Jag hade räknat ut en sak, det skulle fungera, faktiskt! But you know:

"It takes two to tango"

Så, helgen people, den blev plötsligt mycket slappare. Skoljobb finns ju alltid, men jag tar min tillflykt till min undanflykt. "Jag har disciplinproblem!" xD Egentligen är det en falsk undanflykt som man tar till när man inte känner för att göra något som man vet att man borde göra. Det gör den dock inte mer svårtillgänglig. ;)

Imorn kväll, schlagerafton, tro mig, jag kanske inte alltid har jättemycket till övers för schlager, men jag gillar att kolla på finaler. Heja Sverige och Island! xP eller något liknande! Well, myspys med lite grillning i vänners sällskap innan och tittande i vänners sällskap as well. *Oj oj oj, Ida ska på "fest" Det hör inte till vanligheterna, men trevlans för na*

Dessutom har jag planerat att vara mammas lilla hjälpreda, för min mamma, hon är bra va, hon GÖR saker liksom. Saker som jag kanske borde hjälpa till med lite oftare, om ni förstår.. så då tänkte jag, lika bra att vara lite duktig nu sådär så hon inte blir alldeles irriterad på mig i helgen :) Bra va? /giggle

Ja för övrigt så funderar jag på att röra mig mer ute i svängen, jag börjar tröttna på mitt ensamma datorliv. Sitta här timme efter timme, med vänner som kommer och går för att de har gjort eller ska göra saker. Kanske skulle bli en friskis och ränna i skogarna, eller bli cykelnörd, eller börja sporta igen? Njae, får se vad jag lyckas ta mig för med. Jag bor ju ute i bushen, i min ensamhet, med min otroligt positiva familj :P Kanske gör jag ingenting, kanske sitter jag här, år ut och år in, utan jobb, under tiden som vänner kommer och går, alltid på språng på väg mot nästa möte med jobb och vänner!

Vem vill leva mitt liv

Jag vill åtnjuta deras sötma, suga ut deras livslust, kräva deras gnistor för att glupskt kalasa på, varenda litet ögonblick då mina tankar sjunker ner i en dimma av olust. Det är allt jag tänker på. Hur ska dessa små varelser kunna förstå, alla dessa små kreatur som undrar vad som väntar i den dimhöljda framtiden. Hur ska de kunna förstå? Det som väntar dem är inte lycka, men inte heller sorg. Det som väntar dem är en dunst av ingenting, en pust av en förlorad vän som de inte ens anade att de saknade. Varför förstår de inte hur små deras liv ter sig i mina ögon, hur deras problem är vardagliga trots att det uppslukar hela deras begränsade tankeverksamhet? Tråkigt är vad det är, långsamt också. Släpp ut mig från den begränsande delen av min värld, låt mig få utöva min makt. Sätt mina fötter på den piedestal de förtjänar, ty jag är den vars tår flödar över av kärlek till jorden de står på. Mina fingrar pressar ut alla droppar ur de gränser som finns. De placerar sig på en hög med knölar för att räta ut och hålla tillbaka. De små otygen, förstår de inte att jag svävar ovanför, betraktar allt utifrån, ser allt de gör för att åstadkomma förändring, hos dem själva och andra. Tror de inte att jag förstår varför? De försöker komma åt mig. Det är vad de gör. De försöker bli mig! De tror att det vore bättre för alla, korkade små lögnare, fega uslingar, stackars satar…Låt ske

Do you remember the first kiss?

Tänk vad mycket minnen man har med olika personer. Helt underbara minnen som man aldrig vill tappa bort.

Att stå ute i kyla med armarna innanför någons jacka, eller att på sommarn få höra någon säga "Till" ett okänt antal gånger. Eller varför inte blåsa bort en ögonfrans som ramlat ner på kinden, önska sig något och upptäcka att det slår in. Sitta ute vid en sjö på morgonen och luta sig mot någon och verkligen känna hur hjärtan slår. Märka hur någon hör precis vilka låtar man ber om att få höra, och spelar och sjunger dem för en. Prata i telefonen i flera timmar utan att någonsin få slut på ord att säga.

*magi*

Nej jag minns inte min allra första kyss, eller med vem den var, men jag minns personliga stunder med betydelsefulla människor. Aldrig illvilliga, därför har jag dem fortfarande kvar på något sätt. Jäklar vad förskonat liv jag levt.

Ingen som vill mig illa, alla vill mig väl.

Tror jag att något ska hända så sker det, för mitt logiska sinne har sällan fel. Jag vet när det är hopplöst och då är det inte roligt, men jag ger inte alltid upp för det. Om det så bara finns en liten gnista så är jag där för att antingen skydda eller blåsa på den för att få den att glöda, om jag anser det jag kan få vara värt besväret jag gör mig.

Jag väntar bara på att något ska gå jäkligt snett, att någon ska komma på att livet är en bluff och att alla bara har jobbat kring något meningslöst. Att någon sätter sig ner och förklarar vad jag har gjort för fel längs hela vägen och vad jag borde ha gjort annorlunda. Allt jag borde ha ändrat för att åstadkomma saker. Jag oroar mig för att det skyddade liv jag levt ska leda till att jag eller någon i min närhet går helt överstyr och gör de dummaste saker, bara för att bryta normen. Bryta den goda illusion som vi lever i. Den värld där saker fungerar, människor är vänliga, maten finns på bordet och ingen har särskilt stora problem. Kommer någon dö, kommer någon börja knarka, kommer någon gräva ner sig i ett destruktivt förhållande? När? Varför?

Och allt jag tror är att det är en fråga om tid. Jag litar inte på saker som går bra, som går som de ska. De är inte varaktiga!

Disciplinproblem, tror jag det! Berg&dalbanehumör, oh yes, very much soo! Speciellt angående skolarbete. Som en av mina lärare "finkänsligt" påpekade så når jag endast upp till VG-nivå största delen av tiden, trots kapacitet för mer, men att jag då och då glimtar till på MVG-nivå.

Dessutom förklarade han hur en MVG-elev ska vara. "Oj", tänkte jag. "Den har ingen förklarat för mig förut!" Om det är så som man ska vara för att visa MVG-kvalité, varför säger de inte det från början? nu kanske folk undrar vad han sa, well I'll do my best in explaining it to you. Han sa (inte ordagrant, men vad han menade med det han sa) att en MVG-elev får veta vad man ska arbeta om, och sätter sig därefter in i ämnet, behöver inte vara så djupt, men läsa det som står om det i arbetsboken (utan uppmaning först) samt att kolla aktuella fakta på nätet, alt. i tidningar. Det är ju inte ens sånt som tar tid, varför kan ingen berätta sånt för mig som förvirrad tonåring från början. *suckar*

Med mitt arbete om civil olydnad gjorde jag ungefär på det viset, och det gick skiiitbra :D :D Galet nöjd! (Fick VG+, men han sa att han inte kunde svara på varför han inte satt MVG så jag antar att det lutade ditåt egentligen) Han sa att de skulle hålla på med "rörelser/grupper/aktivister" inom någonting (nåt ämne, nån klass, vad vet jag :P ) framöver och kanske skulle använda mitt material, så bra tyckte han att det var! *I'm stunned* *I'm in chock* *I'm a bit proud of myself* Coolt va! Puss på er

Min sovalkov inne i mitt rum, samt änden av det med några av alla mina småpryttlar!! Klockan ni ser är min mormors gamla! Och det är min äldre syster som valt färgerna, hon bodde härinne innan mig!

Inne i synagogan i Sthlm hade de fina Torahrullar

och alltihopa var rätt vackert!

Rätt nöjd med att vi fick knäppa kort, det var tydligen ovanligt att man fick göra det i synagogor! :D

Make Sthlm spinn around its ancle

I want to kick your butt for not knowing me, for not knowing how to behave around me. Still I just try to make my brain work, trying to make it go the ways it should. But no

Ida har varit i huvudstaden idag. Ida har köpt saker, t.ex tre toppar och fyra par örhängen. Ida är nöjd med dessa inköp. Ida har också spenderat tid i 1 st synagoga, 1 st katolsk kyrka och 1 st buddhistiskt center! Ida är just i detta nu mätt i magen, vilket också är positivt, då Ida är ett matvrak, särskilt enligt Sofie som tycker Ida äter upp sin mat alldeles för lätt, trots att Sofie är den som tränar mest! ;)

Roligast idag: Mina tankar när jag satt i den tysta avdelningen av katolska kyrkan, "Jag skulle inte kunna behärska mig, jag skulle välta omkull här och nu på bänken, tur att jag sitter ensam på just den här bänken och att jag sitter längst fram så ingen ser mitt fånleende" ^^

Läckrast idag: Den svartröda äkta korsetten som kostade 1.500kr och satt greater than good. Den var tuff! Min midja i den var galet galen!

Skönast idag: Meditationen på buddhistcentret "Jamen shit asså, alla höll ba på å somna å de va ju helt sjuuuuukt va jäkla tyst det var, typ..liksom ni anar ba inte! Det var så chill att man ba höll på å dööö" Nej, men för att vara seriös, det var alldeles otroligt skönt, och om ni inte var där så förstår ni det inte riktigt.

Tristast idag: Att batterierna i kameran tog slut innan halva tiden gått, hann knäppa 24 kort! (kommer lägga upp några utvalda här sås må nin gom)

Believe me when I say I'm a bädäsmathafacka, eller inte! Jag har gjort av med pengar idag, men det är okej, för vi gillar mig ändå, allihopa, egentligen, innerst inne. För även om jag kan vara dryg, jävlig, retsam eller alldeles alldeles underbar så är jag, när det kommer till kritan, ändå ingen annan än bara Ida. Och tur är väl det. För det är så vissa vill ha mig!

Valborgsmäss - första maj, vi säss imöra

Ibland blir man bara så väldigt fascinerad. Folk med putande magar, de finns i sådana mängder. Har aldrig märkt dem förrän de senaste två åren, men nu är de överallt. Jag misstycker inte, tycker det är en rätt trevlig syn, men ändå blir man lite förvånad när i stort sett alla spatserar omkring med knepigt sydda byxor för att få plats med det som växer innanför. Är det så att det är ovanligt många, eller är det helt enkelt jag som ser dem mer än förut? Tycker att alla i min omgivning har börjat påpeka att det är många.

Idag har det varit en originalvalborg, sådant valborgsfirande som jag är mest van vid. Förra årets firande var speciellt på mer än ett sätt, egentligen varken bra eller dåligt, men kanske inte det som i efterhand var det mest lyckade. Mina valborgsfiranden har alltid varit harmlösa, och det är nog bäst att det är så (om ingen lurar ut mig på något roligt nästa år förstås) Det vanliga firandet består av promenad upp till bystugan (ja för jag bor ju i bushen, det är väl sisådär en kilometer plus några hundra meter till stugan/huset/fd. IOGT/NTO-lokalen) ...((som mina systrar påpekade apropå att det därför varit roligt att ha fester där och hänvisa till platsen som nykterhetsrörelsens förra lokaler, när någon undrade)) Väl uppe i stugan bjuds det på fika, därefter lotteri, sedan far största delen av folkmängden till majbrasan på kärran bakom grannens traktor (detta år promenerade jag dock tillbaka hemåt) Springer in och slänger på sig varmare kläder, drar ut till elden i grannens hage nedanför vårt hus (som i år tändes på innan jag hunnit tillbaka, brasan alltså, inte huset, era knas! ) och står där och kikar när det brinner, äter en korv, dricker en fruktsoda, står och pratar med folk... sedan knallar man hem igen och här är jag nu! :P

Jag fick en digitalkamera idag :) Syster och svåger hade köpt en bättre, jag fick deras gamla! Nu krävs det bara inköp av batterier för att jag ska vara fit for fight! (or on my way becoming a picture huligan) Jag ska försöka lära mina händer att ta skarpa kort.. Litet steg för mänskligheten, stort steg för Ida! Men detta innebär, som ni kanske förstår, att jag faktiskt har klarat av ett av mina projekt! :D Hoppas bara att jag kan visa upp min otroliga skicklighet någon gång på den här sidan!

Well well, undrar vad man ska göra nu? Känns lite visset att slagga vid halv ett på Valborgsnatten. Nu är det månad fem förresten, känns konstigt. Snart är tvåan slut.. *suckar* Framtiden hägrar i ett skimrande skumt ljus! Jag vill inte, fast jag vill egentligen! Vad jag vill kan jag inte svara på, men det får framtiden utvisa. Jag är ung, har hela livet på mig, har lång tid på mig att bestämma mig. Väljer jag fel är det bara: Gör om, gör rätt!

Bye now sweethearts