Kopparbo såhär långt

Fascinerande är det, hur omväxlande saker kan vara. Arbetsuppgifter, umgängen med mera, med mera. Bla bla.. Det jag menar är väl egentligen skillnaden mellan Arvika och Kopparbo. Där var det mer av samma sak hela tiden och här är det fullständigt olika från dag till dag. Jag vet inte vad som egentligen är bäst och mest utvecklande. Där var diskussionerna djupare och mer tankeväckande, här hålls de mer inom bestämda ramar medan man fysiskt sett utvecklar många fler tekniker och skills här. Jag k'nner att jag inte har samma ordförråd som under terminstid i Uppsala, men det må väl vara hänt. Jag menar, det är inte alla som får vara med om att stybba en mila eller att göra tjära, eller för den skull dämma upp en bäck så att det blir en damm.

Snart fyller jag år, är inte det konstigt så säg. Blir 20 år. Det påstås vara stort, men det är inte ens ett steg någonstans. Wow, jag får gå på systemet, ....jääättestort, verkligen. Jag skiter fullständigt i det hörni, det är bara existens och nånting blabla. Men kanske är lite fint ändå. Jag tycker att det vore ett större steg att få moppen såld än att fylla tjugo, det ger mer pengar i fickan iallafall. Pengar, kapitalism, vad är det annat än den värld vi lever i. Jeez, jag känner mig så jäkla grinig. Nåja, det är så det kan vara. Klapp klapp på mig och er och oss alla. Puss

Bubbel

Jag saknar, saknar, redan. Det är lustigt. Men världen är vacker och om ett år är det dags igen. Arvika, sikket ställe, vilka människor.

Vänner, älskare, älskade, alla och envar. Attention seeker, tumla i gräset, fastna för något vackert och allt bara stannar upp. Där ligger man och spanar in i något annat, tidigare okänt och känner bara trygghet.

Hör du mig, det är så jävla fint att vara människa, att vara individ, att vara alldeles unik och ändå ha så mycket gemensamt med så många. Jag hostar och harklar mig, snyter mig och är helt svag i hela kroppen, och ändå är det så mycket som är förvirrande förtrollande och oförståndigt sunt. Lev innanför min ryggrad på samma sätt som nu, i form av fysiska minnen och drömmar och ideal. Sunt förnuft och ärlighet, jag blir så glad.

Da da da da ra ra, kom och lev med mig i ett intelligent öppet kollektiv där fysiskt arbete och kärlek, närhet och drömmande diskussioner blandas med den jordnära existensens cynism.