Ikväll

Vet ni, kloka människor från förr och nu har så otroligt mycket träffande saker att säga. Ett som får mig lite bättre till mods är "Du kan inte ändra det som skett, du kan endast ändra din syn på det." Det är precis så det är, varken du, jag eller ni kan någonsin göra något ogjort, men vår syn på det som hänt kan alltid ändras till det bättre eller det sämre, vilket vi nu vill.

Natten som var drömmer jag ännu en gång tillräckligt klart för att komma ihåg det dagen efter. På ett sätt kan jag förstå drömmen jag hade, för den var inte tillkrånglad det minsta, men samtidigt blir jag så irriterad på att den kan innebära två saker, beroende på hur jag väljer att lägga fram den för mig själv. Platsen var välkänd, folket var välkänt, scenen som utspelades var en ganska klassisk sommarföreteelse, och någon vänder sig till mig för att få tyst stöd. Det som stör mig är endast känslan av självklarhet som genomsyrar alltihop. Att det inte är något konstigt med att det är mig man vänder sig till. Att det är så lätt för mig att ta hand om, för jag ska ju vara en egen fri individ som inte är behövd av någon enda. Men ibland har jag tillgång till folks tankar... Men ja, det är en fråga om hur man ser på saker. Jag väljer att se det som bearbetning.

Och jag är så otroligt lycklig i all min prakt och tankeverksamhet, och allt mitt skitsnack om värdelösa saker dolt i koder, vars nycklar jag tappat bort så snart fingrarna har landat på tangentbordets knappar.
Jag har någorlunda lärt mig att tygla min tunga, men den dag mina fingrar följer världens lagar och min egen önskan om moral, den dagen kommer jag nog redan vara gammal och grå.
Sittandes där i min stuga, med mina katter, kommer jag tappa trådarna till mina vänskapsband, och sedan bara existera där, tyst och orörlig.