Okej, bra

Vissa saker biter tag i en, ord som man inte begriper, när de sägs, att de skär sönder ens själsfrid. Jag rår inte för det, rår inte för att jag lyckas leta upp vissa problematiska situationer och misslyckas med att framställa dem inför mig själv som problem. Jag glömmer hur verkligheten faktiskt ser ut och susar istället omkring som ett litet luftigt moln av ovetskap ända tills jag inser hur saker ter sig. Jag tror inte att jag förstår varandet, eller så ser jag bara på det som enklare, att saker är vad de är och tills någon upplyser mig är det inget problem. Raka direktiv, raka puckar, tydliga "så här upplever jag situationen". Gärna så tidigt som möjligt, för när det kommer i efterhand går det inte att åtgärda. Screw this, nu har jag tappat dagens underbara humör och sjunkit ner i nonsens, banaliteter och önskan om att få vara ifred på Turingen, odla grönsaker och pyssla om mig själv, farmor och mina katter, utan er andra som finns därute.

Men bara för att jag vill vara ifred innebär det inte att jag inte älskar er, eller tycker om er, för det gör jag väl ändå. Jag är bara frustrerad och irriterad och känner att jag inte kan säga vad jag vill, för att mottagandet inte är accepterande utan snarast milt överseende.