återstår att se. Detta sagt med ett förtröstansfyllt tonläge.

Nu ska jag skämma bort mig själv med Gilmore Girls innan jag tar itu med annan studentlitteratur. Det kan hända att jag somnar ifrån, då tröttheten smyger sig på mig när jag befinner mig i liggande läge i en säng. En fortsatt trevlig helg önskar jag oss alla, och jo, jag har Cream Cheese-chips att förgylla lördagskvällen med.