Horoskop över mig

Section 1: How You Approach Life and How You Appear To Others
You are very strong-willed and proud, but intensely private and not easy to know well. Behind your quiet exterior lies a great deal of emotional depth, sensitivity, complexity, and also fierce determination. When you want something you go after it rather quietly but insistently and wholeheartedly - and you usually get it.

Section 2: The Inner You: Your Real Motivation
You have powerful emotional attachments to the past, your family, your childhood, those places you associate with safety and security and your beginnings. Maintaining a connection with your roots and heritage and keeping family bonds strong are very important to you. Loyal, devoted, and sentimental, you tend to cling to whatever is dear to you, be it person, familiar place, or cherished possession.

Den var lite sådär spännande eftersom den stämde så pass väl på hur jag ser mig själv. Förutom det där med att det är svårt att lära känna mig och att jag skulle vara extremt privat. Det beror lite på hur man tolkar frågan ioförsig.

Jag är aldrig riktigt den jag själv är, den som tänker som jag gör, utåt. Dels för att det inte passar sig alla gånger och dels för att jag inte vågar. Vissa dagar är jag mer äkta och vissa dagar är jag som folk förväntar sig. Jag tar inte mig själv på så stort allvar bland folk. Jag skämtar bort det jag säger och säger inte alltid vad jag tycker för att jag inte vill att folk ska reagera på fel sätt. Jag vill inte bli missförstådd och då är det bättre att inte säga något som kan misstolkas. Ungefär.

När folk kommer mig nära visar jag det genom att vända mig till dem och visa mina svagheter. Att få mig att diskutera min framtid är en sådan sak. Om jag inte bara slår bort det med ett förtvivlat "Jag vet inte" utan verkligen förklarar varför jag inte vet, då är man nära. Och om jag är rädd för något och talar om det och ber om hjälp eller trygghet, då är man också nära!

Sen är det ju frågan om människan jag vänder mig till förstår. Det är inte alltid som den gör det. När den gör det och lär känna mig märker den när den behövs och finns tillhands när det sker. Jag har sådana människor omkring mig, och ni anar nog hur skönt det känns! :)

Bye now

Nej det var ingen vanlig dag, för det var Idas 18årsdag.. Hurra hurra hurra

Födelsedagen idag var skön, trevlig. Vaknade första gången fem i sju av chockartat något. Kan ha varit katterna som hade ner något, men kan vara något helt ovetandes också. Andra gången jag vaknade var när det kom in folk som sjöng för mig och hade med sig te och paket och nybakat bröd (sikken lyx) I paketen fanns det bland annat en HELLYHANSENTRÖJA! :D och jongleringsbollar och lykta och pengar och minneskort 512mb :D till kameran och lite smått och gott. Mamma gav mig jacka och byxor via internetsida (friluftskläder) så rätt mkt av det jag önskade mig blev också giltigt mitt! Svampkniven invigdes också idag, hittade kantareller och blek taggsvamp (längtar efter Karl-Johan-svampar och fler ätbara svampar.) Visst är kantarellen godast, men variation förnöjer och jag gillar blandningen med Karl-Johan i! Imorn kommer andra syrran plus make hit och firar, ska bli myspys.

Vi fick god mat idag, förutom min nybakatbröd-frukost så fick vi sallad och kassler och till kvällsmat fick vi basilikamarinerad kyckling (stekt först och marinerad sen, otroligt gott) med basmatiris och toppengod sallad till! Blev så mätt så mätt..

I förmiddags tittade jag på Dirty Dancing 2 igen..igen.. och jag blir alltid lika fascinerad av musiken och Diego Lunas leende, men mest av dansen! Så musiken åkte hem och jag spatserar omkring i takt med musiken.

Kvällen/natten har också varit intressant, har diskuterat med folk via msn och gratis sms! :D Det är spännande...


Ja..och så har jag pratat med Joakim och Rikard :D :D Kul att märka att det är lika lätt som vanligt att föra ett samtal med den käre 'Oakim! ^^ Bara massa struntprat varvat med informationsuppdateringar! Och att bli gratulerad av honom kändes också bra, någon som minns utanför familjen! :) Rikard var store kusin som vanligt. Snart rycker han in i lumpen den hårdningen! :)

Bye now

Födelsedagspresenter i förtid... :) Alltid trevligt!
Såhär långt har jag fått:

• En 65liters ryggsäck av mormor och morfar. Sitter perfekt, färgerna är roströd och svart.
• En kartong med kokosbollar av morbror och Eva (hjälp mig någon, jag kan knappt äta upp en!)
• Svampkniv och Snö-smycken av ena systern m. fästman (Tjohoo tjohoo tjohoo, svampplockning here I come, flärdigt utsmyckad i korallfärgade örhängen och halsband ^^ )

Apropå svampplockning så har jag nog varit skadad rätt länge. Igår diskuterade syster och jag detta ämne. Farmor hade nämligen berättat om när jag var på fyraårskontroll senast de pratade (eller, well, en viss släkting/musikers mor hade också varit närvarande och tydligen talat gott om mig. ((bara en parentes)).. ) Då hade kontrollanten (oj vad hårt det där lät, kontrollanten alltså, nej jag var inte intagen för psykiska besvär) visat olika bilder för att se hur pass långt man kommit i utvecklingen. Plötsligt visas en svamp. Kontrollanten frågar vad det är för något och tösabiten (jag) svarar "En Karl-Johan." Kontrollanten goes ??? "Okej, vad är en Karl-Johan för något?".. "En svamp" replikerar jag snabbt! Syrran och jag garvade på rätt bra åt det igår, speciellt eftersom grannens svärson heter så (och grannen satt där så namnet poppade upp titt som tätt) och det lyckades alltid hamna i så bra sammanhang!

Vilken fyraåring har koll på Karl-Johansvampens utseende och namn. Det måste ju vara en bestående skada. Är det konstigt att jag älskar att plocka svamp?

Imorgon fyller mor år, på fredag fyller jag år. Föreställ er att jag faktiskt kommer fylla arton. Lite smått chockerande är det allt. Inte så mycket för själva ålderns skull som vart tiden har tagit vägen. Hur har åren kunnat gå så fort? Hur kan man förändras så mycket på bara ett år? Och vara med om så mycket, utan att det fastnar. När jag ser bilder från förra året ser jag på vissa ganska liten och naiv ut, men ändå, det är ju bara ett år sedan. Större har man väl blivit, och kanske en aning klokare, men att det faktiskt syns skillnad. *suckar* Är det härifrån det planerar att gå utför? "Håll käften din cyniker, du är för sjutton bara snart arton, kom igen när du är sjuttio+, då kan du börja snacka utför..."

Alla ni som betyder någonting för min utveckling, på endera viset, tro mig när jag säger att jag är tacksam. Oavsett om ni påverkat mig positivt eller negativt. Om ni funnits när jag behövt er, eller vänt ryggen till. Oavsett hur så har ni ändå gjort mig till den jag är alldeles just precis nu, och jag gillar den jag ser i spegeln.

Ida beskriver sig själv:
Naiv, glad, omtänksam, virrig, tankspridd, fascinerande, charmig, fundersam och en liten filosof på en trädstubbe i en skog, sjungande och dansande i virvlar utan sans. Min moral är nog ganska hög, men jag lever inte som jag lär. Ljuger ibland för att underlätta för mig själv och andra, fast egentligen ljuger jag inte heller, jag undanhåller sanningen. Om någon frågar mig direkt så kan jag ju inte ljuga, det vet de som frågat. ^^

En sak som är både positivt och negativt med mig är att jag går till överdrift om jag inte får den respons jag vill ha. Svarar man inte på smset kan jag skriva flera bara för att få respons, med mer extrema grejer i. Och vill du inte ha mig kan jag bli mer påflugen om du inte förklarar varför etc etc. Finns mängder av situationer. Egentligen så är det bara en fråga om "Ida letar/kräver trygghet" Därför är jag också en väldigt kroppslig person, har behov av att få ta i folk jag känner mig trygg med.

Jag älskar starka färger och jordiga färger. Pasteller är sånt som kan vara fint på vissa människor (såna där som ser lite sköra ut), men jag känner mig så gräddig med sånt på så nej tack. Jag står stadigt på jorden med mina (troligtvis) norrländska lår och det trivs jag med, tackar som frågar. Jag duger alldeles utmärkt som jag är, men jag nojjar mig ganska ofta över små detaljer.

Så där ja.. tänkte att inför artonårsdagen kan det ju vara roligt med en liten recension av mig själv ;) Påpeka gärna brister eller missar, eller positiva saker med för den delen. Om ni vill! Tjoflöjt

Jiingijamborii

Avslutningen = KNUGEN!!! (Det är roligt att säga Knug, okej! Klart jag vet att han är Kung :P ) Idol-Sebastian, Timo Räisinen, Melody Club och Petter, samt en riktigt bra värd. Sen på natten blev det The Jiingiz uppe på Rosen (seniorområdet)

Temana under veckan var bara massa flumflum med diskussionsövningar och "Vad har vi lärt oss av att diskutera det här och ser jag på världen på ett nytt sätt efter den här diskussionen"

Uppe på seniorområdet hade de klättervägg, josbar, kortspel (Knubba säl, ett kortspel som jag lärt mig, har åstadkommit en viss smärta i höger hand men den börjar lägga sig) flera kaféer, bungyjump, disco med diskjockey, diverse konstigheter och väldigt mkt skoj! Det jag deltagit i av dessa fina aktiviteter inskränker sig alltså till: Försök till klättring, promenering på lina (ingen direkt tunn lina, men ändå) , flera besök i josbaren, inköp i diverse matkaféer, buggdans med mina kära ledare ;) och liite disco. Massa studs framför scenen sista natten med The Jiingiz förstås!

Eftermiddagsaktiviteterna bestod av bl.a. olika sorters slöjd och pyssel, det fanns nattorientering, man kunde anmäla sig till olika aktiviteter på andra platser som man fick ta bussen till (Vi var med i en organistionstävling inne i Kristianstad, el leaders vann ju såklart med 523 poäng, vi kom tvåa med 313 ^^ av fjorton lag!)

Vi var och badade en dag, (15 grader i vattnet, apekallt) och promenerade in till Åhus, åt mat, (pizza) gick tvärs över gatan och gick på Absoluts gratisrundvisning, sen gick vi och käkade Åhusglass på Glassbåten som låg vid kajen mitt inne i Åhus!

Sen har man umgåtts till tusen med mina helt underbara små scoutvänner såklart! De är mina sötnosar och jag har sagt det förr: Finns inga jag känner mig tryggare med, vissa mer än andra, men ändå alltid tillfreds med livet i deras sällskap. Den klassiska oron och nervositeten an väl titta fram under perioder, men det är alltid någon som är beredd med en varm famn och ett leende och sen är det avhjälpt!

Puss på er!

Richard Marx bästa låt heter Hazard. Lägg det på minnet.

Jag förstår inte det här med intelligens. Vad är det som avgör om man är intelligent eller inte? Och vad är skillnaden jämfört med att vara intellektuell? För ärligt talat så visst kan jag se mig som smart ibland (ytterligare en variant) och intelligent vid enstaka tillfällen (nu pratar jag om hur jag själv ser på mig) men fan om jag någonsin skulle kalla mig intellektuell.

Jo, jag har bra betyg och skulle nog kunna ta mig till den plats jag vill ha här i livet, om jag lyckades fundera ut vad det är för en plats. Jag tror bara inte att man ska känna sig som jag gör när man är intelligent. Jag litar inte på känslan. Mina tankar stämmer inte in på vad en intelligent människa borde fokusera på och i vilka banor en sån skulle tänka.

Framtiden är ett sånt kapitel som jag absolut inte föstår mig på. Det är alltså meningen att jag ska ha idéer om vad jag vill göra. Vad jag skulle vilja arbeta med, hur jag skulle vilja bo, om jag kan tänka mig att bo utomlands. Om jag vill jobba med människor eller inte. Vet ni hur läskigt det är när man inte ens kan svara på om man vill ha ett yrke där man pratar med människor eller om man vill sitta utan mänsklig kontakt?

Lars Winnerbäck - Ingen Soldat ... de senaste veckornas mantra, men jävlar vad man önskar sig en annan verklighet många gånger. För jag vill inte vara sådan jag är. Jag vill inte vara velig och ha svårt att ta beslut. Jag vill inte vara förvirrad, naiv, lättsårad, i behov av ständig bekräftelse.. både fysisk och psykisk. För vet ni, det är inte bara för mig som livet är jobbigt. Det är tydligen det för alla lite då och då. Jag fattar inte hur vi står ut, vi människor. Musiken hjälper mig, och maten, och vännerna som står ut med min kramighet och knasighet.

Nya

erfarenheter, vänner, funderingar.

Jag övar mig i att tänka ett steg längre. Att inte göra saker på impuls utan försöka göra det som är bäst för mig, och andra. Det är svårare än man kan tro. Jag övar också i vänskap, att vara tydlig och berätta hur jag fungerar och vad man bör undvika och när man kan säga ifrån. Även detta något nytt, skumt, som jag är väldigt ovan vid. Jag ska försöka göra allt jag kan, men kan inte lova att alla får uppleva resultatet av det.

Det känns nästan som att psyket åldras. Jag känner mig allvarligare, men ostadigare. Jag har alltid trott att allvarliga människor står med fötterna stadigare på jorden, men för mig känns det som att allt blivit flyktigare. Jag står och svajjar och försöker hitta tillbaka till min balans, min stadiga punkt. Ni som känner mig vet att jag alltid söker trygghet, inte för att jag är speciellt otrygg, utan bara för att, nej jag kan inte ens försöka formulera det. Det är väl bara ett behov kanske.

Nu tror jag att dessa mina två föräldrar önskar mig i säng. Ska göra rent kattlådan och lägga mig och försöka drömma om en lätt värld. Lycka till eller vad säger ni?

Jag har nya skor (bruna gympadojor) och en ny ryggsäck (Haglöfs Sec 65 Q) (sextiofem liter och Q = kvinna). Det är väldigt bra! Jag ska upp till Turingen (far idag) också väldigt bra. Blir borta till måndag. Ska ha med mig allt möjligt trevligt tidsfördriv, knivar att tälja med, trådar att knyta armband av, musik i mängder, cd-bok, deckare, badkläder, Grodjul på näsbrännan. Sånt där helt underbart slött. Ska försöka hitta nånstans att ta ut pengar på vägen upp också. Kan bli lite problem om jag inte har några pengar men behöver handla något. :P .."som chips eller godis eller något annat hälsoförstörande men humörhöjande" ^^ Innan vi far så ska jag baka bröd, och packa, och kolla om jag ska ta upp kniven som stått i olja över natten! :D (som en viss bekant sa. "Det var bestämt på tiden!!!!" )

En lite trist sak som hänt är att Mila har skadat sig. (okej okej, inte så lite trist, men jag vet inte hur jag ska formulera mig riktigt) Pappa är inne hos veterinären med henne nu. Igår kväll (halv tolv) var han och syrran ute och promenerade med henne. Precis när de skulle gå in kom Toulouse fram och hälsade (äldsta katten våran) , Mila blev väl upphetsad eller skrämd och skuttade snett bakåt, varpå hon gnydde till och inte kunde stödja på ena bakbenet som on skulle. Kan vara något med diskarna i ryggen, eller någon sena eller något. Beroende på vad åker vi norrut eller inte. Om det är något om kräver behandling flera ggr om dagen åker vi nog inte, men om det handlar om vila och värme så fixar brorsan det! Well well, sånt som händer. En jäkla otur..

Snart är det scoutlägret också :D kommer bli så galet kul känns det som! Jag längtar faktiskt!

Bye now