Ska du eller jag vara en idiot med dumstrut på huvudet. Stå där i hörnet och skämmas över all denna idioti som kommer från hemligheter och för mycket tänkande. Att bara säga sanningen rakt ut, nej det är ju en omöjlighet när ingen erkänner vad det är som orsakar det, när ingen förklarar vad som ligger bakom! Fuck off, let me breathe, or tell me what is wrong and cry in my arms!


I'm a creep..I'm a widow
what the hell am I doing here, I don't belong here
I deserve everything and nothing........

Velighet och sanning, var står du?

Logga in och tala till mig, visa ditt anlete och dina innersta tankar
Sprid ut dina idéer över mig som höstlöv över en gräsmatta
Show me who you really are
Tala till mig, låt mig känna att det är äkta
Ansträng dig inte för att verka speciell, eller för den delen normal
Antag att jag kommer att acceptera dig vad du än säger, tycker och gör
Jag kanske inte accepterar det du säger, tycker och gör men jag accepterar dig,
och respekterar dig för att du visar det som är du, i ett nötskal!

Speciella dagar när man velar hejvilt fram och tillbaka över beslut som går på ett ut. Man vill men vågar inte. Hoppas, men oroar sig för att fallet är det man minst vill ha! Och så står man där i efterhand, så att säga med skägget i brevlådan, och drömmer ändå om det man valde att inte göra idag. Låt mig veta om det är värt att göra imorgon istället, eller om jag ska lägga ner den idéen helt.

Ibland önskar man att det vore enklare, att besluten vore enklare, att jag vore enklare, att vi alla vore enklare. Fast sen så tänker jag på hur tråkigt det vore utan alla nyanser som gör oss till enskilda individer. Utan ilska, utan diskussioner, utan äkta starka känslor. Bara ett milt leende och inte ens en ironisk ryckning i ögonbrynet. Det skulle skrämma mig från vettet. Nej fy fan vad jag är glad att vi är unika, men ändå ibland...ibland drömmer jag om att folk skulle säga vad de egentligen tyckte och tänkte, hur de kände, så jag slapp vara den veliga, förvirrade, spattiga "unga kvinna" jag blir när jag är tvungen att ta beslut när jag inte vet utgången av det jag beslutar om. Säg mig sanningen, vad vill jag, ni, du, allihopa...på riktigt?!

Gah, nu har jag varit tvungen att göra om samma inlägg två gånger...*suckar*

De handlade iallafall om att jag klagade på några av mina lärare som i sin tur klagar på att jag inte är tillräckligt ambitiös, vilket är absurt att klaga över. Jag beter mig som jag förväntar mig att jag behöver bete mig. Om de säger att jag har mer i mig, men att jag inte visar det, vad grundar de sina åsikter på då? På att de tycker att jag borde vara bättre, på att jag är så oooootroligt trevlig att jag måste vara smart också? På att jag kan glimta till ibland, men oftast håller en ganska normal nivå? Näe vet ni va, batterikaninen med flera kan hålla sina åsikter för sig själva och bara räcka tillbaka mina VG-prov utan kommentarer!

Och jag tänkte att jag skulle skrivit mer, men jag hinner inte! Folks om ska sovas härinne nu, så datorn ska av! Tråkigt men sant, och jag som tänkte käbbla om det här i minst åtta rader till! :P Bye now

Ideal är dumma saker, fast idealism kan vara bra!

Det är det där skönhetsidealet som världen har (delar av den vill säga...den jävla västvärldens sjuka ideal) som säger att man inte får vara sitt normala jag utan måste tänka på utseendet hela tiden, istället för att se till de underbara egenskaper som varenda människa har!!!

Det är omvärldens fel, omvärlden som påverkar oss att tro helt sjuka saker och aldrig tro att något gott finns hos oss, bara hos alla andra, som gör att vi tror att det inte är tillåtet för oss att det ska hända något bra...Vi kan inte unna oss något för i nästa sekund kan det hända något dåligt och då är det på grund av att vi unnade oss nyss! Helt sjukt är vad det är. Inte konstigt att så många människor är trasiga nuförtiden, att folk går in i väggar till höger och vänster (Hur ser de där väggarna ut, vad ska jag akta mig för? Ska man lära sig att säga nej säger ni?)

Då förstår jag, man ska bara göra sånt som man själv vill! Men vänta lite, vad händer med samhället om alla bara gör som de själva vill? Antingen så har alla lite ansvarkänsla, då kan vi få det att fungera, men tänk om mer än femtio procent bara vill lata sig framför tv/dator och bli serverade. Då blir det många fler väggar, eller så blir det äckligt smutsigt överallt!

Föreställ er detta. Vandring utan mål annat än trötthet. Utmattning av törst. Sedan vätska.

Snart sömnig tid, tråkigt nog, för jag är inte uttröttad, inte slumrande, nyligen tedrucken och varm. Det gör att när jag väl ligger så kommer jag bara fantisera mig bort till en annan värld, en bättre värld, fylld av er alla. Upptåg på sommarängar, grillning i ett hörn av en trädgård, dans till musik som får en att skälva. En trip till en vän, utan andra baktankar än att ha det trevligt. That's a wish of mine

Don't know if I shall say goodbye to you

Goodbye and Go.. det är vad man borde göra om någon inte förtjänar en! Men om man egentligen inte vill säga hejdå? Om det man verkligen vill göra är att övertyga personen på alla sätt man förmår, men man är så rädd för att misslyckas att det nästan vore bättre att ta första steget (ett litet steg för mänskligheten, ett stort steg för mig) eller dra innan man blir sådär jävla bränd.

Feghet är ett otyg, det borde utrotas, men på något sätt så är fegheten en trygghet i sig. Den är ett sätt att behålla kontrollen, ett sätt att hålla koll på omgivningen och sig själv. Styrkan som krävs för att ringa till folk, sätta sig på ett tåg utan att veta vad som väntar, att luta sig fram mot någon och kräva en kyss..alla dessa saker kräver ett sjujäkla mod, men utan ett ordentligt gensvar sedan tidigare gör man dem inte. Om man inte tror på ett positivt svar ringer man inte, man sitter och håller tummarna att någon annan ska ringa, att någon annan ska ta första steget.

Att slippa vara den som kastar sig utför stupet i ett försök att hitta något bra skulle vara skönt för en gångs skull. När man hoppar vill man ju faktiskt ha någon som fångar en, istället för att stå där och titta på, eller vandra därifrån under fallet. Det värsta är när man kan höra skrattet samtidigt som de vandrar sin väg. Hellre vara ovetande och hoppfull än säker och olycklig. Jag struntar i om det är att leva halvt, jag älskar mitt liv som det är, även om jag saknar mycket. Jag skulle gladeligen ta steget om han grävde en bassäng, fyllde den med vatten och la studsmattor och madrasser runtomkring för att förhindra smällar oavsett var jag landade. Sedan, om han kom upp, stod bredvid mig och tog min hand och därefter hoppade tillsammans med mig, då skulle jag aldrig ens behöva undra, fundera, tänka. Då vore jag trygg!

You surround me like a circle

Åtta små projekt + ett projektarbete

1. Sterilisera/kastrera mina katter (eller iallafall ta dem till en veterinär som gör det, tänker inte befatta mig med den proceduren själv såklart! Jag betalar för att någon annan ska göra det!)
2. Ladda på mobilen imorgon (Japp, för nu har jag ett nät som fungerar vid stugan aswell ^^ Halebop kicks comviqs ass. Heja mig som gjorde det!!!)
3. Köpa en digitalkamera , det har varit ett projekt länge, men det blir aldrig av!
4. Bygga upp bättre disciplin , kan ju alltid försöka iallafall ;)
5. Börja springa och träna, jag tror att jag kan behöva det. *Klap klap lilla maggen* (Har redan börjat lite smått med armhävningar, sit-ups och rygglyft före sänggåendet.. Träningsvärk xD Klenfiiiiis)
6. Planera mitt framtida liv, alltså komma på vad jag vill gå efter gymnasiet, eller om jag ska ta ett basår. Vad jag faktiskt vill pyssla med.
7. Självkänslan ska man alltid jobba med :) Det är nyttigt för fortsatta livet
8. Spela in min röst/"sångröst" för att lära mig vilket läge jag egentligen bör köra i för att det ska låta som bäst, och vänja mig vid att inte ogilla den!
9. Projektarbetet, någon som har en trevlig idé? Ska såklart vara inriktat på något inom samhällsprogrammet, dvs. samhälle, historia, religion, psykologi, svenska, filosofi, geografi, språk eller en mix av flera.. Please give me ideas, 'cause my brain is standing still!

Tankar är det värsta som finns (och det bästa, ibland.)
De värsta, de smyger sig på en, äter sig in i de ömmaste punkterna man har. De punkter som man helst inte ens erkänner för sig själv att man har. Där sitter de och gnager på ens nerver, säger precis de ord man är rädd för att höra. De kan sammanfattas på många sätt, samvete är en grupp, sorg en annan. Naivitet är en tredje, krossade drömmar den fjärde. Osäkerhet är den femte, den jobbigaste som finns, att inte veta vad mitt liv ska innebära, att inte förstå hur jag ska uppnå vad jag vill. Att inte kunna säga rakt ut hur jag känner, bara för att behålla ett säkert grepp om ett något, stort som ett intet. Tankarna promenerar omkring med sina djuriska idéer och förmågan att få mig i givakt på känslostegen, helt plötsligt stegrar allt och jag bara springer, springer, allt för att komma bort från en känsla av maktlöshet. Under tiden sitter kroppen kvar på samma ställe och försöker sätta ord på tankarna som frodas och förökar sig. Åh vad jag är glad att jag lever.

Jag hittade Bryan McMullins portfolio. Han var med i Avril Lavignes nya, dåliga video/låt Girlfriend. He's the only thing worth looking at...

• Anthony and the Johnsons - Hope there's someone
• Jon Bon Jovi - Bed of roses
• Chantal Kreviazuk - Surrounded
• CocoRosie - Terrible Angels
• Counting Crows - Barely Out of Tuesday
• Cue - Crazy
• Cue - Burnin'
• David Gray - Birds without wings
• Disney Thumbelina - Let me be your wings
• The free design - I Found Love
• Dolly Parton - He's alive
• The OC soundtrack - Hallelujah
• Jason Mraz - You and I both
• Elbow - Red
• The Pixies - Where's my mind
• Eskobar - Freedom
• Chantal Kreviazuk - In this life
• La's - There she goes
• PJ Harvey - One line
• Patrick Park - Something pretty
• Laura Sweden - Release me
• Leigh Nash - Need to be next to you
• Evermore - It's Too Late
• Seether feat. Amy Lee - Broken
• In flames - Come Clarity
• Miss Li - Oh boy
• Michael Andrews / Donny Darko - Mad world

I don't think I know you, don't think I ever will..
Am I in love with, well I don't know still..

Maybe baby, I'm a heartbreaker, heartbreaker, heart of ice
But I'm burnin', burnin' ...'cause you set my soul on fire

and it's all because of you!

Vad ska dagens inlägg handla om tror ni? Disciplin, eller kanske snarare bristen på denna värdefulla vara. Jag är otroligt avundsjuk på er som innehar förmågan att säga till er själva att "Nu gör jag det här på en gång, så slipper jag sitta uppe som en galning sista kvällen!" Jag fungerar inte på det sättet, jag kräver tydligen tidspress som nafsar mig i nacken för att få tummen ur. *suckar* Är detta ett vanligt problem, tänker ni kanske? (Eller så vet ni med er att jag har rätt!) Rätt svar på frågan är iallafall ja. Jag anser att människan av naturen är lat, och det är bara människor med stort kontrollbehov (av både sina egna och andras liv) som verkligen klarar av att hålla på disciplinen och göra saker i tid. Känner några sådana personer, och ni må tro att jag avundas dem, för de verkar på något sätt alltid vara ute på upptåg. Samtidigt är jag rätt så glad åt min lathet, för det är en del av min livsnjutning. Finns det något skönare när man är trött än att säga till sig själv: "Jag skiter i det här, mitt välbehag är viktigare än den där uppgiften ikväll. Det finns alltid en morgondag" Om det finns något, let me know!

Jag älskar att höra på när någon som verkligen brinner för något pratar om just detta. Överhuvudtaget är jag ytterst förtjust i exalterade äkta känslor. Äkta lycka och hängivelse är mäktigt, för det drar med alla i omgivningen och får dem intresserade av det som pågår, oavsett om de förstår eller inte. Jag blir aldrig sådär galet fokuserad på en sak, men jag tycker det är häftigt när folk är det. Som några av mina käraste vänner, de har kunnat Good Charlotte, LOTR och nu WoW på sina fem fingrar. Det fascinerar mig! Ibland önskar jag att jag skulle bli så vackert galet intresserad av något. På ett sätt har det väl varit hästar / scouter som jag verkligen kunnat, men ändå inte sådär otroligt intensivt! En sak som jag ioförsig kan diskutera i evigheters evighet är relationer, speciellt med en person som har liknande åsikter som mig själv så man kan veckla in sig i djupa diskussioner om idealrelationer, både på det vänskapliga och det älskande planet. Oh så roooligt det kan vara, samtidigt som det känns sådär bra med någon som förstår en!

Även om jag ibland vill ha det som bara är bra, är jag alltid värd det allra bästa! Så det så!

Under skrivandet rullade Wyclef Jean - Perfect Gentlemen

Fredagen den trettonde april är en sorgens dag... mer behöver egentligen inte sägas här. De som vet vet, och de som jag behöver prata med kommer få veta så småningom. Is it really that simple? Ja tydligen.. på fler än ett sätt.

Skulle behöva någon som höll om mig ikväll, nog för att jag är lortig och sådär, men jag ska strax in i duschen, och jag behöver kärlek för att veta att livet ändå är värt något. Jag vet att livet är värt något, men vad är meningen. Vad är det tänkt att jag ska göra med mitt liv, ska jag hitta något arbete som stämmer in på mig. Det är inte en jävel i min omkrets som vet vad jag passar till. Jag vet inte själv vad jag är bra på, mer än hästar, för det vet jag, och svampar är jag också rätt hyfsad på, men arbetsmarknaden är inte tillräckligt stor för att jag skulle satsa på det.

Sorry. Fan, jag behöver inte ursäkta mig här, det är ju jag som skriver och jag skriver för min egen skull. Jag finns för min egen skull. Jag behöver mig själv för att överleva. Mina tankar, mina idéer, mina känslor. (fast de däringa känslorna är jobbiga, jävla känslomänniska, du kan ju inte bete dig normalt bara för att du är så jävla känslig av dig. Grintott! Fjolla!)

Ingen uppsats gjord, ska vara klar på måndag, imorn ska jag iväg och klättra, när räcker tiden till? Jag blir tvungen att göra den ikväll/inatt/imorn kväll/ imorn natt! Suckar..hatar att jag är sådär odisciplinerad. jag behöver duscha.. bläää.... Hjälp mig! Du där, just du, du vet vem jag menar! Ni andra, jag gillar er också, men det är inte er jag riktar mig till ikväll! Kom genast hit och säg kommentarer i stil med frukost är överskattat och håll mig tätt intill...då jävlar! Då blir livet bra för några minuter sådär! Jaja, ska försöka få till ett inlägg utan att nätet säger ifrån..publishing...searching..searching...sorry..no brain found in the author, is it ok to publish anyway...press PUBLICERA in that case.....

Humorvarianter och fördomar

Saknar saknar saknar saknar, ogillar känslan! Skrämmande, men jag älskar stjärnklara nätter. Utan sömn finns ingenting. T.o.m. träden sover på vintern. Önskan om ett liv där att vara tillfreds med de val man gör inte är en ovanlighet!

Det finns två sorters humor, intelligent och korkad. Intelligent humor är humor som sägs för att personen försöker få någon att skratta. Korkad humor: när någon säger något dumt, utan att förstå varför det är dumt. Exempel på smart humor är ståuppkomik i allmänhet och Magnus Betnér i synnerhet. Exempel på korkad humor (som ioförsig är aningen skrämmande också) är alla oplanerade uttalanden av George W Bush! *suckar*

Jag har många fördomar, både positiva och negativa, men min vetskap om att jag har dem och att de är just FÖRDOMAR gör att jag kan försöka arbeta även utanför och bortom dem. De hindrar mig inte lika mycket som de hindrar en person som inte erkänner att hon/han är fördomsfull. (även det är ju en fördom ioförsig) Det är iallafall vad jag hoppas, att jag kan hantera det alltså.

Take a chance on Chantal

Jag är ett tröttigt trollfilurhattifnatt som önskar sig en sovplats. Utan granna barr och svåra knöliga korviga täcken och lervälling vid fötterna. Däremot tackar jag gärna ja till nytvättade kuddar och svala bomullslakan och ett glas isté vid min sida. Sådana erbjudanden vore något trevliga att uppenbara inför mina sömniga ögon. Härom halvtimmen reste jag mig upp för att bege mig ner till köket för kvällsfika. Vid uppstigandet från denna stol vred sig min kropp ett halvt varv, då ett häftigt blodsocker/blodtrycksfall uppstod. hjärnan stängde av sig för en bråkdel av en sekund, för plötsligt reste jag mig upp från gästsängen igen. En bråkdel av en sekund kändes lång för en stund!

Chantal Kreviazuks "Time" är magisk och sann!

Time, where did you go?

Why did you leave me here alone?

Wait, don’t go so fast I’m missing the moments as they pass

Now I’ve looked in the mirror and the worlds getting clearer

So wait for me this time

I’m down I’m down on my knees I’m begging for all your sympathy

But you (I’m just an illusion) you don’t seem to care (I wish that I could)

You humble people everywhere (I don’t mean to hurt you)

Now I’ve looked in the mirror and the worlds getting clearer

I’ll take what you give me. please know that I’m learning

So wait for me this time

I should’ve know better I shouldn’t have wasted those days

And afternoons and mornings I threw them all away

Now this is my time I’m going to make this moment mine.

(I shouldn’t have wasted those days)

I’ll take what you give me. please know that I’m learning

I’ve looked in the mirror

My world’s getting clearer

So wait for me this time

Andra bra låtar med henne är

• "Wayne" It's crowded and I feel lost in here I'm trying to find a familiar fear I look everywhere but I just can't see There's not anything that reminds me of me, oh
• "Wild horses" Original av Rolling Stones, lite högljudd livespelning, men bra!
• "Feels like home" (Something in your eyes makes me wanna loose myself, makes me wanna loose myself in your arms. There's something in your voice that makes my heart beat fast, hope this feeling last for all of my life!)

Jag har....

• ätit spaghetti och köttfärssås gjord över öppen eld
• försökt bygga linbana xP *Didn't work though!*
• sett eldningsgalna pojkar elda i oljefat, länge och väl
• sett ännu mer eldningsgalna pojkar elda gräs i en igenväxt vik
• ätit bakad potatis gjord över öppen eld (lite välbakad kanske? *Kolbit*)
• lekt mörkertatten, blivit trampad på, varit tyst som en mus ändå ^^
• suttit/setat vid en eld och tjötat med folket, det underbara folket
• svettats som ett djur inne i den otroligt varma stugan
• dödat dagsländor som fanns i onödigt stora mängder inne i stugan
• pratat massa tok
• somnat efter klockan tre på natten
• vaknat pigg vid nio på morgonen av att solen lyste en i ögonen
• suttit/setat med solen i ögonen på en sten ute i vattnet och bara njutit
• ätit frukost, packat ihop och åkt hem.

Som ni förstår så trivs jag med att vara där. Det finns inte många platser som jag känner mig så trygg på. (vilket är knepigt för det här var bara tredje gången jag var där.. :P ) Kan det bero på att jag vet att alla som är där med mig tycker om mig för den jag är?! Oh yes, of course it is!

Plutt Snutt och Happy Easter to you all

Hejje! Jag gillar att min hand blir oändligt många!

:D

Idag har jag lyckats göra folk nöjda med mitt uppförande, t.o.m. min kära moder tror jag! Någon som har lust att belöna mig?
Imorgon far jag iväg till Hedemora och scoutar till mig lite. Hoppas att det blir mysigt, och att jag kan uppföra mig. *suckar*

Igår var ljuset inne i rummet riktigt bra för kort. Och jag var glad, sådär bra glad. Sån sorts glad som inte oroar sig för något och litar på att saker som ska vara också är.

I want to be exclusive, and in my heart I am. I am beautiful and valuable and adorable... and why the hell are you so far away, when you can come and sit next to me and be comfortable and loveable and thrustable....

Tradigt läge...

Eftersom det blåst så mkt har det varit strömavbrott här tidigare idag. Strax före strömavbrottets inträde påbörjade jag storstädning av mitt rum. Plötsligt slocknade dammsugaren, och man hör en moder tjoa att strömmen gått. Well well. Jag planterade om växterna i mitt rum (iallafall några, men alla fick tillskott av jord) och plockade på, dammtorkade lite.. sen kom strömmen tillbaka, jag gjorde klart! Då var klockan halv elva eller nåt sånt.

Sen dess har tiden bara rullat. Kollat på Kurt Cobains historia på 2-an. (som ni märker så blev det inget av med Stolthet och Fördom-maraton.) Imorn tänkte jag smickra in mig hos mamma genom att hjälpa henne städa det som de övriga syskonen vägrar göra (även om det endast är brorsan som bor hemma och kan vägra nuförtiden ^^ ) ...dvs badrum. Jag gör hellre rent dem så jag vet att de är fräscha än överlåter det på brorsan iofs... :P

Nej vet ni vad, klockan är snart halvtvå, och om man bara är hemma ensam utan sällskapligt folk så är det lite småtragiskt att sitta och blogga för sig själv och den lilla krets som läser min blogg, jag går och slänger mig själv till sängs i mitt rena rum istället!

Kyss, puss, kram och hejdå beroende på vad ni tycker er förtjäna!

Somliga säger vi lever i evighet
fast döden är det sannaste som dom vet
Andra säger lycka finns i ett ögonblick
fast de aldrig hann ifatt det dom fick

Jag och pappa har varit och hämtat en båt i Fagersta nu på morgonen, den är fin! (Båten alltså, inte dagen/morgonen) Det blåser mycket ute och jag vet inte vad jag vill göra med mitt liv. Idag vill jag tillbringa dagen framför TVn med Pride and Prejudice-serien som är fem och en halv timme lång! Mamma har varit och lämnat blod. Hon är fortfarande borta, för hon passade på att gå på stan också! Enligt mig gjorde hon rätt i det, ta hand om sig själv lite sådär.

Kärlek och hat Fiende, kamrat
Lycka och sorg Hydda och borg
Tar vi ett kort på barnen i sommartid när dom dansar,
när vi dansar en stund på jorden...

Mina händer är roliga, de är ganska proportionerliga, och fingrarna är smala. Fingrarna är lite vridna i mittenleden så de vrider sig lite utåt. Min vänsterhand är dessutom väldigt knakig, vilket Unni avskyr xD Synd bara att mina naglar är så klena, även om de får specialkost nu. Förhoppningsvis blir de bättre om ett tag!

Freedom, yes it sounds very sweet now
But silence, like chains around my feet
Nobody to lean on, when times they get rough
So if this is freedom, then freedom seems tough

Te är en positiv dryck. Den får mig verkligen att må bra, plus att den är billigare än kaffet i skolkaféet. Dock, under lovperioder kan det hända att tedrickandet går nästan till överdrift, med sådär en sex, sju koppar om dagen.

All those demons, who exist all around us
Pushing for freedom, with evil intent
I tell them to dream on, I won't give them the pleasure
So baby let's beat them all now by not letting them thru

Jag håller på med ett samhällsarbete/en uppsats om civil olydnad. Det besvärliga med ämnet är att det intresserar mig för mycket, så istället för att plocka ut det jag behöver sitter jag och lusläser det jag kommer över från pärm till pärm. Jag vill demonstrera fredligt i ickevåldsanda för något jag brinner för. Jag känner det som att jämfört med tidigare generationer så accepterar min generation alldeles för mycket. Vi står inte upp och säger vad vi tycker, utan vi grubblar i det tysta. Hur nyttigt är det om jag får fråga? Är det konstigt att folk är deprimerade om de inte vågar säga vad de känner utåt? Jag vill att vi ska protestera genom fredliga handlingar. Demonstrationer, uttalanden etc, och om vi blir fängslade för det vi gör så är det för sakens skull... *suckar med tungt hjärta över mina stora ord som jag inte tar tag i, jag är precis som alla andra! Bara accepterar!*

Is this the truth and nothing but the truth so,
help me love?
Do I read this right or is something in disguise,
high above?

Want to relocate my brain for a while!

Jag har galet ont i mitt stackars lilla huvud. Känns som att hjärnan är för stor och vill ut genom alla möjliga ställen. Konstant övertryck sådär. :/ Speciellt tinningarna och öronen är onda på mig! Antingen så är det något med vädret, eller så är det sömnbrist. Hur som helst så har jag lov och tänker ordna till så att mitt lov blir bra och snällt!

I måndags var jag på brorens kabaré. Han spelade Korpral Hård, och han var alldeles galet duktig och röststark. Min käre lille bror kan skrika med basröst! :O Och fejkgråta så alla hans tre systrar skrattar så de gråter. :D

Gårdagen var slö, satt här framför datorn länge. Glömde till och med bort att äta kvällsmat. ( Ja jag säger kvällsmat, största delen av Sveriges befolkning säger säkert middag, men jag säger kvällsmat sådeså :P :P :P.. ) Kom på det sisådär vid halv elva, då jag gick ner och värmde en portion lasagne. Gick till sängs vid halv tolv, läste på religion fram till tolv när ögonen trillade ihop alldeles.

Imorse gick jag upp vid fem, klädde på mig, tvättade ansiktet och slängde på mig fleecetröja, satte mig här framför insvept i filt och gjorde historieredovisningsfakta. När jag var färdig knallade jag ner och gjorde te och en macka, åt, borstade tänder och gick ut till bussen. På bussen gjorde jag ytterligare lite religionsläsning. (Hade nämligen religionsprov på buddhism och historieredovisning på KKK, Black Panther Party och NAACP)

Väl i skolan gick allt min väg (utom vissa kroppsdelars protester mot slutet) Religionsprovet kändes rätt hyfsat faktiskt. (Jag menar, har man bott i ett land där buddhismen var huvudreligion kan man ju inte tillåta sig att misslyckas!) och historian gick också bra. Idrotten var kul med basketturnering! Mitt lag kom sist, men det var inte min förtjänst, jag satte t.o.m några trepoängare! xP

Nu ska jag nog knalla ner och hämta mitt te. Sedan ska jag sitta här och fortsätta njuta av Dolly Parton m.fl samtidigt som jag lägger ett oräkneligt antal Kungenpatienser! Bye bye. (Mina fingertoppar gör ont av min huvudvärk, nervtrådsfnuttigt?)

då undrar man med ett leende

Vad gör man
i en värld full av sorger
små och stora
när allt man själv känner är en överväldigande lycka
utan att förstå varför, eller ens ha en anledning till den
att bara leva utan ångest utan smärta utan någon
som helst vilja att förändra den
och så kom någon och nu är världen inte längre full av sorg
och jag är inte utan ångest utan smärta
men fortfarande lika överväldigande tacksam
för att jag fick min chans att visa vad,vem,hur,när och varför
för en stund


Tacka mig, för att jag inte vet vad jag vill
Tacka mig, för att jag gör mitt bästa för att vara den jag är
Tacka mig, för att jag vill betyda något för mina vänner
Tacka mig, för att orättvisor gör mig ledsen
Tacka mig, för att jag finns om man ber mig
Håll om mig när jag gråter


Sanna är mina ord
de ord som är bara mina
de som inte blir uttalade högt
för att inte riskera förlorad magi
Jag skriker dem högt inombords ibland för att inte glömma bort vad de egentligen betyder
och när jag gör det står jag stilla


Litterära fantasier är
ett påhopp på en omvärld som inte är vad man önskar
Den jämnas med marken, och därefter byggs den upp. Man knådar till kullar, berg
gröper ur dalar och hav, fyller den med karaktärer och känslor
ända tills man tröttnar
då tar man en kopp te och går sin väg
När man kommer tillbaka är världen inte längre vad man önskade sig, karaktärerna har hemfallit till otukt och fylleslagsmål
Tråkigt tänker man och jämnar den med marken


Viskar du i mitt öra
att sommarn är förbi och hoppas på att jag ska reagera som en
rasande furie, då tror du fel.
Jag vet att sommarn är på ingång och ej förbi, känner hur den smyger sig inpå och
önskar mig lycka till med alla eskapader och tankar och stunder av livlighet
som den vet att den alltid innebär för mig
Den ber mig vara varsam med mitt naiva hjärta och vet samtidigt att den säger det till en
som inför varsamhet är både döv och stum,
och alltid hoppas på det bästa.
Sommarn är på väg och
nu är det den som viskar i mitt öra