då undrar man med ett leende

Vad gör man
i en värld full av sorger
små och stora
när allt man själv känner är en överväldigande lycka
utan att förstå varför, eller ens ha en anledning till den
att bara leva utan ångest utan smärta utan någon
som helst vilja att förändra den
och så kom någon och nu är världen inte längre full av sorg
och jag är inte utan ångest utan smärta
men fortfarande lika överväldigande tacksam
för att jag fick min chans att visa vad,vem,hur,när och varför
för en stund


Tacka mig, för att jag inte vet vad jag vill
Tacka mig, för att jag gör mitt bästa för att vara den jag är
Tacka mig, för att jag vill betyda något för mina vänner
Tacka mig, för att orättvisor gör mig ledsen
Tacka mig, för att jag finns om man ber mig
Håll om mig när jag gråter


Sanna är mina ord
de ord som är bara mina
de som inte blir uttalade högt
för att inte riskera förlorad magi
Jag skriker dem högt inombords ibland för att inte glömma bort vad de egentligen betyder
och när jag gör det står jag stilla


Litterära fantasier är
ett påhopp på en omvärld som inte är vad man önskar
Den jämnas med marken, och därefter byggs den upp. Man knådar till kullar, berg
gröper ur dalar och hav, fyller den med karaktärer och känslor
ända tills man tröttnar
då tar man en kopp te och går sin väg
När man kommer tillbaka är världen inte längre vad man önskade sig, karaktärerna har hemfallit till otukt och fylleslagsmål
Tråkigt tänker man och jämnar den med marken


Viskar du i mitt öra
att sommarn är förbi och hoppas på att jag ska reagera som en
rasande furie, då tror du fel.
Jag vet att sommarn är på ingång och ej förbi, känner hur den smyger sig inpå och
önskar mig lycka till med alla eskapader och tankar och stunder av livlighet
som den vet att den alltid innebär för mig
Den ber mig vara varsam med mitt naiva hjärta och vet samtidigt att den säger det till en
som inför varsamhet är både döv och stum,
och alltid hoppas på det bästa.
Sommarn är på väg och
nu är det den som viskar i mitt öra