Nya

erfarenheter, vänner, funderingar.

Jag övar mig i att tänka ett steg längre. Att inte göra saker på impuls utan försöka göra det som är bäst för mig, och andra. Det är svårare än man kan tro. Jag övar också i vänskap, att vara tydlig och berätta hur jag fungerar och vad man bör undvika och när man kan säga ifrån. Även detta något nytt, skumt, som jag är väldigt ovan vid. Jag ska försöka göra allt jag kan, men kan inte lova att alla får uppleva resultatet av det.

Det känns nästan som att psyket åldras. Jag känner mig allvarligare, men ostadigare. Jag har alltid trott att allvarliga människor står med fötterna stadigare på jorden, men för mig känns det som att allt blivit flyktigare. Jag står och svajjar och försöker hitta tillbaka till min balans, min stadiga punkt. Ni som känner mig vet att jag alltid söker trygghet, inte för att jag är speciellt otrygg, utan bara för att, nej jag kan inte ens försöka formulera det. Det är väl bara ett behov kanske.

Nu tror jag att dessa mina två föräldrar önskar mig i säng. Ska göra rent kattlådan och lägga mig och försöka drömma om en lätt värld. Lycka till eller vad säger ni?