Solstrålen Söt har tagit semester i förtid. Hon ligger under sitt täcke av mulna moln. Där ligger hon och längtar efter att bli varm och pigg. Svårt är det, molnen är så kalla att hon skakar. Alldeles sprängfyllda med kallt vått regn är de. Ibland börjar regndroparna falla. Inte i en strid ström, utan bara lite då och då. Aldrig så att molnen töms och blir luftiga och lätta som ett duntäcke. Molnen är bara mulna och grå. Det blir inget riktigt oväder av dem, ings blixtar, inget dunder. Inget som gör så att solstrålen Söt kan sova ut i lugnet som kommer efteråt. Hon bara ligger där med sina blanka ögon i väntan på ovädret.
Vänta är allt hon orkar göra...

Tack för att ni frågar, tack för era händer i mina, tack för att ni torkar det som faller, tack för att jag vet att ni kommer göra mig gladare. Ni är mina vänner!