If no one ever knew me really and truly

• my secrets would be buried with me
• my thoughts would be worthless
• the words I spoke would not be used by others
• and the meaning with my life would be non existant

Think it is rather good, the friendship thing. Someone is always there to tell me I am worth whatever I am worth :)

"and when you are lonely it is not because there is no one
who wants to spend time with you,
but the ones wanting it is, well, stupid enough
to do other things than what they want"

Also, never put all your thrust in something said from a sad person. These might be affected by the sadness in their hearts when the words are spoken. From a cold and clear person though, remind yourself to trust those. They are the worst kind of truth tellers, and if you forget to believe in what they say you will probably get miserable later on. ^^

I am about to share a song with you, Lisa Ekdahls "Svag för din skönhet". For me, it is the declaration of friendship and love when it is at its most wonderful, but also saddest, stage. Against all odds so to speak.

Förlåt mig min svaghet
Förlåt mig mitt begär
Så svag för din skönhet
och allt det du är

Men vem rår på ett hjärta
vem rår på det blod
som rusar I kroppen
vid gud du gav mig mod

För du hötte åt gamarna som jagade och följde mig
Du drog mig upp ur skiten, du badade du sköljde mig
Vi simmade mot strömmen, I den stridaste av strömmar
För du sa "Man blir vacker om man följer sina drömmar"

Förlåt mig min stumhet
Jag visste inte ord
då jag såg vad du gjorde
och du såg jag förstod

Jag ville ge dig himlen
och himmelens beskydd
Men jag kan inte tala,
din kärlek gör mig brydd

För du hötte åt gamarna som jagade och följde mig
Du drog mig upp ur skiten, du badade du sköljde mig
Vi simmade mot strömmen, I den stridaste av strömmar
För du sa "Man blir vacker om man följer sina drömmar"

Så svag för din skönhet och allt det du är