Jag kommer bara på ett flertal klyschor som stämmer in på hur jag känner mig, och klyschor är tråkiga. Det involverar gamla hästtäcken, springa, trycka på repeat-knappar och andra halvmelankoliska substantiv, adjektiv, verb, fan och hans advokat.

Tur man har stark musik som tvingar en att ha känslor. Gillian Welch, Amy Macdonald och Ane Brun.. Disneyland After Dark, Marcus och Cornelis får också vara med.

Visst, jag kan vara sprittande och bubblande och glad också! Jag har sommarlov, jag kan ligga och slappa fram till Midsommar. Jag har inga åtaganden och jag älskar mina vänner.

Vi i världen dräller omkring. Våra platser är utbytbara, även de vi tror är fast förankrade för alltid. Känn dig aldrig trygg i din position, luta dig aldrig tillbaka i din bekväma stol. Helt plötsligt kommer dagen då vaktmästaren skruvat ur skruvarna och du sitter där på golvet med en bula i bakhuvudet utan att själv förstå hur det gick till. Dagen kommer när mattan halkar under dina fötter, du klämmer fingrarna i bildörren och katterna tycker bättre om dina syskon än dig själv.
Då står jag där i Uppsala utan matta under mina fötter, med bula i bakhuvudet och mina katter hos någon i familjen och väntar på ett besök som visar att vi båda har gått vidare. Och den dagen kommer jag gråta mig till sömns, och du med!

Vuxenpoäng

Imorgon är det iväg och lämna blod. Det är något jag faktiskt är stolt över att göra. Sedan är jag helt på det klara att många tycker att det verkar läskigt, eller att det borde göra ont. I min värld så gjorde det inte ont och det var inte läskigt första gången. Det var lite upplyftande att eventuellt göra en insats för någons fortsatta liv. Det händer så sällan att man kan göra skillnad i någons liv, oavsett om det är medvetet eller omedvetet, att när det händer blir det speciellt.

Jag ska ta in armbandsuret lite grand också, den fina klockan jag fick i studentpresent av kära moder och kära fader. Den är jättefin. Jag ska också försöka fixa internetbanken och be att få en dosa efterskickad för min räkning.

Studenten var sorgligt underbar och alldeles särskild och minnesvärd. Jag minns alla ögonblick som sög till i magen och all närhet och de flesta av tårarna. Jag önskar att jag kunde behålla allt och alla för evigt, för tanken på att vara utan dem, vissa i vardagliga livet och vissa i synnerhet och särskildhet (och avskildhet) får mig att vilja gömma mig. Jag vill inte behöva släppa taget. Jag vill krypa ihop och intill och höra till för så lång period som folk vill ha mig.

Jag är inte stor, inte vuxen, jag är jag och jag tycker OM er och kommer sakna er så det smärtar!

All around me are familiar faces, worn out places, worn out spaces. Bright and early for their daily races, going nowhere, going nowhere.... and I find it kind of funny, I find it kind of sad, the dreams in which I'm dying are the best I've ever had.

Balen igår, det var härligt att se hur vackra mina vänner är när de klätt upp sig!
Studentlekarna idag, det var roligt att se hur blöta ens vänner kan bli, och hur utspejsade de kan vara.

Jag fattar inte att det tar slut imorn. Jag vet inte om jag vill att det ska ta slut. Vill leva i drömmen och den underbara känslan för alltid. Men nu ska vi hem till Micka och fixa iordning vagnen/flaket till imorn.

Jag var mitt i en sommardröm. En sommardröm av det allra bästa slaget.

Jag dåsade under ett blommande äppelträd där solljuset silades genom lövverket. Ovanför surrade humlor i blommorna, och då och då kvittrade en fågel. Vinden gick i vågor fram och åter, värmande och stärkande. Jag låg där, helt trygg, näst intill sovandes.

Som i en Astrid Lindgren-film. Allt var bara vackert och tryggt.

Idag har jag varit tung, på alla sätt. Benen är blyklumpar och huvudet svajar från ena sidan till den andra. Hjärtat snörper till med jämna mellanrum. Det är tre dagar kvar... Imorgon är det bal. Jag kommer inte gå sönder, för huden är seg och jag tål allt!