Ja se det snöar

..iallafall på min blogg. Ute är det bara gnistrande frost, nog så vackert som snö. Imorgon är det sista dagen i skolan år tjugohundraåtta. Bara ett halvår kvar. Och se, kommentarerna till mitt föregående verkar antyda att jag inte är så ensam som jag ibland upplever mig. Jag har er som backar upp. Att ni är anonyma må väl vara en bieffekt, men ni finns ju ändå här.

Potential, har jag. Fokuserad på mig själv, är jag.

Mamma, när jag blir stor ska min potential försvinna och istället ska jag vara fullt flygande fjäril. Levande för mig själv och andra, flygande högt över de imaginära murar som folk bygger upp. Bakom dem ska jag landa, slå armarna om, ta dem med på högtflygande underbara resor i en värld där det är vackert. För inom dem ska skönhet finnas.

Jag sitter i skolan. I något slags aktivt val tog jag beslutet att stanna och umgås. Jag umgicks med de flesta av de viktiga, som nu har åkt hem, och de andra var aldrig här. Varför jag fortfarande är kvar är en fråga med ett svar: "SP-avslutning" Klockan två i gymnasiematsalen, keep away. Jo, förresten, ett till aktivt val kan uttalas "Ingen idrott" Visserligen beror det på en miss i informationen angående avslutningen, vilket resulterade i inga idrottskläder. Tja, viktigt är det inte.