tisdag 11 mars 2008

Om jag dör...

Om jag dör våldsamt som ung. Om jag dör våldsamt som ung ska det spelas. På min begravning ska det spelas. Spelas ska det, vad ska spelas? Korn - Y'all wanna single och Bob Dylan - Girl of the north country ska det spelas. Kanhända finns det ytterligare låtar som skulle spelas, men eftersom jag inte skulle ha fått välja mina egna sista ord mer än inuti skulle dessa två kanske förklara något för betydelsefulla människor i mitt liv.



Fan ta det här, att man aldrig lever som man lär. Man sitter här och väntar, väntar på att allt ska ramla ner i en famn som inte förtjänar vad den vill ha. Sitta och vänta, istället för att löpande kämpa, kämpa för allt det som man hoppas uppnå, om inte idag så en dag om ett tag. Det kan inte rättfärdigas, allt bra som händer den som bara sitter och väntar är oförtjänt.

Men jag sitter och jag väntar... oförtjänande och väntande bidar jag min tid, en dag kommer jag förstå något som jag tidigare inte låtsats om. Det är då jag bestämmer mig. Inte idag, inte imorgon, inte någon annan dag inom en synlig framtid, men dagen kommer. Jag låtsas ha hopp, för det gör att jag lurar mig själv. Den som kan lura sig själv kan lyckas. Enkelt.

Inga kommentarer: