Avsnitt ur låtar.

It started out as a feeling, which then grew into a hope,
which then turned into a quiet thought, which then grew into a quiet word
And then the word grew louder and louder until it was a battle cry
Just because everything's changing doesn't mean it's never been this way before
You'll come back when it's over, no need to say goodbye.
Let your memories grow stronger and stronger until they're before your eyes.
(Regina Spektor - The Call)

But these stories don't mean anything when you've got no one to tell them to.... I broke all the rules, and baby, I broke them all for you, because even when I was flat broke, you made me feel like a million buchs. You see the smile that's on my mouth, it's hiding the words that won't come out, all the other ones who think that I'm blessed, they don't know my inner is a mess. No they don't know who I really am, and they don't know what I've been through...like you do.
(Brandi Carlile - The Story)

How can I decide what's right when you're clouding up my mind. The truth is hiding in your eyes, and it's hanging on your tongue...but you don't think I can see what kind of man that you are, if you're a man at all. I will figure this one out on my own. Can you see what we've done, we've gone and made such fools of ourselves.
(Paramore - Decode)

..för på mitt golv bland skärvor och glas finns en bit av ditt hjärta kvar... och alla tusen mirakel som vi lovade varann...så medans jag väntar på ett svar ska jag kyssa ditt hjärta i kras här på mitt golv bland skärvor och glas för jag har inga mirakel att lova nån i natt...mitt pussel blev aldrig klart..jag ser ditt hjärta brinner svagt, som en cigarett i mitt askfat...
(Thåström - Karenina)

Uppdatering - Idas liv.

Jag har ett rum i en trippel-korridor. Tre rum, ett badrum, ett kök. Mitt rum är på 13,3 kvadrat. I stort sett kvadratiskt också. Får tillgång till det den fjärde maj. Det är spännande, hur ska jag lyckas bygga ihop mig och allt mitt i ett rum. Är nog bra att jag även har förråd. Hyran ligger på strax under 2500/månad med två hyresfria månader per år.

Hittills har jag klarat alla tentor på pedagogiken, med andra ord - Den här terminen har gått bättre än förra, även kallat - Ida är nöjd med sin skolprestation så här långt. Nu har jag en veckas hemtenta att klara av, men det känns rätt bra. Gäller bara att komma igång med den. ;)

Teatrandet (dvs. skötseln av ljuset) är numera avklarat, och vi var suveräna, förstås. känns konstigt att det är över, men jag ska ju tydligen bli inspecient i Magnus pjäs i höst (den som sätts upp på Reginateatern i december). Fascinerande, inte sant? Framöver inom teater - Vårmöte på torsdag, baka bröd och göra soppa. Teaterdag den nionde maj, borde fixa teaterpedagog tills dess. Damn, svårt när man inte har sådana kontakter.

Våren är här och Ida spirar, kvillrar och har överflödande mycket förnöjsamhet att slänga ut över världen! Puss på er

Det kryper i kroppen, och snurrar av någon slags frustration.
Ropa på mig, be mig att fly härifrån och följa dig, gåendes sida vid sida
talande eller i tystnad, bara jag slipper sitta här på en säng och vänta
jag borde göra en lista, visa mig själv vad jag har att åstadkomma
eller gå ut och promenera på egen hand, göra något istället för att danka av i en säng

Jag är inte ens nedstämd, bara rörande överens med mig själv om att väntan är tråkigt
och att verkligheten bleknar när man får tid att tänka, vilket är dåligt.
Tanketid ska finnas, visst, såklart, underbart, men inte för mycket för då fastnar man bara i virvlar, nedåtgående spiraler. Man ska springa ifrån alla spiraler och följa de vindlande stigarna.

De människor man nu möter och umgås med på regelbunden basis, helt plötsligt slår det en att de antagligen kommer fortsätta finnas vid ens sida på något sätt under större delen av ens liv. Det chockerar mig, de har ju just dykt in i det och så ska de bara fortsätta finnas här, för av med dem vill jag inte bli, någonsin! Men hur ska allt hinnas med, hur ska man behålla dem, hur ska man synkronisera sitt liv med sin existens, hur ska allt få plats?

Hjärnan är ju trots allt innestängd av skallbenet, den kan inte ta in hur mycket som helst och kärleken till människorna omkring en, den måste ju sitta någonstans. Hur ska man kunna expandera sin kärlek till att täcka in allt och alla man anser innefattas av begreppet. Oj oj oj. Vad jobbigt det blir, alla idéer man har om sin verklighet. Ut i luften med dig kvinna, du har för mycket tid att tänka, gör något kreativt av det. Promenera vid ån. Akta dig för unga kvinnor som slänger "gammalt fryskött från en studentkorridor" bara..

Dikter

I mitt blod rinner du inåt..
Jag ser inte längre vad som är en linje av skillnad, en gräns att sära med hjälp av.
Skär inga trådar älskling, ge mig makten att tro på en kamp,
ett inflytande över min egen situation.
Piska eller morot, bara någonting som leder i en riktning.
Rundgång fungerade länge, men nu vill jag kliva av och ändra färden.
Försvinn inte nu när jag äntligen gör något nytt.

Livfull, livlig, rolig, roande, trött
Stanna till hösten, följ mig ut i skogen
Plocka svamp med mig en sista gång
Egoismen sprider sig som mycel i min kropp
Allt jag kommer sakna för egen del
Alla minnen jag kommer dela med så många omkring mig
Njutbart, jag vill att du ska få njuta
Att du ska få göra allt du älskar
och med de som du älskar, de som älskar dig
Jag begriper inte att åren går
så fort som de tuffar på
Men ingen kan någonsin upphöra så länge historier berättas
så länge minnen finns, så länge traditioner hålls vid liv
Stanna kvar så länge du kan,
så ska jag se till att du aldrig upphör att finnas så länge jag finns!
Min morfar, honom älskar jag. Morfar, jag älskar dig.

Jag vill åka hem till min familj!