Små liv

Jag har snart klarat av mina sex veckor här på Kopparbo. Imorgon är det en vecka kvar, och anländningsdag för Malin. Det har varit många saker som har hänt genom veckorna och jag kommer inte smälta ur mig allt här i bloggen. Några saker kan jag dock nämna. Kopparbo är en fri liten oas separerad från resten av världen trots att det går att få tag i folk och nyheter . Under tiden man är här bryr man sig inte lika mycket och är inte lika nyfiken. Vad som händer i staden man kommer ifrån, om svininfluensan anlänt till Sverige eller andra liknande saker, det får liksom inte plats. Det är underbart och jag får en klump i halsen av att lämna det. Jag känner mig väldigt mycket som Hampus såg ut. Tårögd, ömhjärtad och besvärad. Det är fritt men arbetssamt att vara här. Man känner sig nyttig, behövd och hälsosam. Ingen dag är den andra lik och ändå är man fullständigt dagvill. Oj vad jag vill komma tillbaka nästa år.

Inom ett år har nästa generation i familjen fördubblats, heja det. :D Ett litet liv, fina grejer!

Framtidens quest "Åter till Uppsala" står alltså för dörren. Hur känns det? kanske ni undrar. Jag har inte bestämt mig riktigt. Mycket känns väldigt skönt och bra med att komma tillbaka, men det där med att studera.. mja, vi får se. Jag ska försöka att klara allt på första försöket, det är mitt mål. Om det går bra eller dåligt får ni veta i juletider. Just nu är det svampsäsong så inga andra tomtar än skogs- är välkomna.