Hinner knappt med datorn, känns som att man sviker en vän när man har lämnat den i Sunnersta så många dygn och själv bott hos Malin. Är väldigt mycket trix med teatern nu (det är ju snart premiär) och annat runtomkring. Hittills har jag hunnit med skolan utöver detta, vilket är något att stoltsera med? Springer alldeles för ofta på Myrorna och hittar fina ting att göra till mina. Försöker ta hand om och underlätta för de människor som existerar i min nära omgivning här nere, har inte så mycket att hantera för egen del nämligen, känner mig tämligen okomplicerad. Mina axlar finns på de plan de behövs. Jag har, idag, varit utstyrd i både blåkläder, hög svart hatt och snygg skjorta + väst, dock inte alla samtidigt. Livet pågår och våren kryper allt tätare inpå mig. Jag fick inte åka hem till min käraste familj i helgen, men jag överlever väl det med. Det dröjer så fasligt länge bara! Kära kära familj, vad oändligt jag älskar er! Jag blir rädd för tiden som går, för den går obevekligt och ibland inte alls så hastigt eller långsamt som jag fått för mig. 36 timmar eller flera år, ibland spelar det liksom ingen roll, det skapas och försvinner lika bra på kort tid som på lång, det kom jag underfund med.
Come back to me, sweep me off my feet and simply say you want me to hold you 'till you cave in, and I'll do it, I'll stand tall for someone who made himself precious and dear in the shortest amount of time ever.
Grå november
13 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar