Jag skrev, jag skrev ett långt långt inlägg på engelska. Klockan är halv tre på natten och jag skrev ett långt långt inlägg på engelska om hur jag agerar, om hur jag är besatt av trygghet men inte ger mig själv tillåtelse att kämpa för det. Är inte det lite dumt? Det är lite dumt, och jag är lite förkyld och har druckit 1,5 liter julmust idag. Jag läste inte i min studentlitteratur, jag dammsög inte, jag städade inte. Jag har mest legat i sängen och inte gjort någonting. Jo, jag och Nona var till affären en sväng. Jag känner mig som en loser-seriefigur.

Det är egentligen en toppenutbildning jag går på, jag tycker det är intressant och när jag sätter mig ner och läser i böckerna fastnar jag. Men det är så lätt att göra annat. Det är så lätt att försöka fly verkligheten där jag känner mig ensam. Jag vet att det är en klyscha och att de flesta känner sig ensamma ganska ofta. Men jag önskar jag hade något mer, någon mer.

Och nu håller detta på att bli en förlängning av det opublicerade alldeles för utlämnande engelska inlägget så nu blir det inget mer. Jag vill visa det för någon nära, jag saknar min mamma. Jag längtar till den 18e december.

Håll om mig någon, hela natten, trots att jag är snuvig och inte så glad.