Vad är det som säger att verkligheten ser ut som vi föreställer oss?
Vad är det som talar emot att det som sker, sker av en slump?

Jag har alltid haft ett val. Det är ju så man säger iallafall. Fast ibland känns det som at tverkligheten springer en till mötes, och saker som man aldrig räknat med, saker man inte ens drömt om, de bara händer. Och då tror man så intensivt att det kan finnas en mening, att det finns en fortsättning, vilket gör att man inte anser sig behöva njuta fullt ut just där och då. Man har ju hela livet på sig. Varför?

Jag tror att jag glömt bort att njuta, att ta vara på tillfällen. Att tillåta dem att kännas så speciella som de skulle kunna ha varit, bara för att jag tror att det blir bättre med utvecklingen av mig själv. Att jag, ju mer jag lär mig, och ju mer jag faktiskt tar in och förstår av min omvärld, lär mig att njuta mer intensivt. (Jag låter som en klassisk hedonist, jag vet. Visst finns det mer än njutning, och det är inte vad livet går ut på...tror jag.)

Jag sitter här i min signalorangea Helly Hansen, har redigt ont i ryggen (Ja, det är ännu värre ikväll än det var igår :/ ... Verkar bli värre på kvällstid. ) , men bara för att tröjan luktar lite avlägset av skog och eldrök känner jag mig ändå väldigt trygg och någon obestämbart trevlig känsla. Något slags mellanläge mellan tillfreds och nöjd. (Tillfreds, just above, nöjd, just below)

Lägger ingen press, bara ett drömscenario och en förhoppning om lycka i min hjärna, det säger jag och står för!

En trallande, mytisk figur
vandrar omkring just bortom det seende
utstrålar vänligt djävulskap
fast förnimmelsen skiftar
med hornens form, på hans huvud
Pan eller smådjävul?
Flöjt eller svans?

Din hjärna väljer att bortse ifrån
iakttagelsen du gjort
Det var bara några fladdrande löv
i ett disigt höstljus
Inget väsen, inget ljud
utom prasslet ifrån löven
som skapat en sprittande melodi
fylld av vänligt djävulskap

Ikväll är en bra kväll. Jag är glad. Känns som att jag skulle ha accepterat något jag grubblat på, men jag har ännu inte kommit underfund med vad det är. Det spelar ingen roll, huvudsaken är att jag är tillfreds. Kan t.o.m. lyssna på låtar med sorgliga texter och ändå må bra. Det är stort.

Idag pratade jag och mina flickor ganska mycket om hur vi är som personer. Typiskt tjejsnack, på högsta nivån. Jag fick tillfälle att klargöra hur jag fungerar, och varför jag lever mitt liv som jag gör. Ja, mitt sätt är inte så väldigt annorlunda egentligen, men de har tyckt det och pratat HÖGT om hur konstigt det är. xP Exempel på vad som är "mystiskt" med mig kommer här i punktform ;D

• har gigantkrav på killar
• älskar naturen
• ..och norrländska
  
• är fånigt och obotligt romantisk
• är alldeles för moralisk!!!! Hur de har fått för sig det vet jag dock inte ;)....
  
• formulerar mig krångligt och med svåra ord
  
• rodnar när de diskuterar sex (särskilt när de diskuterar mitt obefintliga, och vad det beror på xD ..uj uj uj..)
• blir grinig när de ifrågasätter mina anledningar till att ta det lugnt på den fronten!
  

Tur att jag avgudar deras personligheter! Annars skulle jag nog ha bitit dem vid det här laget. :)

Ok, jag vet inte om jag tycker att jag har gigantkrav på killar, faktiskt. Är det för mycket begärt att vilja ha en ansvarsfull MANLIG kille? Okej okej, jag ska inte förneka det, jag har ytliga begär också. Jag är inte mer än människa. Jag kan inte bli tillsammans med någon som inte attraherar mig, det vore att förstöra hela magin med kärlek. Sedan kan det ju vara så att de kllar jag inte blir attraherade av, att jag inte upplever dem som ansvarsfulla MANLIGA killar, och då var vi tillbaka vid insidan xD

Salig blandning, people. That is what we all want. The essential mixture in a person which fits ourselves without doubt, misery and longing for something better.

*FNISS*

Det svåraste som finns är att formulera sanningen, på rätt sätt, öga mot öga. Att framställa den som den utger sig för att vara inför en själv.

Till exempel så har en relation jag har till en person gått i stå, tror jag. Och en annan relation har förändrats. På något sätt så skulle jag vilja diskutera det, och om det är som jag upplever det eller inte, men när man står där så får man inte fram det man vill säga. Dels på grund av situationen runt omkring och dels för att en uttalad sanning är så mycket starkare än en skriven. En uttalad innehåller nyanser i betoning och kroppspråk och ögonkontakt, saker som det skrivna aldrig kan innehålla.
Då känns det så viktigt att det som kommer ut inte får personen att backa och sluta sig, utan ta till sig vad det är man försöker säga.

Jo, men oavsett hur det står till med dessa relationer så kommer minst en att minskas ner till ytterst liten om ett år, på grund av min "flytta-hemifrån-och-tvingas-bli-stor"-grej. Den andre kommer antagligast förbli ungefär densamma, på grund av dess karaktär.

(och ja, jag pratar i koder hela tiden, sorry for that, men what-the-hell, ibland ((alltid)) vill jag undvika att lämna ut folk i etern... )

Henna

höll vi på med idag, mycket rolig sysselsättning. Det enda som är bsvärligt är hur man ska skydda den från omvärlden tills dess den är färdig.

Men så är det väl med allting. Att det är svårt att skydda tills man fått klart för sig hur något ska vara. Alltid är det något som stör, eller förstör, vad det nu är man skyddar. Må så vara om det är ett barns naivitet eller en idé om hur något man producerar ska se ut. Det är därför man aldrig blir riktigt nöjd. Det finns alltid något man skulle kunna gjort bättre. Och på ett sätt är det bra, för hur skulle annars mänskligheten röra sig framåt, uppåt, för att inte fastna i en oändlig stagnerad cirkel?

If no one ever knew me really and truly

• my secrets would be buried with me
• my thoughts would be worthless
• the words I spoke would not be used by others
• and the meaning with my life would be non existant

Think it is rather good, the friendship thing. Someone is always there to tell me I am worth whatever I am worth :)

"and when you are lonely it is not because there is no one
who wants to spend time with you,
but the ones wanting it is, well, stupid enough
to do other things than what they want"

Also, never put all your thrust in something said from a sad person. These might be affected by the sadness in their hearts when the words are spoken. From a cold and clear person though, remind yourself to trust those. They are the worst kind of truth tellers, and if you forget to believe in what they say you will probably get miserable later on. ^^

I am about to share a song with you, Lisa Ekdahls "Svag för din skönhet". For me, it is the declaration of friendship and love when it is at its most wonderful, but also saddest, stage. Against all odds so to speak.

Förlåt mig min svaghet
Förlåt mig mitt begär
Så svag för din skönhet
och allt det du är

Men vem rår på ett hjärta
vem rår på det blod
som rusar I kroppen
vid gud du gav mig mod

För du hötte åt gamarna som jagade och följde mig
Du drog mig upp ur skiten, du badade du sköljde mig
Vi simmade mot strömmen, I den stridaste av strömmar
För du sa "Man blir vacker om man följer sina drömmar"

Förlåt mig min stumhet
Jag visste inte ord
då jag såg vad du gjorde
och du såg jag förstod

Jag ville ge dig himlen
och himmelens beskydd
Men jag kan inte tala,
din kärlek gör mig brydd

För du hötte åt gamarna som jagade och följde mig
Du drog mig upp ur skiten, du badade du sköljde mig
Vi simmade mot strömmen, I den stridaste av strömmar
För du sa "Man blir vacker om man följer sina drömmar"

Så svag för din skönhet och allt det du är

Jag har en idé

...fast om den går att genomföra är visserligen en annan sak. Projektarbetet, ett dikthäfte där dikterna är samhällsinspirerade. Alltså inte kärlek, tonårsgnäll, mjäkigt, så där vanligt. Snarare något liknande det här:

Utanför står jag
Försöken att bli likvärdig
Att gälla för den jag en gång var
tar tid, lång tid,
här där jag nu är
Den plats jag lämnat är förlorad
Ännu har mitt hjärta inte funnit
den plats där jag nu hamnat har
men jag försöker fortfarande finna den
för barnens skull

Inte för att jag vet om den sänder ut det budskap jag vill. Hur tolkar ni den? Vem, vad och varför?

Skulle något sådant kunna fungera som ett projektarbete? Får man överhuvudtaget skriva egna dikter? Egentligen är ju inte det något vetenskapligt. Det är ju bara mina ord i ett försök att spegla min omvärld och gestalta den som jag tror att den upplevs för andra. Det vore intressant att göra det. Jag skulle vilja göra det!

Igår var jag i Borlänge och badade med scoutpojkarna. :D Behöver jag verkligen säga att det var urkul, det är väl en självklarhet med det gänget?! Ja, efteråt åt vi på Burger King, också bra ^^

Idag har jag träningsvärk i ryggen, det är bra. Blåmärkena på höfterna är ju lite spännande, men inte så bra kanske ^^ Jag gillar att peta på mina blåmärken. :P

Lovet gick fort. Roligastpriset står mellan Eskilstunatrippen. "Så mysigt att träffa moster och kusin ett tag, och pimpla vin och prata och bara ta det lugnt. Och äta god mat, underbr sushi..Titta på när de andra pysslade och stickade, diskuterade balklänning med kusinen litegrann. Blir en taftklänning, ungefär så långt har vi kommit!" och polarmyset på torsdagen "TP, underbart sällskap, chips, cider, diskussioner, förevisning av bilder och musik"

Annat jag gjorde på lovet var bakade och sov! Ochh glömde bort att äta då och då ;)

Nu är jag trött! Nighty