En ung Tommy Körberg, Kierkegaard, Lykke Li och Ashton Kutcher

Det är min kulturella upplevelse idag. Såg en ung Körberg leka loss som aldrig förr tillsammans med tre brudar i någon scenshow på tv och lyssnade på diskussioner kring Kierkegaard i P1s filosofiska rummet. Sedan såg jag "De kallar oss artister" med Lykke Li i Amerikat, också på tv, riktigt trevlig figur den där. Ja, och Ashton Kutcher befinner sig ju i en ganska prekär situation på tv4 för närvarande. När den filmen är avklarad ska jag spåna ihop en liten sammanfattning på en uppsats inför morgondagens opponering.

När opponerandet är klart får vi ut hemtentan och därefter är det snabbt tillbaka till lghtn, kolla tradera och min eventuella tågbiljett, packa och bege mig till tågstationen för hemfärd till kära hemmets trygga vrå där jag ska skriva iordning hemtentan som ska in fredag.

Sedan, till helgen, ska jag iväg till Rättvik och gå en tvådagars massagekurs på Stiftsgården. Detta tillsammans med ett gäng scouter. Totalt sett är det rätt många scouter där till helgen, men det finns väl ett tiotal kurser att välja mellan. På Stiftsgården fikas det, och äts, och fikas, och fikas, och äts och dricks kaffe... Det är förvånande att man hinner med så många kurspass och inhämtar så mycket kunskap när den plats man tillbringar mest tid i är matsalen. ;)

Jag längtar! Frihet, andas, fysisk aktivitet som man förstår, mat...mycket av det goda, och så omtanke och mysighet förstås!

PS: Musik-tips : CLEM SNIDE/Eef Barzelay , mycket intressant musiker, väl värd att lyssna till. Han gör mig harmoniskt glad till sinnes.

Ny dag, nytt system.

Hur länge satt jag inte i Engelska Parkens lokaler idag. Anlände dit vid tio i tio på morgonen, lämnade byggnaden ungefär fem i fem på eftermiddagen. Hela dagen har ägnats åt att försöka strukturera gruppuppsatsen som ska vara klar på fredag. Jag hade inte skrivit min del ännu (guess why I am wide awake at this late hour...) men snart så.

I alla fall, Isabella Löwengrip skrämmer mig, inte så mycket för vad hon säger eller vilka hennes åsikter är som för att jag inte vet vad hon är. Jag vet inte om det är hon som styr omvärldens intresse eller om omvärlden styr hennes. Vem har makten, "vi" eller hon? Som ni kanske förstår är vår uppsats angående glamour och vanära inriktad på just denna blonda donna på arton unga år som är alldeles för driven för att mitt inre välbefinnande ska få vara ifred.

En bra effekt av att skriva om henne är i alla fall något slags utlopp för uppdämd frustration. Jag kan gnälla över att hon är en hurtig fjolla, att hennes råd till ungdomar är skenbart sunda och att hon är läskig och översminkad många gånger. Det är alltid skönt att få spy ur sig galla om någon person som aldrig behöver utsättas för det, av mig, i verkligheten.

Jag har även spanat på folkhögskolor och jag hittade faktiskt en som hjärtat klappade igång över. Dock gick anmälningstiden ut i november och starten är i februari så det blir inget av med det i nuläget.
http://www.skattungbyn.mora.fhsk.se/ Titel: Ekologisk odling och hållbar livsföring. Från februari till november typ. Verkade så förbaskat mysigt.
Det fanns en annan också, Bäckedals folkhögskola där de hade dels en ettårig kurs i skinngarvning och -sömnad, dels en, också ettårig, som hette Forntida hantverk - Människa Natur Teknik (den senare verkade helt underbar!)

Nåja, i framtiden kanske jag får tillfälle att utsätta mig för vad jag korkat nog förkastade utan att undersöka innan jag valde.

Damned shall I stand, stupid will I fall, tired I rest my head on a pillow.

Idag...pest, pina, gråt och tandagnisslan

Idag är livet hårt och svårt.
Idag var verkligheten en satans pina.
Idag har tårarna ramlat i sällan skådad mängd.
Idag var jag tvungen att åka tillbaka till det där Uppsala.

Kissekattstackarn blev alldeles blöt i pälsen, men spann och buffade ändå. Det hände vid matbordet, sen vi ätit klart och folk började gå ifrån. Kissen hoppade upp och satte sig vid svanken på mig. Jag tog upp henne i famnen och hon spann så där gosigt som bara hon kan, inte ljudligt men så att hela kroppen bullrar. Hela hjärtat pepprades av istappar och halsen snörptes ihop, tårarna fick lov att döljas i pälsen. Hur ser det ut, nittonåriga flickstackarn gråter som om hjärtat spruckit bara för att behöva återvända till Sveriges näst mesta studentstad. Tockeran töll...

Men egentligen, så där väldigt banalt var det tydligen inte, det där att känna att jag gör alldeles fel sak och har försatt mig i alldeles fel sits. Jag ser ingen framtid med det jag pluggar. Jag förstår verkligen inte var eller med vad jag ska jobba. Det känns helt meningslöst att gå här och ha tiden rullandes under fötterna på sig. Jag brinner inte, vilket gör att resultaten blir ytterst lidande också. Att anstränga sig är inte det lättaste när man inte vet varför. It sucks rent ut sagt.

Unni har begivit sig iväg på en resa mot Nya Zeelands underbara naturvärldar. Där ska hon tillbringa tre månader, är inte det tjusigt så säg. Cissi beger sig istället till Frankrike för en spännande kulturell utveckling, med ett arbete som au pair åt en riktig poängfamilj. Hon blir borta i åtminstone sex månader som det ser ut idag. Tänk vad stolt jag är över dem! Jag är så stolt så det smärtar. Naturligtvis kommer jag att sakna dem, Cissi som ringer och diskuterar viktigheter, och vetskapen om att Unni finns i närheten även när vi inte hörs av...men när de kommer hem, då finns jag kvar och blinkar förtjust med ögonen åt deras hemkomst.

Jag reder ut saker, allt som inte har med skolan att göra ordnar jag upp. Skolan/universitetet, hur dum var jag inte. "Jag vill gå på Uppsala Universitet, no matter what!" Puckobrud, du kanske skulle sett dig omkring, hittat något du verkligen kände för och var intresserad av. Inte bara något som lät intressant och kul, utan något som redan från början talade till dig med ett "komsi komsi, framtiden kikar fram runt hörnet om du kämpar med det här..för du känner starkt för det."

Slöa mysigt

Jag fantiserar om att knapra Non Stop i min säng tillsammans med någon. Bara ligga där och fingra på varandras händer och lyssna på skön musik. Behovet av att prata med varandra finns inte, det är bara tryggt och lugnt ändå. Ansikte mot ansikte, mjuka leenden och chokladig andedräkt. Det vore ju rätt mysigt, inte sant?

Nog för att jag skulle bli lite sockerkickig efter ett par nävar mjölkchoklad och antagligen tappa allt lugn och inte kunna hålla käft, men fram tills dess skulle det vara perfekt mys!

Namn - Nu ska jag klaga på svenskar!!

Förnamn: (där flera namn står på rad är personen innehavare av alla)
Lillnäva Troll Anne
Bimbo
Hrönn
Texas Thorgrimr Troll
Grim Staffan Connor Viking
Smultron
Hallon
Myrrha
Myra

Efternamn:
Skymningsmåne
Trollskog (boendes på Fingersvampsvägen)

Men priset tas av.....*trumvirvel*
Älva Magi Birgitta Fantasi Sol Evelina Yrja (med efternamnet Måntroll)

Förstår ni till vilken grad man kan förstöras av endera av de här namnen, okej att de kan verka gulliga till en början, men att driva igenom beslutet. Att döpa barnet till Bimbo? Ja, eller Lillnäva. Allvarligt? Jag blir som Knatten i Knappnytt när han blir överdrivet förbannad på fjortisar, särskrivningar och Daaaarin. God damn it!

Jag skulle vilja hoppa upp och slå er tills ni fattar, jävla....fjanthattar! DÖÖÖ, dö säger jag!

Vill ni verkligen ha de här hemska påhoppen till namn i ert liv får ni väl döpa om er själva, men ni ska INTE slänga dem på de stackars försvarslösa, nyss slemblodiga, små barnen som ni redan placerat in i det liv som är ert eget.

Själviska *morr* gharrdharraaaaaaaa!!!!!! DÖÖÖ!

Ni är nästan lika hemska som särskrivningar, och ungefär lika humoristiska som de kan bli. Det är enda anledningen till att ni ska få finnas, ni hemska mobb-föräldrar, ni ska bli utskrattade.

Sökandet efter Sveriges värsta namnkombination fortsätter. Tips emottages tacksamt och publiceras, såvida relevans finnes, med skräckblandad förtjusning!

Axlar, parter, idéer...

May it be damned
This suggestion I send out

For people to maintain sanity
They have to stop facing reality

Verkligheten snurrar runt en axel. Om man tittar mot axelns fäste, där den riktiga sanningen finns, allra längst däruppe, då blir man galen. Där snurrar allt så fort att blicken fastnar och man slits med. För att stanna krävs ett häftigt ryck i en annan riktning, och vem är man själv att rycka sig loss när man snurrar snabbt? Det är då man behöver sin omvärld, den galna oregelbundna kretsen av relationer och människor omkring en. Alltid är det någon som med en avväpnande berättelse får en att fascinerat glömma sanningen för alla häftiga absurda idéer därute.

Trogenhet är en form av galenskap, ett något där två parter har stirrat sig blinda på detta något som ingen kan bevisa existerar annat än för de två inblandade. Att de i detta något har bestämt sig för att vara trogna, oavsett vad "att vara trogen" innebär, kan inte ses som annat än verkligt fascinerande. Tillförlitlighet, trogenhet, förtrogenhet, någon sorts kunskap om varandra som ingen annan kommer åt. Äkta galenskap utanför verkligheten, men vem kan kalla det galet utan att förneka sig själv rätten att delta?

Jag skrev, jag skrev ett långt långt inlägg på engelska. Klockan är halv tre på natten och jag skrev ett långt långt inlägg på engelska om hur jag agerar, om hur jag är besatt av trygghet men inte ger mig själv tillåtelse att kämpa för det. Är inte det lite dumt? Det är lite dumt, och jag är lite förkyld och har druckit 1,5 liter julmust idag. Jag läste inte i min studentlitteratur, jag dammsög inte, jag städade inte. Jag har mest legat i sängen och inte gjort någonting. Jo, jag och Nona var till affären en sväng. Jag känner mig som en loser-seriefigur.

Det är egentligen en toppenutbildning jag går på, jag tycker det är intressant och när jag sätter mig ner och läser i böckerna fastnar jag. Men det är så lätt att göra annat. Det är så lätt att försöka fly verkligheten där jag känner mig ensam. Jag vet att det är en klyscha och att de flesta känner sig ensamma ganska ofta. Men jag önskar jag hade något mer, någon mer.

Och nu håller detta på att bli en förlängning av det opublicerade alldeles för utlämnande engelska inlägget så nu blir det inget mer. Jag vill visa det för någon nära, jag saknar min mamma. Jag längtar till den 18e december.

Håll om mig någon, hela natten, trots att jag är snuvig och inte så glad.