Kanske är det så att tystnad föder (och ibland även göder) lusten att ha något att säga. Den gynnar iallafall tillväxten av komplexa tankar. Egentligen, det enda ni behöver veta är att det är när jag är tyst som jag egentligen har mest saker att säga. Saker som betyder något. Saker som kanske inte bör sägas, som ligger därinne och bearbetas och omvandlas tills de är rumsrena nog att användas i vardagen. Att tala är silver, att tiga är guld? Om man vill vända livet till sin egen fördel så är det bra att kunna vara tyst. Då blir man kallad en bra lyssnare, och folk tycker om en och vill vara ens vän. Skillnaden mellan att vara en bra lyssnare, och att vara en bra vän är att en vän minns vad man sagt och hjälper en i svåra situationer. Tror jag. Det är så jag hoppas att det är, att det är så jag skulle göra för mina vänner.

En annan idé, vissa människor har de egenskaper som brukar tillskrivas hundar, andra de som är för katter. Hundar = Flockdjur, upplevs som glada i stort sett jämt, följer ledare, läraktiga, tillgivna, allmänt älskande. Katter = Ensamdjur, bestämmer själva vilka regler de ska följa, intelligenta, självlärande, tycker om några få.
Jag tror att jag själv egentligen är en hund (även om jag önskar annorlunda) och att jag har alldeles för lätt för att vara tillgiven andra människor. Det vore bättre för mig om jag var mer skeptisk till vilka jag släpper inpå mig, men samtidigt så vill jag inte vara det. Jag älskar att tycka om folk. Vad kan vara viktigare än människor som betyder något för en egentligen? Jag tycker dock bäst om att umgås med kattmänniskor, de tilltalar mig mycket mer. De är inte alls så "påflugna" och om man har fått deras tillit/kärlek en gång så kan man iallafall hoppas att man betyder något för dem. Jag skulle kunna ge många exempel på folk jag ser som kattmänniskor, men det ska jag inte, inte här.

Kan du säga mig varför röfrav gim agäs ud naK
så ska jag säga dig när rän gid agäs gaj aks ås
för varför ska jag försöka vandra ardnav akösröf gaj aks röfrav röf
uppför stigen mot ditt hjärta aträjh ttid tom negits röfppu
när jag inte ens tror på åp rort sne enti gaj rän
att du vill ha mig här... ...räh gim ah lliv ud tta