Hela dagen har jag gått omkring med en längtan efter något ljust. Något som bara är rörande vackert och äkta, genomgående. Som i Lejonkungen när de visar upp Simba på klippan i början och hela savannen jublar. Något sådant, en överväldigande vacker händelse som ska få folk att som en man stå och jubla rörande överens om att det är något gott som skett. När jag först hörde att Barack Obama vunnit det amerikanska valet susade det till längs ryggraden av den känslan, likaså när jag första gången hörde Martin Luther Kings tal på engelskan.
En osannolik känsla av "så här borde det vara och kännas jämt, det här kommer bli något bra". Jag vet att det finns, jag vet att det går, men jag vet inte var någonstans jag ska börja, i vilka trådar jag ska rycka för att uppnå det. Det finns så otroligt många fler goda människor i världen i jämförelse med onda, hur kommer det sig att det ändå är ondskan som styr i så många fall, småsinthet, snikenhet, obehag, avundsjuka, hat och illvilja - att vi låter det styra? Istället för att bekämpa det. Jag vet att jag bara sitter här utan att åtgärda något, men vilka är mina trådar? Var ska jag börja nysta? Vilka strider ska jag ta? Det finns så mycket att ge uttryck för... Hade jag en kamp att utkämpa, hade jag några vars arslen jag kunde sparka igång, nog jäklar skulle vi kunna åstadkomma något, men som sagt...vilket område, vilka strider, vilken kamp?
Grå november
13 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar