Hyckleri-dikter

Hörsamma drömmarna, de kallar dig ut på nya äventyr
traska dina stigar och lös problemen genast, förbannade själ.
Ditt hopp om nyheter, om vackra händelser i världen
Ditt naiva mähä, du kan ju omöjligtvis förvänta dig något sådant.
Det är idioti att tro att enkelhet, att rakt på sak och sanning är vad som efterfrågas
Här och nu i dagens samhälle är det snarare cynism,
den ständiga efterfrågan på något nytt, något bättre,
att aldrig nöja sig med något bra för att det kan finnas något bättre någonstans på något sätt.

Världen idag är en oas av pinsamhet, av löjlig förväntan
Det kanske är däri dagens oskuldsfullhet och naivitet ligger,
att krångla till sin verklighet så till den milda grad att man inget förstår,
en återgång till att vara barn, utan att behålla barnets klarsynthet som gränsar till genialitet
Vi står bara där på gränsen till galenskap med alla våra begär.

Jag har aldrig gjort de enkla valen, som den hycklare jag är.
Oavsett hur mycket jag förespråkar det rena, det enkla, det sanna.
De beslut jag fattar kanske gör besluten färre för min omvärld
(eller så är också det bara en villfarelse jag slagit i mig själv)
men de står inte mig själv närmast hjärtat. Jag övar mig, jag övar mig, jag övar mig för evigt.
Fortsätter öva, livet ut..plötsligt en dag tar livet slut och vad har jag då hunnit med som varit enkelt och äkta. Några nätter här och där?

Små liv

Jag har snart klarat av mina sex veckor här på Kopparbo. Imorgon är det en vecka kvar, och anländningsdag för Malin. Det har varit många saker som har hänt genom veckorna och jag kommer inte smälta ur mig allt här i bloggen. Några saker kan jag dock nämna. Kopparbo är en fri liten oas separerad från resten av världen trots att det går att få tag i folk och nyheter . Under tiden man är här bryr man sig inte lika mycket och är inte lika nyfiken. Vad som händer i staden man kommer ifrån, om svininfluensan anlänt till Sverige eller andra liknande saker, det får liksom inte plats. Det är underbart och jag får en klump i halsen av att lämna det. Jag känner mig väldigt mycket som Hampus såg ut. Tårögd, ömhjärtad och besvärad. Det är fritt men arbetssamt att vara här. Man känner sig nyttig, behövd och hälsosam. Ingen dag är den andra lik och ändå är man fullständigt dagvill. Oj vad jag vill komma tillbaka nästa år.

Inom ett år har nästa generation i familjen fördubblats, heja det. :D Ett litet liv, fina grejer!

Framtidens quest "Åter till Uppsala" står alltså för dörren. Hur känns det? kanske ni undrar. Jag har inte bestämt mig riktigt. Mycket känns väldigt skönt och bra med att komma tillbaka, men det där med att studera.. mja, vi får se. Jag ska försöka att klara allt på första försöket, det är mitt mål. Om det går bra eller dåligt får ni veta i juletider. Just nu är det svampsäsong så inga andra tomtar än skogs- är välkomna.