Norreda

Nu var det länge sedan jag publicerade något personligt, något verkligt, något taget från mitt faktiska liv. Tänker att tiden är inne nu för att faktiskt ge er få människor som faktiskt läser mina ord då och då lite inblick i hur det är att vara jag i nuläget.



Sedan jag återvände till Uppsala nu i höst har mångt och mycket ägnats åt teaterns förehavanden, liksom musikalens. Dessa två är dock till syvende och sist separata företeelser. Här kommer en förklaring på hur det ser ut.

• Teatern, Snerikes nationsteaterförening, är organisationen inom vilken jag sitter som kassör, den organisation som tagit sig till mitt hjärta (eftersom det är en förening har den i sig själv inget hjärta och kan därför inte ta mig till sitt, mer än symboliskt, vilket den gjort). Denna har sina improvisationsteaterövningar på torsdagar mellan 18-20 varefter det brukar följa en pubkväll med massa diskussioner om synnerligen olika ämnen. I helgen var ett gäng av teaterns medlemmar på Norreda torp där vi avklarade en sittning, flertalet övningar och en skräckfilmsinspelning.


• Mitt bidrag till inspelningen var en lättklädd dykning från en brygga varefter jag simmade under ytan ut ur bild, som om jag skulle ha försvunnit. Detta gjordes två gånger, under senare delen av oktober. Idag på morgonen låg ett tunt istäcke på vattnet. Jag har fått för mig att det var kallare än min kropp lät mig förstå igår, trots fullständig nykterhet och en viss idioti.

• Musikalen, City of Angels, är en f.d. Broadwaymusikal översatt till svenska. Denna sätts upp av Uppsala Musikdramatiska Studio, en förening i vilken jag inte tror att jag är med (då jag inte betalar någon medlemsavgift till den) men som ändå stjäl synnerligen mycket av min tanke-, och arbetstid, den här hösten. Det är trevligt, jag uppskattar. Vi får hoppas att jag lyckas sy ihop den så bra som jag vill också och kan vara behjälplig där jag ska. Anledningen till att jag är med in the first place kommer an på Magnus Åberg, en dramaturg/bibliotekarie/teatersnubbe som är med som evig medlem i Snerikes. Han hade en av rollerna i Den sista måltiden och vi kommer riktigt bra överens. Han är producent för det här projektet och tyckte att jag skulle hoppa på tåget. Malin är också med på samma tåg, som producentassistent.
• Jag har funktionerna inspicient - tar hand om och ser till att rekvisitan kommer in på scenen när den ska och regiassistent - är regissören behjälplig och vänlig och ropar ut hur mycket klockan är och sådant. Bra grej att ha enligt regissören.

Det är alltså vad jag storligen roar mig med. Jag dricker också en hel del te, äter mat som andra människor, och ibland jag själv, har lagat. Cyklar omkring på min cykel i blött höstväder. Sadeln börjar visa väl mycket hästhår och rostig metall. Men jag tycker om min cykel! Det här inlägget tog två dagar att skriva, mest för att jag fick besök igår och glömde bort det. Ta hand om varandra!