Någon undrar kanhända vad mina helger brukar innebära. Eftersom jag är en körkortslös bushwoman* har jag inte riktigt samma möjligheter att rumla på stan som mina jämnåriga vänner och bekanta.
Detta faktum gör mig nästan till vad som på sjuttiotalet kallades familjeflicka. (Dvs. en "duktig" flicka som bryr sig om sin framtid och inte är ute i svängen så mycket, samt oftast en sådan som pojkarna inte aktivt tar del av. ^^ )
Ja så vad gör jag på helgerna då? Sitter här ungefär lika mycket som i veckorna, vilket är alldeles för mycket. Dricker stora mängder te. Försöker vara min familj till lags, och göra lite sådana saker som underlättar livet (städa, baka, tvätta...något sådant gör jag varje helg) i en familj.
Det som varit speciellt med idag är dock att jag börjat ta tag i min framtid en aning mer än igår. Jag har räknat på min
intagningspoäng så jag fått en hum om vad som kommer att krävas. Om jag får vad jag minimalt räknar med i betyg landar snittet på
18,2 och för varje MVG jag får istället för ett VG blir det två tiondelar högre. (18,4 18,6 etc. Känns rätt motiverande, inspirerande faktiskt!)
Jag står även
i bostadskö i Uppsala. Käraste kusinen min har nämligen slängt in sig själv och mig i en sådan. :D Även detta alldeles jättebra för motivationen och drivkraften.
OCH...jag har tänkt mer på mitt
projektarbete än någonsin förut. Det känns faktiskt som att jag kan göra något av det.
"Ja, *klapp klapp* det var ju tur det, för utan projektarbetet inget slutbetyg, det vet du va!" En av systers käraste väninnor är sådär underbart insatt att jag nu faktiskt har någon att luta mig mot och diskutera saker med. Det känns betryggande.
Ska försöka skriva i ordning grundstrukturer imorgon
(vilket jag även får ta med i loggboken man ska ha, inte sant? Någon som vet?) så att jag har något att visa Bosse, och sedan ta honom i kragen (Hoppar, hoppar, når nästan
"Nu fick jag dig!" drar bestämt ner honom till min egen nivå, spänner ögonen i honom och säger "We have to talk!" med min mest skräckinjagande röst.) och bestämma diskussionstillfällen (gärna en gång i veckan) när jag ska slå min panna blodig för att få hjälp med vad jag vill åstadkomma inom samhällskritiska dikter-genren. Tjohooooo! =)
Visst låter jag positiv och vårig i min blogg? Något konstigt är det, och inte är det lustgas eller lycklig kärlek. Men vem fan bryr sig! Förkyld eller frisk, sane or insane, as long as you're happy no one should bother about it yeah?! *kramar hela världen, utom de som står med vapen i famnen och siktar på oskyldiga*