Älska mig

Är vi förvånade över SJs inkompetens, innerst inne? Är det på något sätt ovanligt eller ens lite underligt att tågen inte dyker upp när man väntar sig? Att tåget man ska byta till när det ena slutat fungera också tas ur bruk tjugo minuter senare, när vi suttit där och väntat på att få åka, är ju fullständigt normalt. Att bussen man tvingas ta faktiskt tar en till nästa plats i tid för att hinna med det sena kvällståget hem, det är alldeles oförklarligt. Skönt, men oförklarligt. Jag gillar bara tåg när sällskapet är välkänt och tryggt, själv är det tråkigt. Var var ni någonstans sötnosar? Hur kom det sig att ingen av er befanns vara i samma situation som mig en söndagkväll? Mystiskt är vad det är.

Älska mig, älska mig, älska mig! Älska mina underliga utsvävningar, älska min ärlighet, älska min nojjighet över saker jag inte kan göra något åt. Älska mig för att jag ger råd, men inte lyssnar till vad jag själv säger. Älska mig för att jag inte kan låta bli. Älska mig för att jag kan älska mot min vilja. Älska mig för mina drömmar. Älska mig aldrig av tvång, utan för att det är det enda du inte kan låta bli att göra. Låt mig veta att den finns.

Hata inte urskiljningslöst, ty liksom uttrycket går "Ingen rök utan eld" finns det heller inget hat utan kärlek, och somligt är inte värt att hata, än mindre att älska, ty då lägger man energi på det.