Jag är konstant trött. Jag har lov, I should be all over the place doing loads of fun stuff. Nu säger jag inte att jag har dödligt tråkigt hela tiden. Jag säger bara att jag är trött, tröttare än man borde vara. Orkeslös, utmattad, svag. Men sovit har jag, äntligen, ordentligt. Jag ska fara hem härifrån vid halv fyra idag, får se vad jag gör hemma ikväll. Jag har varit hos syster m. familj sedan i söndags. Mysigt och lugnt är vad det har varit, kravlöst. I like it.

När jag kommer hem ska resterande lovdagar se ut ungefär:

• Resten av tisdag: Städa och plocka på rummet, sortera ut kläder?
• Onsdag: Röntgen vid halv elva, trubadur på kvällen. Sova hos någon i stan.
• Torsdag: Fara hem, ta en ryggsäck, hugga upp lite ved, ta med tändstickor och varm choklad, gå ut i skogen i några timmar och bara ta det lugnt, elda och andas. Eventuellt skriva lite om jag känner för något.
• Fredag: Plugga matematik och spanska? Projektarbete
• Lördag: -se föreg. dag.
• Söndag: - se föreg. dag.

Ja och sen var lovet slut, och plågan börjar med matteprov som det första jag gör i skolan på måndag.

"Och någon ropar: Granne kom, ditt timglas är nu fullt! "

Då är man trött....

Öppnar dörren från badrummet. Kliver ut och stänger dörren bakom mig. Vandrar ut i hallen på väg till mitt rum när jag inser två saker. Jag glömde smörja in mig, och det blir jobbigt att sova med en tandborste och tandkrämsskum i munnen. Så då var det bara att vända om igen. Andra gången blev det dock rätt.

Men som sagt, är jag så trött borde jag antagligast gå och lägga mig. Ville bara dela med mig av mina trötta fånerier.

Puss på er älskade barn

(Joho, för alla är vi barn inuti. Jag vet, för min mamma körde ikapp med tåget!) :D

Vi pratade om stress på psykologin idag, och om att lyssna på kroppens signaler. Men jag orkar inte lyssna, inte än, inte just nu. Två dagar kvar till lovet. På lovet kan jag försöka lyssna, jag kan försöka sova. Bara krypa ner i sängen och rulla in sig i en kokong av mörker och värme och beskyddande trygghet. Eller gå ut i skogen med en ryggsäck fylld med vedträn, smörgåsar och rykande varm oboy. Sitta där ensam vid min brasa och andas, ha ett block med mig att skriva det jag känner att jag vill säga till mig själv. Små ord som speglar ut vad jag inte orkar tänka på under veckorna i skolan.

Men nu ska jag möta Sofie, vi ska ge våra kroppar någon slags soppliknande föda. Hoppas världen behandlar er väl.

Människor kommer
och människor går
Ikväll är skoljobbet
det som består

Jag säger som Thomas gjorde i ettan; "Fy fucking faaan!"

Suttit här med skolarbeten sen jag kom hem idag. Kan det bli mycket drygare? Lite har jag väl visserligen lyckats åstadkomma, men inte långt när tillräckligt. Känner på mig att det blir vaknatt imorgon natt....och jag hatar ensamma vaknätter framför datorn. Vaknätter ska spenderas annorlunda! Tja, fast jag löser det ju, så småningom! Alltid, på ett eller annat sätt.

Ganska gulligt att jag fick VG+ på uppsatsen på engelskan (Ja jag skryter, blunda eller gnäll på mig senare) och att de poängterade att den fick så "lite" bara för att den var för kort. Och att det var ju i det här arbetet poängterade de också. Tja, well, det tyder ju på att även ett hastverk duger i vissa ämnen. Nåja, godnatt. Strukturen är borta för länge sedan och vi är alla trötta i ögonen!

I skolan

Min far fyller år idag. Grattis grattis! :)

Hemklassrummet har invaderats av mediaelever som för närvarande diskuterar nutidskrysset.. fast nu har Bosse börjat gå igenom svaren. Han gör dock en variant för att få fram sina poänger "Vad har ni för extraknäck?" ..."Hälare" "Vart ska ni flytta?" ..."Tchad" "Vilken är er framtida arbetsplats?" ..."Riksbanken" etc... Mycket bra, pedagogiskt logiskt! xD

Morgonen var underbar, först ligga och dra sig drygt en halvtimme i egen säng. Sen sjunga för pappa och ligga och dra sig i dubbelsängen en halvtimme till. Sedan ner och duscha, äta frukost, och därefter åka med mamma in till stan, där jag börjar med håltimme. Snart ska jag dessutom börja utnyttja den till spanska-, eller engelskaarbete. En halvtimmes aktivt jobb!

Imorgon ska spanskan och svenskan vara klara. Inte så svåra saker dock. Översätta en låt på spanskan och skriva klart CVt till svenskan. Det blir nog bra det.

Jag känner mig ytlig idag. Tänket går inte ner på djupet. Jag ligger här och sprattlar på ytan medan jag dagdrömmer om ingenting.

En värld utan värde
blir värdelös först när
människorna upptäcker
att de har allt
men inte vet hur
de ska använda det.


Människor kommer och människor går,
inte ens jag består
Utbytta celler, utbytt vilja, utbytta ideal
utbytta vänner, utbytta mål, utbytta föremål för mina känslor
Hur ska man då säga att jag* existerar i mer än ett ögonblick?

*Jag är vad jag är i just den här sekunden.

IQ

Vilken jävla bluff det egentligen är, de där testerna. Visserligen så hamnar jag oftast runt 116-117, det är inte dåligt eller så...utan det är snarare på grund av vad det säger sig mäta. Intelligens, yeah right. Fy fan vad trött jag är just nu! Och grinig, och dum, och imorgon ska jag upp tidigt och spatsera iväg till busshållplats så jag kan klappa på Cissi och lugna henne inför vernisagen. Tror jag, om hon inte är jättesöt och låter mig sova lite längre och ta en senare buss.

Ibland vill jag inte vara jag, utan körkort, utan pojkvän, utan disciplin.. men lika många gånger vill jag vara jag, med allt vad skit det innebär. (Jag är trött och gnällig, bry er inte om mig..eller jo snälla gör det. Var fånigt lojala med mig!)

Det är nästan så jag skulle vilja skriva den absoluta sanningen ikväll, men jag tänker inte göra det. Jag tänker inte riskera att förstöra något bara för att jag inte fullt ut kan ge det nyanser och tankar och ansiktsuttryck, och förklara ytterligare hur jag menar. Äsch...

Smått om föräldraskap, trygghet och vaggvisor

Alla har vi haft visor som vi sjöng frekvent som riktigt små. Vart tar de vägen? Hur hämtar man hem dem igen? Jag menar, de kan ju inte automatiskt poppa upp igen när man själv skaffar barn, väl?? Och mina barn SKA få sjunga. Och jag SKA sjunga vaggvisor för dem innan de somnar, och ligga bredvid dem när de är rädda, och tillåta dem att krypa upp i sängen när de drömt mardrömmar. Det är ju en del av det som skapar barnens trygghet. Att alltid veta att det är okej att krypa ner mellan trygga mamma och trygga pappa som snus-sover i sin dubbelsäng när man är rädd.

Föräldrar ska finnas med i vardagliga livet. De ska involveras i uppväxten. De ska ta upp ett antal timmar av ens tid upp till en viss ålder. Hur ska man annars bli en trygg person? Om ens mamma alltid skjutsar iväg en med ett "Jag har inte tid just nu!" och pappan sällan är hemma, och när han är det inte vill umgås med sina barn, är det då konstigt att det finns så mycket otrygga ungdomar idag?

På ett sätt är jag otroligt bortskämd för mina föräldrar har gjort mig så säker på deras ovillkorliga kärlek. Jag har alltid dem att stödja mig på, och krypa ihop intill om jag är ledsen. Ibland väljer jag att vara ledsen för mig själv också, men det är inte för att de inte skulle finnas tillhands utan för att jag får för mig att det inte är något att vara ledsen över på riktigt. Vill inte bekymra dem i onödan.
De är mina skapare och de älskar vad de gjort. Kan det bli bättre än så? Säg den konstnär eller sångare som är riktigt nöjd med sina kreationer...svårt att hitta! Men det är mina!

Tja, läggdags då eller?

När trollmor har lagt de elva små trollen,
och bundit fast dem i svansen,
då sjunger hon sakta för elva små trollen
de vackraste ord hon känner.
Hoo aj aj aj aj buff, hoo aj aj aj aj buff,
hoo aj aj aj aj buff buff,
hoo aj aj aj aj buff..