Valborgsmäss - första maj, vi säss imöra

Ibland blir man bara så väldigt fascinerad. Folk med putande magar, de finns i sådana mängder. Har aldrig märkt dem förrän de senaste två åren, men nu är de överallt. Jag misstycker inte, tycker det är en rätt trevlig syn, men ändå blir man lite förvånad när i stort sett alla spatserar omkring med knepigt sydda byxor för att få plats med det som växer innanför. Är det så att det är ovanligt många, eller är det helt enkelt jag som ser dem mer än förut? Tycker att alla i min omgivning har börjat påpeka att det är många.

Idag har det varit en originalvalborg, sådant valborgsfirande som jag är mest van vid. Förra årets firande var speciellt på mer än ett sätt, egentligen varken bra eller dåligt, men kanske inte det som i efterhand var det mest lyckade. Mina valborgsfiranden har alltid varit harmlösa, och det är nog bäst att det är så (om ingen lurar ut mig på något roligt nästa år förstås) Det vanliga firandet består av promenad upp till bystugan (ja för jag bor ju i bushen, det är väl sisådär en kilometer plus några hundra meter till stugan/huset/fd. IOGT/NTO-lokalen) ...((som mina systrar påpekade apropå att det därför varit roligt att ha fester där och hänvisa till platsen som nykterhetsrörelsens förra lokaler, när någon undrade)) Väl uppe i stugan bjuds det på fika, därefter lotteri, sedan far största delen av folkmängden till majbrasan på kärran bakom grannens traktor (detta år promenerade jag dock tillbaka hemåt) Springer in och slänger på sig varmare kläder, drar ut till elden i grannens hage nedanför vårt hus (som i år tändes på innan jag hunnit tillbaka, brasan alltså, inte huset, era knas! ) och står där och kikar när det brinner, äter en korv, dricker en fruktsoda, står och pratar med folk... sedan knallar man hem igen och här är jag nu! :P

Jag fick en digitalkamera idag :) Syster och svåger hade köpt en bättre, jag fick deras gamla! Nu krävs det bara inköp av batterier för att jag ska vara fit for fight! (or on my way becoming a picture huligan) Jag ska försöka lära mina händer att ta skarpa kort.. Litet steg för mänskligheten, stort steg för Ida! Men detta innebär, som ni kanske förstår, att jag faktiskt har klarat av ett av mina projekt! :D Hoppas bara att jag kan visa upp min otroliga skicklighet någon gång på den här sidan!

Well well, undrar vad man ska göra nu? Känns lite visset att slagga vid halv ett på Valborgsnatten. Nu är det månad fem förresten, känns konstigt. Snart är tvåan slut.. *suckar* Framtiden hägrar i ett skimrande skumt ljus! Jag vill inte, fast jag vill egentligen! Vad jag vill kan jag inte svara på, men det får framtiden utvisa. Jag är ung, har hela livet på mig, har lång tid på mig att bestämma mig. Väljer jag fel är det bara: Gör om, gör rätt!

Bye now sweethearts