Uppdatering, boktips, julklapp

Kristallklyftan, tredje boken i Drömmarna-serien av David & Leigh Eddings
Yngre gudar, fjärde och sista boken i samma serie.

Eddings böcker är de enda som jag satsar på att ha en komplett uppsättning av. Jag planerar att förse mig med EN av allt de har skrivit. (Fast jag har faktiskt två exemplar av Rivas Skrifter. Minns inte hur det gick till, men sak samma!)

Och ni därute, nu har jag suttit och skrivit iordning svar på engelska frågor angående To Room Nineteen, och jaag ber er om en sak. Glöm för fan inte bort att kommunicera med era kärlekar/vänner för jäklar vad snett det gick inuti huvudet på kvinnan som gjorde det.

Jag ska stöpa ljus ikväll, antagligen även i natt. Det känns som att det kommer att bli mycket roligt.

Ja just det ja, kanske ska tillägga att mina tre sista lektioner idag blev inställda, de två första oberoende av varandra och den tredje för att det två andra var det. Skönt för de som kunde åka hem, men jag grinar inte för det. Jag sitter ju med Kjellvander i öronen och filosoferar julklappar. ^^

Formulera, redigera, tänka igenom, ta det lugnt, låta det mogna.

Det som kommer bli svårast med mitt projektarbete är hela den här proceduren med att tänka över innan man skriver, och redigera i efterhand. Formulera om och försöka få fram budskapet EXAKT som jag vill. Att vara aktsam med ord, att tänka före jag talar, är inte direkt sådant jag är van vid. Jag ska få det att fungera dock. (självklart får du läsa det ^^ I'll let you know when I've made it happen! ) Samhällskritiska dikter alltså, á la Göran Greider* med flera. Jag ska försöka samla ihop ordentligt med liknande material så jag vet ungefär hur det ska fungera. Sedan är idén att jag ska skapa mina alldeles egna dikter utifrån något som berör alternativt upprör mig både i samhället i stort och även vid vissa företéelser. (Rasism, utanförskap, barnarbete, svartjobb, globaliseringens problem, oförstånd...you name it. )

Jag har funderat på om jag även borde lägga till några speciella genrerade (som i genre, vet inte om det är rätt sätt att göra det till plural..xD.. ) dikter, t.ex. satiriska, optimistiska eller liknande. För bara samhällsKRITISKA kanske blir lite enformigt. (Politiska dikter finns ju som ett möjligt samlingsnamn ioförsig, det har ju den där GG* redan använt sig av! ^^ )

Ja ni, här kommer ett litet något, har lite flera saker som jag skulle vilja slänga in i den också, men so far so good? (Idén om flera saker handlar om att det blivit en "grej" att göra det, vilket bara det är hemskt. Att det skulle vara ett sätt att få uppmärksamhet och att de får idérna från varandras utföranden. Jag undrar om de inte fattar riktigt hur oåterkalleligt deras beslut är? Och hur själviskt det är...)

When you feel like falling, falling in the air.
then think of all who would miss you.
Then, can the feeling still be there?

'cause I know that when you turn distant
someone will turn to cry
cry like there is no tomorrow
That's IF you chosed to die.

Beware of all the feelings
that tell you something wrong
'cause if you do what they tell you,
you might end up doing wrong

And that's when they'll hate the selfishness in your act.
You got away but they'll have to stay.
Stay and listen to the silence where it used to be your laughter.
Stay and see the darkness where it used to be light from your window.
Stay and breathe in the air that would have been for you too.

Don't you dare to think about it...

* Göran Greider är en svensk socialdemokratisk författare, poet och journalist. Han är chefredaktör för tidningen Dala-Demokraten sedan 1999, och deltar ofta i den offentliga debatten.

Ny dag, nytt liv

Egentligen så är varje dag ett nytt liv. Varje dag startar man som en ny person. I stort sett samma, men på något sätt förändrad. Ibland är förändringen väsentlig, ibland är den bara vad man kallar en "minor change". Det är det som är så bra, för ens humörsvängningar under gårdagen behöver inte finnas kvar idag. Det blir alltid vad man gör det till. Om man hela tiden låter de dåliga dagarna ligga kvar och påverka en i veckor efteråt är det inte konstigt att man mår dåligt. Det gäller att kunna tillåta sig själv att älska sitt liv, även när saker är tillkrånglade. Jag tror att jag är hyfsat duktig på att leva, att älska mitt liv.

Visst har jag dagar när jag storgrinar och tycker att livet är pissigt mot mig, men det är ändå värt all effort i slutändan. För mot slutet av dagen får man ju krypa ner i sängen, och då helt plötsligt kommer det en kurrande katt och tippar ner sig bredvid en. Jag tror inte det finns särskilt många som i den situationen skulle tycka att livet var värdelöst. Och min Trulsa tillåter till och med att jag blöter ner pälsen hennes med tårar. What is there not to love about her? Och Kura som dånar som ett helt sågverk när hon spinner. De är ju inte fullt så bra på att hålla om mig som en människa skulle ha varit, men kan man inte få allt man vill ha, när man vill ha det, så är det bara att vänta på bättre tider och nöja sig med det man får.

Jag undrar om jag är sannast som person när jag är hemma, eller i skolan, eller här i bloggen, eller när jag pratar med någon av mina vänner. Eller, jag vet när jag varit som allra sannast mot mig själv och min omgivning. Det är med riktigt nära vänner. <3 (De som varit med vid dessa tillfällen borde veta, ((fler än en... )) eftersom de sett mig sitta helt troget bredvid dem lyssnandes och talandes.) ^^ Känn dig träffad, käraste ljusstöpande lussebullsbakande snuffs. (Vet visserligen inte hur ofta tösabiten är inne och läser min blogg, men det är en smärre detalj.)

Imorgon är det Öppet Hus-kväll i skolan. Mellan 19.00-21.00, vilket ger mig ledigt på Skärtorsdagen i vår. Det är praktiskt, men vad som inte är praktiskt är att mellan fem över tre och sju så måste jag vara kvar i stan. Jag ska arbeta med skolsaker då visserligen (även kallat plugga, och dona med projektarbetet) och kanske spåna /spana på julklappar.

Sov sött ni underbart vackra människor jag kallar min familj och mina vänner!

Förvirrande irrande

Jag tappar bort dagar ibland, och ibland får jag istället fler dagar än jag väntar mig. (Vad i hela fridens menar du unge, du har väl alltid lika många dagar?!) Jo jag vet, jag menar att ibland tror jag att det är en annan bättre/sämre dag än det är. Beroende på vilket blir jag glad/ledsen när verkligheten uppenbarar sig. Som igår, lördag var en bra dag när man fått för sig att det var söndag, och verkligheten uppenbarade sig.

Jag gillar inte söndagar. Om någon skulle påstå att söndagar ska vara bästa dagen på veckan, då säger jag bara BULLSHIET!!! Vem vill egentligen gå till jobbet/skolan och arbeta bort sin egen identitet för pengar? Neee, det låter lite väl hemskt. Inte arbeta bort, men undertrycker den lite gör jag iallafall. Tacka vet jag lördag, när man fortfarande lever i drömvärlden att avskedet från sovmorgonen inte kommer. Morgondagen är ju fortfarande en sovmorgon. :) Dessutom är det lättare att arbeta på lördagen, för då har man ingen press över att man måste!

You call me a liar, a loser, a living prayer for a living sake, without meaning.
You begin with "You're crazy" and end with "Goodbye".
And I can't help but wonder.
How does the world look through your eyes, why does the madness seem real, and the good inside you, why have it been pushed aside?
Through my soul I see the madness in a laugh, a lie in two persons holding hands without need, a loser who jumps because he's too scared to live.
I see a prayer without meaning, just because the one who caused the prayer isn't real.
And still, am I sane? Does this have any meaning at all?

Jag vet att jag borde studera inför spanskaprovet imorgon. Allt mitt förnuft inriktar sig på att det är vad jag borde göra. För att få ett bra betyg i spanska kan jag inte bara flyta med och hoppas på det bästa. I engelska kan man flyta med, och i svenska, men spanskan är fortfarande för ny. Ja, det är alltså vad förnuftet konstant påpekar. Den andra delen av mitt jag säger något annat. Något i stil med "Ja, men jag har försööööökt, jag satt med det i två timmar, jag orkar inte mer nu. Jag vill inte, vill inte, VILL INTE MER NU!!!" Helt enkelt, jag följer för närvarande en treårig flickas råd. En flicka i trotsåldern bestämmer över mitt liv. Gosh!

Jag har somnat i stort sett överallt där tillfälle givits idag. Forum imorse, i väntan på bussen. På bussen in mot skolan. På bussen hem från skolan. På golvet i köket när jag kom hem. På soffan i tvrummet efter att jag fikat lite. Jag undrar om min kropp försöker hinta mig om att sova mer på nätterna, eller om jag har lyckats få en "gå-i-ide-gen" inplanterad och muterad i min kropp. Det senare vore roligare, för det kan jag inte göra något åt!

Önskelistan, ja en början på den iallafall:

• Kängor (vandringskängor med snörning, läder, stl. 39-40, ge mig pengar)
• Parfymen Liberté, från Cacharel
• Plånbok, i svart eller brunt läder. Här finns sådana --> http://www.polarshop.se/
• Pengar till ögonkoll (för övningskörnings-grejen)
• LP-skivor (Simon&Garfunkel, Elvis, Johnny Cash, Dolly Parton, eg. det mesta utom dansband.)
• Kom igång-böcker till piano eller gitarr
• Pengar till diverse saker, klassresa, katter, körkort, kläder, klänning (bal).
• Uppladdningsbara batterier (både AA och AAA) + laddare
• Böcker av David Eddings (Jag har redan rätt många, kanske kan ordna en lista över vilka jag HAR)
• JULSTÄMNING, MAT, MUSIK, ÄLSKADE MÄNNISKOR
  
• ..och jag kommer säkert på mer senare, men då blir det helt enkelt en fortsättning!
  

Poetry goes mobile: Dikter jag skrev

Du tar min hand,
och höjer mina ögon till skyarna.
Vem önskar sig en verklighet?
Hellre en tankevärld
där ideal efterlevs,
och smeksamma ord känns nya.

Hur kan jag säga
att det jag vet är något jag vet, när allt jag vet
ser olika ut beroende
på vad jag bevakar.
En verklighet i skepnad utan svar.

Kontroll, behov av kontroll.
Ser du inte att jag skriker?
Hör du inte min känsla av maktlöshet?
Jag står ju här,
i dina ögon avsedd
för något bättre.

Skriv, skapa liv.
Om du tröttnar, gå därifrån.
När du återvänder,
bortse ifrån otukten
och smärtan.
Se den som tror på det goda,
och ge honom liv.

Du står stolt,
utan att ge avkall på identitet.
Säger det rätta utan krus.
Att tillåtas lyssna,
det känns som en förmån.

Ska jag skriva några nya bara såhär direkt nu också, mina vänner?

Vem säger att du säger det rätta?
Att det du tycker är det som ska gälla?
Vem hoppas att du ska hålla tyst och lyssna?
Vem vill höra din tystnad..
Vem vill egentligen att du ska stanna kvar
i den här verkligheten.
Jag planerar en annan verklighet
för mina tankar.
En udda verklighet där vem som helst
kan vara precis vad de vill.
En tankevärld där alla ser sig själva som dem de är.
En verklighet utan lyx!

Spärrar släpper,
tankar surrar
Du är dig själv.

Längtan bort, längtan hem. Längtan är en evig känsla,
för alltid en del av ditt liv.

Och nu har jag väl inte tid längre, nu börjar filosofin....snart iallafall.

Stanna inte inne i mörkret
där tystnaden skrämmer
och D-vitaminet försakas
Följ istället ljuset
som skymtas bakom slöjan
För därute någonstans
finns den verklighet du längtar
Knarrande tystnad, kvittrande tystnad
Tystnad fylld av rogivande ljud
och kryddande lukter