May it be damned
This suggestion I send out
For people to maintain sanity
They have to stop facing reality
Verkligheten snurrar runt en axel. Om man tittar mot axelns fäste, där den riktiga sanningen finns, allra längst däruppe, då blir man galen. Där snurrar allt så fort att blicken fastnar och man slits med. För att stanna krävs ett häftigt ryck i en annan riktning, och vem är man själv att rycka sig loss när man snurrar snabbt? Det är då man behöver sin omvärld, den galna oregelbundna kretsen av relationer och människor omkring en. Alltid är det någon som med en avväpnande berättelse får en att fascinerat glömma sanningen för alla häftiga absurda idéer därute.
Trogenhet är en form av galenskap, ett något där två parter har stirrat sig blinda på detta något som ingen kan bevisa existerar annat än för de två inblandade. Att de i detta något har bestämt sig för att vara trogna, oavsett vad "att vara trogen" innebär, kan inte ses som annat än verkligt fascinerande. Tillförlitlighet, trogenhet, förtrogenhet, någon sorts kunskap om varandra som ingen annan kommer åt. Äkta galenskap utanför verkligheten, men vem kan kalla det galet utan att förneka sig själv rätten att delta?
Grå november
13 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar