Somliga säger vi lever i evighet
fast döden är det sannaste som dom vet
Andra säger lycka finns i ett ögonblick
fast de aldrig hann ifatt det dom fick

Jag och pappa har varit och hämtat en båt i Fagersta nu på morgonen, den är fin! (Båten alltså, inte dagen/morgonen) Det blåser mycket ute och jag vet inte vad jag vill göra med mitt liv. Idag vill jag tillbringa dagen framför TVn med Pride and Prejudice-serien som är fem och en halv timme lång! Mamma har varit och lämnat blod. Hon är fortfarande borta, för hon passade på att gå på stan också! Enligt mig gjorde hon rätt i det, ta hand om sig själv lite sådär.

Kärlek och hat Fiende, kamrat
Lycka och sorg Hydda och borg
Tar vi ett kort på barnen i sommartid när dom dansar,
när vi dansar en stund på jorden...

Mina händer är roliga, de är ganska proportionerliga, och fingrarna är smala. Fingrarna är lite vridna i mittenleden så de vrider sig lite utåt. Min vänsterhand är dessutom väldigt knakig, vilket Unni avskyr xD Synd bara att mina naglar är så klena, även om de får specialkost nu. Förhoppningsvis blir de bättre om ett tag!

Freedom, yes it sounds very sweet now
But silence, like chains around my feet
Nobody to lean on, when times they get rough
So if this is freedom, then freedom seems tough

Te är en positiv dryck. Den får mig verkligen att må bra, plus att den är billigare än kaffet i skolkaféet. Dock, under lovperioder kan det hända att tedrickandet går nästan till överdrift, med sådär en sex, sju koppar om dagen.

All those demons, who exist all around us
Pushing for freedom, with evil intent
I tell them to dream on, I won't give them the pleasure
So baby let's beat them all now by not letting them thru

Jag håller på med ett samhällsarbete/en uppsats om civil olydnad. Det besvärliga med ämnet är att det intresserar mig för mycket, så istället för att plocka ut det jag behöver sitter jag och lusläser det jag kommer över från pärm till pärm. Jag vill demonstrera fredligt i ickevåldsanda för något jag brinner för. Jag känner det som att jämfört med tidigare generationer så accepterar min generation alldeles för mycket. Vi står inte upp och säger vad vi tycker, utan vi grubblar i det tysta. Hur nyttigt är det om jag får fråga? Är det konstigt att folk är deprimerade om de inte vågar säga vad de känner utåt? Jag vill att vi ska protestera genom fredliga handlingar. Demonstrationer, uttalanden etc, och om vi blir fängslade för det vi gör så är det för sakens skull... *suckar med tungt hjärta över mina stora ord som jag inte tar tag i, jag är precis som alla andra! Bara accepterar!*

Is this the truth and nothing but the truth so,
help me love?
Do I read this right or is something in disguise,
high above?