Slöa mysigt

Jag fantiserar om att knapra Non Stop i min säng tillsammans med någon. Bara ligga där och fingra på varandras händer och lyssna på skön musik. Behovet av att prata med varandra finns inte, det är bara tryggt och lugnt ändå. Ansikte mot ansikte, mjuka leenden och chokladig andedräkt. Det vore ju rätt mysigt, inte sant?

Nog för att jag skulle bli lite sockerkickig efter ett par nävar mjölkchoklad och antagligen tappa allt lugn och inte kunna hålla käft, men fram tills dess skulle det vara perfekt mys!

Namn - Nu ska jag klaga på svenskar!!

Förnamn: (där flera namn står på rad är personen innehavare av alla)
Lillnäva Troll Anne
Bimbo
Hrönn
Texas Thorgrimr Troll
Grim Staffan Connor Viking
Smultron
Hallon
Myrrha
Myra

Efternamn:
Skymningsmåne
Trollskog (boendes på Fingersvampsvägen)

Men priset tas av.....*trumvirvel*
Älva Magi Birgitta Fantasi Sol Evelina Yrja (med efternamnet Måntroll)

Förstår ni till vilken grad man kan förstöras av endera av de här namnen, okej att de kan verka gulliga till en början, men att driva igenom beslutet. Att döpa barnet till Bimbo? Ja, eller Lillnäva. Allvarligt? Jag blir som Knatten i Knappnytt när han blir överdrivet förbannad på fjortisar, särskrivningar och Daaaarin. God damn it!

Jag skulle vilja hoppa upp och slå er tills ni fattar, jävla....fjanthattar! DÖÖÖ, dö säger jag!

Vill ni verkligen ha de här hemska påhoppen till namn i ert liv får ni väl döpa om er själva, men ni ska INTE slänga dem på de stackars försvarslösa, nyss slemblodiga, små barnen som ni redan placerat in i det liv som är ert eget.

Själviska *morr* gharrdharraaaaaaaa!!!!!! DÖÖÖ!

Ni är nästan lika hemska som särskrivningar, och ungefär lika humoristiska som de kan bli. Det är enda anledningen till att ni ska få finnas, ni hemska mobb-föräldrar, ni ska bli utskrattade.

Sökandet efter Sveriges värsta namnkombination fortsätter. Tips emottages tacksamt och publiceras, såvida relevans finnes, med skräckblandad förtjusning!

Axlar, parter, idéer...

May it be damned
This suggestion I send out

For people to maintain sanity
They have to stop facing reality

Verkligheten snurrar runt en axel. Om man tittar mot axelns fäste, där den riktiga sanningen finns, allra längst däruppe, då blir man galen. Där snurrar allt så fort att blicken fastnar och man slits med. För att stanna krävs ett häftigt ryck i en annan riktning, och vem är man själv att rycka sig loss när man snurrar snabbt? Det är då man behöver sin omvärld, den galna oregelbundna kretsen av relationer och människor omkring en. Alltid är det någon som med en avväpnande berättelse får en att fascinerat glömma sanningen för alla häftiga absurda idéer därute.

Trogenhet är en form av galenskap, ett något där två parter har stirrat sig blinda på detta något som ingen kan bevisa existerar annat än för de två inblandade. Att de i detta något har bestämt sig för att vara trogna, oavsett vad "att vara trogen" innebär, kan inte ses som annat än verkligt fascinerande. Tillförlitlighet, trogenhet, förtrogenhet, någon sorts kunskap om varandra som ingen annan kommer åt. Äkta galenskap utanför verkligheten, men vem kan kalla det galet utan att förneka sig själv rätten att delta?

Jag skrev, jag skrev ett långt långt inlägg på engelska. Klockan är halv tre på natten och jag skrev ett långt långt inlägg på engelska om hur jag agerar, om hur jag är besatt av trygghet men inte ger mig själv tillåtelse att kämpa för det. Är inte det lite dumt? Det är lite dumt, och jag är lite förkyld och har druckit 1,5 liter julmust idag. Jag läste inte i min studentlitteratur, jag dammsög inte, jag städade inte. Jag har mest legat i sängen och inte gjort någonting. Jo, jag och Nona var till affären en sväng. Jag känner mig som en loser-seriefigur.

Det är egentligen en toppenutbildning jag går på, jag tycker det är intressant och när jag sätter mig ner och läser i böckerna fastnar jag. Men det är så lätt att göra annat. Det är så lätt att försöka fly verkligheten där jag känner mig ensam. Jag vet att det är en klyscha och att de flesta känner sig ensamma ganska ofta. Men jag önskar jag hade något mer, någon mer.

Och nu håller detta på att bli en förlängning av det opublicerade alldeles för utlämnande engelska inlägget så nu blir det inget mer. Jag vill visa det för någon nära, jag saknar min mamma. Jag längtar till den 18e december.

Håll om mig någon, hela natten, trots att jag är snuvig och inte så glad.