Vi pratade om stress på psykologin idag, och om att lyssna på kroppens signaler. Men jag orkar inte lyssna, inte än, inte just nu. Två dagar kvar till lovet. På lovet kan jag försöka lyssna, jag kan försöka sova. Bara krypa ner i sängen och rulla in sig i en kokong av mörker och värme och beskyddande trygghet. Eller gå ut i skogen med en ryggsäck fylld med vedträn, smörgåsar och rykande varm oboy. Sitta där ensam vid min brasa och andas, ha ett block med mig att skriva det jag känner att jag vill säga till mig själv. Små ord som speglar ut vad jag inte orkar tänka på under veckorna i skolan.

Men nu ska jag möta Sofie, vi ska ge våra kroppar någon slags soppliknande föda. Hoppas världen behandlar er väl.