onsdag 7 maj 2008

<3

Finns det någon ekvation som säger att antalet bra och antalet dåliga dagar måste gå jämnt upp? Om det är så kommer jag få relativt mycket tråkiga dagar framöver i mitt liv. Den närmaste månaden är fylld av moment som jag försöker njuta av så mycket som det bara går. Varje dag som går fyller mig med en känsla av att jag förlorar något som aldrig kommer igen. Samtidigt är jag så glad och lycklig över att få uppleva dem.

Det känns nästan brutalt, ja i det närmaste grymt, att det är så kort tid kvar i skolan nu. Föreställ er att ni har sexton personer som ni kan gråta inför, personer som peppar en till att sätta sig själv, den man är innerst inne, i första rummet. Människor som tittar på en och man ser i deras ögon att man betyder något. I allas ögon ser jag det, och det kommer jag förlora tillgången till.

Till hösten kommer jag inte promenera in i E6 med ett leende på läpparna över att vara tillbaka. Jag kommer inte få höra Mickes galna tjut och inte se Henrik och Jonas som far omkring och busar och gömmer saker för varandra och tjejerna som sitter i fönstret och pratar och myser. Jag och Sofie kommer inte kila ner till handels och köpa en kaffe för en femma. Visserligen är den vanan en rätt ny företeelse, men icke desto mindre en vana. Vi kommer inte ha våra skrik-och-skrändagar när inget blir gjort. Vi kommer inte ha paniken innan ett arbete ska in. Vi kommer leva olika liv, i stort sett allihopa.

Och jag vill komma med alla upptänkliga svärord för att sätta namn på min längtan efter mer tid. Jag vill ge alla en komplett uppsättning av de känslor jag har för var och en av dem. För alla är de mina vänner, och på sina alldeles individuella sätt. Jag kommer att sakna dem, därom finns det inga tvivel!

SP3, chalalalala, SP3, cha la la la la la laaaaa... i mitt obotligt tillgivna hjärta!

1 kommentar:

Anonym sa...

yeay studenten :P