Föränderlig världsuppfattning

Det är tur att jag har mina rötter stadigt fästa i hemmet, för om de var aningen ytligare skulle jag ligga spridd över ett stort område. Ibland tappar jag bara förståelsen för vad som pågår i vissa kretsar av mitt umgänge. Som stående delvis utanför alltihop börjar jag tappa fokus och vet inte riktigt vad jag ska sätta min lit till.

Ideal? Ära? Ädelhet? Mod?

Herregud, jag lever i verkligheten där sådant är sällsynt. Det är idiotisk att hoppas att sådant som förekommer i episka romaner ska kunna förekomma här.

Trasiga föreställningar sprattlar omkring i min hjärna. Den ursprungliga idén om verkligheten fick ett abrupt slut i samband med livets första besvikelse, alltför längesedan för att minnas vad den handlade om. Sedan dess har det funnits glädje, förhoppning, sorgsenhet och besvikelse. Alla har förändrat en gällande föreställning. Nu sker förändringarna ofta i mindre form, men då och då slår de ner på en och vänder upp och ner på det man tror. Lika förvirrad som jag är vid tråkigheter, lika lättad och lycklig är jag vid de positiva.

Många gånger önskar jag att jag inte höll allt för mig själv. Diskussionerna vore mer utvecklande om resonerandet inte bara skedde inombords. Någon att prata om allt med, den "brutala" sanningen. Det finns ingen som får allt. Alla nära får sina av mig valda delar av min verklighetsuppfattning. Alltid är det någon del av min verklighet som skulle tvära med deras och tvinga isär oss, eller så har de inte tid med en självcentrerad brud i Sverige anno 2008.