onsdag 21 maj 2008

Fulla karlar

Det finns få situationer som gör mig så förbannad som det jag upplevde idag. Jag klev på bussen vid busstationen och sätter mig bredvid en av mina vänner. Tvärs över gången sitter en annan av vännerna. På bussen kliver strax därpå en ordentligt full karl, och slår sig ner bredvid tjejen. Nåja, bussen var ju näst intill smockfull så det var inte mycket att göra åt den saken.

Och till en början verkar det väl helt okej. Han pratar på som fulla människor brukar, men när han börjar ta henne i håret, och därefter i armen, och därefter på BENET. Ni skulle sett mitt ansiktsuttryck! Jag säger bara "Om blickar kunde döda!" (Däremellan hade han dessutom somnat till, snarkat högt, och gnisslat tänder så man höll på att gå upp i limningen.)

Hon hade i omgångar försökt få honom att flytta på sig, och även själv försökt flytta, men inte då. Den tunga skithögen satt där han satt. Men när han tog henne på benet fick det vara nog! Då blandade jag mig i leken och skällde ut honom, men inte ens det hjälpte. Han satt lika bergfast ändå. Jävla fylleskalle!!

Nåja, jag skulle ju med till frissan och prata hår till balen, så vi skulle av samtidigt. När bussen stannar ställer jag mig upp, och försöker fysiskt tvinga honom att flytta på sig. Hon gör naturligtvis samma sak, men han bara grymtar och ignorerar. Då kommer busschauffören som en flygande furie och drar upp honom, skäller ut honom och slänger iväg honom på ett annat säte. Mäns muskelmassa är bra så länge den används till bra saker.

Busschaufförn hade tydligen ringt polisen också. De var av någon anledning ute efter just den karln, varför vet jag inte, men vännen ringde senare och hörde om jag kunde användas som vittne för att bekräfta hur han hade hållit på. Självklart ställer man upp, men jag vet inte hur, när, var och under vilka omständigheter ännu.

För vet ni vad, jag tycker att 45åriga karlar SKA bete sig som vuxna män och inte hålla på att vara fulla och jävliga i kollektivtrafiken. Jag tycker att det är som att dels förstöra omvärldens uppfattning om en, och dels att göra sig lite mindre värd som människa också. Ingen känner medlidande för någon om denne inte ens kan FÖRSÖKA bete sig som folk! Särskilt inte om man börjat med att be snällt.

Inga kommentarer: