Återigen sitter jag här, relativt sent på kvällen, och undrar över mänskligheten och hur jag ser på verkligheten. Är något i min person egentligen särskilt annorlunda i jämförelse med andras, och om så är fallet, vad är det då som ligger bakom. Jag är den jag är, och reflekterar väl inte så mycket över mitt beteende förrän någon ifrågasätter det. Många gånger får jag höra att jag är öppnare än jag borde vara. Min spärr för vad man berättar för folk, eller hur nära man står dem och hur de reagerar gentemot mig är en sådan sak som dyker upp i diskussioner. Varje gång det händer stannar jag upp förbluffad. Jag värdesätter öppenhet, så länge den inte sker på någon annans bekostnad. Jag ser inte varför man ska behöva förställa sig om man tycker om någon. Jag menar, man blir inte kär och man vill inte bli tillsammans med någon på en gång, men hur ska man kunna lära känna någon tillräckligt väl för sådant om man inte är öppen? Det är svårt att leva i verkligheten när man är värdelös på att ljuga och lika dålig på att förställa sig.

I övrigt så var gårdagskvällen riktigt mysig, spexen var spännande och Behavette vann femkampen. (Big surprise..not! Mitt lag hette Top Gun...) Nu ska jag nog strax i säng. Lev väl allihopa