Richard Marx bästa låt heter Hazard. Lägg det på minnet.

Jag förstår inte det här med intelligens. Vad är det som avgör om man är intelligent eller inte? Och vad är skillnaden jämfört med att vara intellektuell? För ärligt talat så visst kan jag se mig som smart ibland (ytterligare en variant) och intelligent vid enstaka tillfällen (nu pratar jag om hur jag själv ser på mig) men fan om jag någonsin skulle kalla mig intellektuell.

Jo, jag har bra betyg och skulle nog kunna ta mig till den plats jag vill ha här i livet, om jag lyckades fundera ut vad det är för en plats. Jag tror bara inte att man ska känna sig som jag gör när man är intelligent. Jag litar inte på känslan. Mina tankar stämmer inte in på vad en intelligent människa borde fokusera på och i vilka banor en sån skulle tänka.

Framtiden är ett sånt kapitel som jag absolut inte föstår mig på. Det är alltså meningen att jag ska ha idéer om vad jag vill göra. Vad jag skulle vilja arbeta med, hur jag skulle vilja bo, om jag kan tänka mig att bo utomlands. Om jag vill jobba med människor eller inte. Vet ni hur läskigt det är när man inte ens kan svara på om man vill ha ett yrke där man pratar med människor eller om man vill sitta utan mänsklig kontakt?

Lars Winnerbäck - Ingen Soldat ... de senaste veckornas mantra, men jävlar vad man önskar sig en annan verklighet många gånger. För jag vill inte vara sådan jag är. Jag vill inte vara velig och ha svårt att ta beslut. Jag vill inte vara förvirrad, naiv, lättsårad, i behov av ständig bekräftelse.. både fysisk och psykisk. För vet ni, det är inte bara för mig som livet är jobbigt. Det är tydligen det för alla lite då och då. Jag fattar inte hur vi står ut, vi människor. Musiken hjälper mig, och maten, och vännerna som står ut med min kramighet och knasighet.