Decentralized and soon to be confused, dazed and amazed. There is a speed surrounding me. I'm keeping up the good work and find myself without struggles to be made. I find myself sitting on a bench somewhere, talking to a friend about how it all used to be. You give me examples of songs which help me see the reality I am in. I am leaving soon. I have to wrap the idea around myself, the idea of becoming something responsible. Someone who does not need everyones approval on things I wish to do. Where have all the smells and tastes gone? They were stronger when I was younger. I have to face my own opinions, face the changes soon to be made.

Jag förstår vad du menar med att man kan somna till den skivan. Den är ljuvlig.

Naivitet: Att inte upptäcka att saker kan ta slut förrän de gör just det, tar slut. Att inte njuta tillräckligt under tiden de pågår. Att även fast jag vet att skolan slutar och jag ska flytta hemifrån innan sommaren tagit slut, faktiskt inte förstår det. Varje gång jag försöker ta in det faktumet slår något bort det med ett "Jag tar det som det kommer!" Det är fegt att vara ovillig att ta in framtiden och att låta bli att ta tag i det som borde göras innan dess.

Minnen av alla de slag:
Gargamell ätandes gräs i en cirkel runt mig i hagen en sommar
Ett nakenbad på natten i sällskap av vänner
Sena scoutnätter i Dräcke och på läger
Peace&Love-festivalen
Att baka sandtårtor i Laos med Susanna
Frisbeekastning på konfirmationslägret
Sorgsna sjungande promenader till Krakabron
När Trulsa busade med mina fingrar hos Fyra Tassar
Heliumballongerna i hotellfoajen i Finland

Jag är uttråkad.....jag kommer inte igång med någonting. Är enda personen här ur min grupp och jag har nada koll på någonting alls av det! Dessutom är det bara en och en halv vecka kvar tills allt är slut nu. Mycket mystiskt. Det är nu man ska börja stänga av sina känslokanaler för annars går det på skit.

Jag börjar tröttna på bandaget på pekfingret. Jag kan inte böja det och jag kan inte använda det för att skriva med på tangentbordet och jag kan inte spela gitarr med det. Det försvårar t.o.m. mitt ätande. Få saker gör mig så irriterad som när jag inte kan äta som vanligt. (Jo förresten, jag kan spela gitarr, med halva ackorden...eller med fel fingrar..låter väldigt osnyggt, men vad gör man inte för att få det att sitta.) Jag skar mig när jag tog ut en keramikkruka ur ugnen.

Men men, ska nog ha läkt ihop lagom till helgen. Om jag har tur kanske någon vänlig själ lånar mig en gitarr, om det blir tillfälle, och kanske densamme även tipsar hur jag skall använda min lilla röst i den.

Jag är UTTRÅKAD! Rädda mig från världens tråkighet. Ge mig mat! Gör nånting...Hoppa PÅ mig! (det sista refererar jag till han som bara vill sitta under ett träd och lukta på blommorna)

Fulla karlar

Det finns få situationer som gör mig så förbannad som det jag upplevde idag. Jag klev på bussen vid busstationen och sätter mig bredvid en av mina vänner. Tvärs över gången sitter en annan av vännerna. På bussen kliver strax därpå en ordentligt full karl, och slår sig ner bredvid tjejen. Nåja, bussen var ju näst intill smockfull så det var inte mycket att göra åt den saken.

Och till en början verkar det väl helt okej. Han pratar på som fulla människor brukar, men när han börjar ta henne i håret, och därefter i armen, och därefter på BENET. Ni skulle sett mitt ansiktsuttryck! Jag säger bara "Om blickar kunde döda!" (Däremellan hade han dessutom somnat till, snarkat högt, och gnisslat tänder så man höll på att gå upp i limningen.)

Hon hade i omgångar försökt få honom att flytta på sig, och även själv försökt flytta, men inte då. Den tunga skithögen satt där han satt. Men när han tog henne på benet fick det vara nog! Då blandade jag mig i leken och skällde ut honom, men inte ens det hjälpte. Han satt lika bergfast ändå. Jävla fylleskalle!!

Nåja, jag skulle ju med till frissan och prata hår till balen, så vi skulle av samtidigt. När bussen stannar ställer jag mig upp, och försöker fysiskt tvinga honom att flytta på sig. Hon gör naturligtvis samma sak, men han bara grymtar och ignorerar. Då kommer busschauffören som en flygande furie och drar upp honom, skäller ut honom och slänger iväg honom på ett annat säte. Mäns muskelmassa är bra så länge den används till bra saker.

Busschaufförn hade tydligen ringt polisen också. De var av någon anledning ute efter just den karln, varför vet jag inte, men vännen ringde senare och hörde om jag kunde användas som vittne för att bekräfta hur han hade hållit på. Självklart ställer man upp, men jag vet inte hur, när, var och under vilka omständigheter ännu.

För vet ni vad, jag tycker att 45åriga karlar SKA bete sig som vuxna män och inte hålla på att vara fulla och jävliga i kollektivtrafiken. Jag tycker att det är som att dels förstöra omvärldens uppfattning om en, och dels att göra sig lite mindre värd som människa också. Ingen känner medlidande för någon om denne inte ens kan FÖRSÖKA bete sig som folk! Särskilt inte om man börjat med att be snällt.

Lay your head down
…and rest for a while
There is nothing like that sound from you
When you are breathing in my arms

You and me
We’re floating around
in some sort of madness
and we can’t get down

If it is confusing, then you just take a breath
Step away one moment
And try not to look back

You and me
We’re floating around
in some sort of madness
…and we can’t get down

When you’ve got your answers
Give them tall and proud
‘Cause even if they’re hurting me
They’re better than a lie

You and me
We’re floating around
in some sort of madness
…and now we’re going down.

Jag saknar i förtid och drömmer om igår

Jag är depp. Jag är gråtmild. Jag varvar att hurta omkring hemma och i skolan och göra saker för att tänka på annat med att snyftande förklara världen för orättvis och tiden för ett djävulens påfund som går för fort.

Sysselsätt mig, det är det som gör mig gladare och får mig att tänka på annat. Jag vet att det är som systern säger, att jag var likadan inför att sluta högstadiet, men jag tror bannemig att nivån är några snäpp högre den här gången. Det är ännu mer slutgiltigt och ännu mer smärtsamt. Jag står den här klassen närmare och vi kommer spridas ut mycket mer efter gymnasiet än man gjorde efter högstadiet. Ja, jag ältar, jag har ju inget annat att göra.

I mina ögon är ni de bästa
En liten flickas vänner på dagiset E6
En ung kvinnas diskussionspartners
En ledsen tjejs tröstare

Jag drömmer för mycket
Lever i en värld som virvlar i toner av grått och grönt
om natten, med tankar som stannar om dagen
Svårigheten med att leva i nuet utan blickar bakåt
och blickar framåt på något där saknad är

Jag vill krypa in och bosätta mig i en kroppstempererad boll,
en livmoder i vuxenstorlek
Få minnesförlust och näring genom en sond
Intet veta om förbättring, försämring eller förstånd
Det sägs att intelligenta kvinnor har sämre sex
Närhet får jag från bollen, näring från sonden
Utan förstånd förstår jag inte att vilja ha mer
Vad finns det då att sakna?

<3

Finns det någon ekvation som säger att antalet bra och antalet dåliga dagar måste gå jämnt upp? Om det är så kommer jag få relativt mycket tråkiga dagar framöver i mitt liv. Den närmaste månaden är fylld av moment som jag försöker njuta av så mycket som det bara går. Varje dag som går fyller mig med en känsla av att jag förlorar något som aldrig kommer igen. Samtidigt är jag så glad och lycklig över att få uppleva dem.

Det känns nästan brutalt, ja i det närmaste grymt, att det är så kort tid kvar i skolan nu. Föreställ er att ni har sexton personer som ni kan gråta inför, personer som peppar en till att sätta sig själv, den man är innerst inne, i första rummet. Människor som tittar på en och man ser i deras ögon att man betyder något. I allas ögon ser jag det, och det kommer jag förlora tillgången till.

Till hösten kommer jag inte promenera in i E6 med ett leende på läpparna över att vara tillbaka. Jag kommer inte få höra Mickes galna tjut och inte se Henrik och Jonas som far omkring och busar och gömmer saker för varandra och tjejerna som sitter i fönstret och pratar och myser. Jag och Sofie kommer inte kila ner till handels och köpa en kaffe för en femma. Visserligen är den vanan en rätt ny företeelse, men icke desto mindre en vana. Vi kommer inte ha våra skrik-och-skrändagar när inget blir gjort. Vi kommer inte ha paniken innan ett arbete ska in. Vi kommer leva olika liv, i stort sett allihopa.

Och jag vill komma med alla upptänkliga svärord för att sätta namn på min längtan efter mer tid. Jag vill ge alla en komplett uppsättning av de känslor jag har för var och en av dem. För alla är de mina vänner, och på sina alldeles individuella sätt. Jag kommer att sakna dem, därom finns det inga tvivel!

SP3, chalalalala, SP3, cha la la la la la laaaaa... i mitt obotligt tillgivna hjärta!

Klockan är 02.00, det här är mitt 223 inlägg och jag har två låtar kvar att analysera på mitt projektarbete. Schisse alltså. Jo, imorgon har jag matteprov direkt på morgonen. Kommer det att gå bra? Nej du....skulle inte tro det va. Inte pluggat något alls.

Aja, kul att man anar tunneln i slutet av ljuset iallafall, som någon person sa och kände sig smart (menar naturligtvis citatet i omvänd ordning, för det är originalet, men det har faktiskt blivit vänt på i något sammanhnag också).

Jag börjar få såna där roliga frosskakningar som har med trötthet att göra nu. Höhö.

Jag är bara tvungen att skriva av mig lite dumheter och fånigheter så jag inte börjar använda smileys i projektarbetet. Ni må tro jag har använt ett fint språk. Jösses Amalia säger jag bara..OMG Gosh LUD roflmao. Ja, ni förstår vartåt jag lutar. Kanhända det blir bra dock. :)

Nåja, åter till arbetet! Klockan är 02.05

Projektarbetet

Jag är gudomligt trött. Fast det är ohälsosamt intressant fortfarande. Jag njuter för fulla muggar av all musik, och att göra iordning så att uppsatsen är snygg. Nu är det själva avhandlingen och analyserandet jag har kvar att pyssla med imorgon. Har ju börjat att analysera lite smått sådär. Börjat spåna idéer och infallsvinklar utanför datorskrivande (dvs. på vanligt hederligt papper) på vad de har menat och hänvisat till i sina texter. Det jag kommer få jobba lite med är formulerandet av mina analyser, att utveckla dem till mer än "Gnäll på moderater/konservativa" eller "Invändningar mot Vietnamkriget" eller "Samhällets stackare". Ni förstår säkert, smarta som ni är.

Jag har mer än trettio sidor bilaga förresten, låttexterna ska finnas med som bilaga i arbetet tyckte systern min. Hemskt värre! Inte att systern tyckte det, utan att jag håller med och därför inte med god min och förnuftet i behåll kan låta bli att ta med dem. Blir nog bra ska ni se.

Jo, någon som kan upplysa mig om vad i helvete som menas med att man ska ha en skriftlig rapport. Ska jag göra en sådan utöver min uppsats? Mamma mía, hundar börjar tala mat och jag blir förvirrad. Eller hungrig... eller bara sugen på spaghetti med massa frikadeller.

Nej man ska inte prata mat efter elva på kvällen, även om det är gott. Sov gott, godnatt. Imorn blir det återigen hårdkörning med projektet!