Namn - Nu ska jag klaga på svenskar!!

Förnamn: (där flera namn står på rad är personen innehavare av alla)
Lillnäva Troll Anne
Bimbo
Hrönn
Texas Thorgrimr Troll
Grim Staffan Connor Viking
Smultron
Hallon
Myrrha
Myra

Efternamn:
Skymningsmåne
Trollskog (boendes på Fingersvampsvägen)

Men priset tas av.....*trumvirvel*
Älva Magi Birgitta Fantasi Sol Evelina Yrja (med efternamnet Måntroll)

Förstår ni till vilken grad man kan förstöras av endera av de här namnen, okej att de kan verka gulliga till en början, men att driva igenom beslutet. Att döpa barnet till Bimbo? Ja, eller Lillnäva. Allvarligt? Jag blir som Knatten i Knappnytt när han blir överdrivet förbannad på fjortisar, särskrivningar och Daaaarin. God damn it!

Jag skulle vilja hoppa upp och slå er tills ni fattar, jävla....fjanthattar! DÖÖÖ, dö säger jag!

Vill ni verkligen ha de här hemska påhoppen till namn i ert liv får ni väl döpa om er själva, men ni ska INTE slänga dem på de stackars försvarslösa, nyss slemblodiga, små barnen som ni redan placerat in i det liv som är ert eget.

Själviska *morr* gharrdharraaaaaaaa!!!!!! DÖÖÖ!

Ni är nästan lika hemska som särskrivningar, och ungefär lika humoristiska som de kan bli. Det är enda anledningen till att ni ska få finnas, ni hemska mobb-föräldrar, ni ska bli utskrattade.

Sökandet efter Sveriges värsta namnkombination fortsätter. Tips emottages tacksamt och publiceras, såvida relevans finnes, med skräckblandad förtjusning!

Axlar, parter, idéer...

May it be damned
This suggestion I send out

For people to maintain sanity
They have to stop facing reality

Verkligheten snurrar runt en axel. Om man tittar mot axelns fäste, där den riktiga sanningen finns, allra längst däruppe, då blir man galen. Där snurrar allt så fort att blicken fastnar och man slits med. För att stanna krävs ett häftigt ryck i en annan riktning, och vem är man själv att rycka sig loss när man snurrar snabbt? Det är då man behöver sin omvärld, den galna oregelbundna kretsen av relationer och människor omkring en. Alltid är det någon som med en avväpnande berättelse får en att fascinerat glömma sanningen för alla häftiga absurda idéer därute.

Trogenhet är en form av galenskap, ett något där två parter har stirrat sig blinda på detta något som ingen kan bevisa existerar annat än för de två inblandade. Att de i detta något har bestämt sig för att vara trogna, oavsett vad "att vara trogen" innebär, kan inte ses som annat än verkligt fascinerande. Tillförlitlighet, trogenhet, förtrogenhet, någon sorts kunskap om varandra som ingen annan kommer åt. Äkta galenskap utanför verkligheten, men vem kan kalla det galet utan att förneka sig själv rätten att delta?

Jag skrev, jag skrev ett långt långt inlägg på engelska. Klockan är halv tre på natten och jag skrev ett långt långt inlägg på engelska om hur jag agerar, om hur jag är besatt av trygghet men inte ger mig själv tillåtelse att kämpa för det. Är inte det lite dumt? Det är lite dumt, och jag är lite förkyld och har druckit 1,5 liter julmust idag. Jag läste inte i min studentlitteratur, jag dammsög inte, jag städade inte. Jag har mest legat i sängen och inte gjort någonting. Jo, jag och Nona var till affären en sväng. Jag känner mig som en loser-seriefigur.

Det är egentligen en toppenutbildning jag går på, jag tycker det är intressant och när jag sätter mig ner och läser i böckerna fastnar jag. Men det är så lätt att göra annat. Det är så lätt att försöka fly verkligheten där jag känner mig ensam. Jag vet att det är en klyscha och att de flesta känner sig ensamma ganska ofta. Men jag önskar jag hade något mer, någon mer.

Och nu håller detta på att bli en förlängning av det opublicerade alldeles för utlämnande engelska inlägget så nu blir det inget mer. Jag vill visa det för någon nära, jag saknar min mamma. Jag längtar till den 18e december.

Håll om mig någon, hela natten, trots att jag är snuvig och inte så glad.

The joker and the thief

Kom på att del ett och del två inte behöver vara på varann följande inlägg.

Jag ligger hemma i sängen i Fornby (dubbla täcken är kärlek i ett dragit rum). Katterna ligger tungt emot mina fötter, vilket också resulterar i värme. I like. Föreställ er att ni ligger i ett rum och faktiskt kan känna små tunna kyliga brisar av luft strömma förbi då och då. Intressant känsla om jag ska vara ärlig, inte ens särskilt obehagligt.

Den andra december har jag återigen en salstenta. Jag har inte pluggat inför den egentligen, men ja, vi får se hur det går. Omtentor var inget farligt, så vad spelar det för roll?

Har flyttat hem svarta gitarren igen, eftersom min finfinfina gitarr bor kvar i Uppsala hos mig. Alltid trevligt att kunna lira lite på hemmaplan också (hemmaplan som i Fornby). Satt och spelade på den förut och upptäckte något förvånande. Det var lättare att sjunga dur-låtar än mollvisor idag. That was a first. Ytterst förbluffad blev jag, men rösten bar bättre i positiv klang.

Mitt projekt med att vända tillbaka dygnet efter en månad av seeeena nätter (två-halv tre, ibland senare) går vidare. Jag trivs så mycket bättre om natten. Livet är lugnare och man kan på något sätt fokusera på sådant som anses vara oväsentligt av omvärlden, men som gör mig själv lite mer just det, mig själv.

Att få vara den otroligt lata laid-back-personen som dricker sitt thé och ser på fåniga program och filmer i flera timmar. Att få leka med min fasad och förändra min person konstant i förhållande till det jag betraktar. Att aldrig vara en färdig människa som förväntas agera på ett visst sätt. Att bara anamma det som jag själv satt igång och figurera som den utifrån styrande makten.

Om natten är jag mäktigast i mitt eget rike.

Mina ärr del 1

Visst har man minnen till de flesta ärr man har på kroppen. Jag har i alla fall det till många av dem. Här kommer en liten redogörelse för några.

Ärret på vänstra handleden:
Tror att det var i sexan, var hur som helst på mellanstadiet. Klassen åkte iväg till skidbacken i Avesta (ja jag är en dålig avestabo och minns inte vad det heter) där vi skulle skida, åka slalom och försöka åka snowboard. Ja, jag fick efter ett tag tag i en snowboard med nyvässade kanter. Satte fast ena bindningen, för det sa de att man skulle. Så började jag bege mig långsamt uppför. Plötsligt far snowboarden iväg och jag tippar framlänges och snittar upp handleden. Alldeles senvitt i botten, och det börjar inte blöda förrän jag gått ner ända till raststugan. Där skickar Stålberg iväg mig i bil med Tommy till akuten. (minns inte akut-besöket ett dugg...vilket känns väldigt konstigt)

Ärret ovanpå vänster hand:
Nästan osynligt som tur är. Mitt mest idiotiska ärr eftersom det på allvar är självorsakat. Har någon hört talas om "bögtestet"? Otroligt politiskt korrekt inte sant?! I alla fall, det går ut på att man ska kunna sudda sig ovanpå handen så länge som möjligt. En dag suddade jag lite bara för att prova vad det var sådant liv om.. Fy helvete vad det sved dagarna därpå. Och ja, det är mer än korkat!

Ärret på vänster pekfinger:
Keramiken förra hösten. Jag hade tagit ut en kruka, sträckte mig in och tog ut en till. När jag sköt den ifrån mig ner på bordet kände jag hur det snittade till. En sylvass pigg av glasyr (dvs. glas) hade orsakat ett jack tvärs över leden. Nåja, tänkte jag, och gick bort till vattenhon och virade in fingret med pappershanddukar. Därpå vände jag mig till Anna, läraren, och talade om att jag skurit mig. Hon bleknade och ledde iväg mig till sjuksyster. Mitt nyare ärr med historia, och det är fortfarande lite knepigt nerv-mässigt. Ilar i det ibland och sådär.

More scars to come some other day, men nu måste jag diska.

...Rosemary..

Något är fel när man inte har kunnat vara med på lillflickans ettårsfirande. Grattis Tuva-liten! Det kommer fler år.

Rosmarin och honung i varm mjölk, något av det mer sövande jag provat. Nästan som att bli dängd i huvudet med en kudde upprepade gånger. Mjukt "boff" som gör att man bara vill krypa tätt intill och gosa ner sig. Trivsamt.

Jag åt kokta rödbetor med svampsås till middag. Eftersom jag känner till effekterna av rödbeta...nej, vi går inte in på det. Ni som vet vet, och ni andra får väl prova och se.

Finns många idéer och tankegångar, men det blir aldrig riktigt tid att få dem på pränt och lära sig förstå sig själv och veta hur man vill organisera sin egen verklighet. Jag har upplevt alldeles för lite, så det som händer blir överväldigande överdrivet i mitt huvud.

Omtenta - Done

I säng klockan två i natt, upp vid kvart över sex i morse. Var väldigt väldigt o-pigg, men samtidigt på helspänn. Idag var det dags att återigen ifrågasätta mina kunskaper, och att försöka klara av den omtenta som kom sig av förra gångens misslyckande. Jag klädde på mig och smög tyst ner i köket för att inte väcka farbror som låg och snus-sov i vardagsrummet. Gjorde i ordning te i en termos, några smörgåsar och chokladtäckta Digestive för att ta med, åt frukost och gick iväg till bussen som skulle ta mig till Polacksbacken.

Klockan åtta anlände jag till hållplats Ångströmslaboratoriet utan en aning om vart jag sedan skulle bege mig. Funderade länge och väl ståendes framför kartan innan jag bestämde mig för att det var värt att undersöka hur det såg ut vid huset, hus nummer 5, som sades innehålla skrivsal på Polacksbackens område. Väl där blev jag insläppt varpå jag satte mig ner på golvet i väntan på att minuterna fram till slaget nio skulle passera. Sittandes på golvet gick jag alltså igenom mina anteckningar om sociologer, begrepp och hur de hängde ihop för sista gången.

Klockan slog nio och vi tappra som begivit oss dit en tidig lördagmorgon satte oss ner i en stor ekande sal vid varsin bänk, uppdelade i rader utifrån vad vi omtentade. (De med sociologisk inriktning satt för övrigt på rad D) Vi fick våra tentor och jag skrev så genomtänkt och klurande, begreppsligt förstående och vackert, förtroget och sanningsenligt som jag bara kunde i två timmar och tio minuter. Huruvida detta räckte ända fram återstår att se. Detta sagt med ett förtröstansfyllt tonläge.

Nu ska jag skämma bort mig själv med Gilmore Girls innan jag tar itu med annan studentlitteratur. Det kan hända att jag somnar ifrån, då tröttheten smyger sig på mig när jag befinner mig i liggande läge i en säng. En fortsatt trevlig helg önskar jag oss alla, och jo, jag har Cream Cheese-chips att förgylla lördagskvällen med.