Dikteri och insikt

Huvudvärk och ryckningar i ögat.
Inga katter så långt öron eller ögon når.
Kvar på Turingen fick de vara, jag ville också.
Men är man stor så får man lov att göra stora flickors saker
Inbegriper jobb, volontärjobb, jobb ändå.
Och kanske några enstaka dagar då man kan göra
precis alldeles vad man vill, fast inte på den plats man vill.
Jag tror att jag glömmer mellan gångerna...

Det slår mig med häpnad, och med glädje
att jag tycker så mycket om
så väldigt mycket.
Jag blir så lycklig över att höra till
att vara med, fåna mig och fnittrande retas
för att därefter vara ordentlig och kapabel.
Men oj vad många myggbett jag har på mina ben.

När orden får sprudla ur mig känns livet lite lättare, lite enklare att befinna sig i, även om mycket är svårt ändå. Ta en sådan sak som att se sig själv som underlägsen och därför hålla igen. Då gör man sig själv underlägsen, bara genom sitt beteende. Att istället tillåta sig alla små utspel som faktiskt kommer spontant, det är det som gör en större som person, och mer trogen sig själv, om det är sådan man är. Jag är sådan, om jag vill rulla omkring och brottas med en blöt hundvalp utan att bry mig om mina kläder, och faktiskt gör det, då blir jag lite lyckligare än innan. Om jag väljer att hålla om, för att jag vill, istället för att låta bli, som den andre kanske skulle vilja, då förminskar jag mig själv utifrån något jag inte vet kommer ske. Det är fel, och orättvist mot den andre. Heja nattliga insikter, och heja mig som författar på min blogg.

Ta hand om er, mina hjärtan och hjältar.