Dag, månad, årtal, LIFE

Jag får huvudvärk av min förkylning. Och såhär trött har jag inte varit på mycket länge. Jag kanske tror att jag har varit trött tidigare också, men på den här nivån, inte. Så fullständigt orkeslös som jag har känt mig idag. Det har varit jobbigt att ligga ner stilla i sängen. Jag antar att det har med andningen att göra, att man blir så trött. Någon slags avsaknad av stadig syretillförsel som gör att kroppen går på sparlåga. Att vara förkyld är tråkigt.

Såg nyss på Eternal Sunshine of the Spotless Mind. Den var bättre andra gången jag såg den, vilket är bra gjort när jag var fascinerad av den första gången också. Det var vissa saker jag inte begripit tidigare, tidsföljder i filmen som gått mig förbi, som nu framstod som tydliga. Det gjorde filmen mindre sorglig, mindre konstig. Den efterlämnade en snällare magkänsla nu.

"She was a rare thing, fine as a bee's wing,

so fine a breath of wind might blow her away

She was a lost child, and she was running wild

She said - As long as there's no price on love I'll stay

and you wouldn't want me any other way!"

...she had animal in her eyes.

Oh man, you foolish man.

It surely sounds like hell.

You might be lord of half the world

You'll not own me as well.

Det är något med det förlorade, det outsägligt vackra, det brutna och det önskade som får mina nervcentrum att gå på högvarv. Synder, laster, kvalitéer och egenskaper, extremer och känslor. Jag skulle kunna vältra mig i det, men då skulle jag antagligen dö på kuppen.