Jag dör inte av att bli kallad fitta, VET HUT

Ja du Cissi, du sa att du hade velat ha mig ute på msn på samma filosofiska humör för några timmar sedan. Jag var inte ute på msn, men mitt humör var på rätt spår i alla fall. Det är det nog fortfarande ärligt talat. Natten som var var verkligen ingen bra natt, men det gjorde dagens IKEA-besök väldigt nödvändigt. Jag handlade gröna ting. Lunchtid idag var inte heller bra för min identitets styrka, men det gjorde också att dagens IKEA-besök var väldigt efterlängtat. Jag köpte en lampa.

De saker som ligger bakom är dolda, mest därför att det är mitt eget fel att de inte är åtgärdade genast utan får ligga kvar som stenar i skorna, som gammal disk i en studentkorridor, som hårstrån i BHn. De är irritationsmoment, av större eller mindre grad, men de ligger där och gnager energi. Därför köpte jag grönt. Inte ljust grönt, utan lummigt skogigt grönt.

Jag dör inte av att bli kallad fitta, hora, kärring. Jag dör lite i taget av kyligt bemötande, nonchalerande, spydig nedlåtenhet, förnedrande högmod och att bli klappad på huvudet med ett "Du är liten, Ida, och det märks att jag är äldre!" - Då dör jag lite grand, av att bita ihop och ta emot. Det är trist att det är allt jag orkar och kan. Jag krymper..och har slutat finna det konstigt.

Vet hut, ni prinsar och prinsessor, ni grodor och grodinnor.

Vet hut, ni förnedrande varelser som kallar er vuxna och vackra.

Jag ser er nog, jag vet att ni lägger era flugägg i sår hos de svaga.

Jag ser hur ni njuter när såren inte läker,

när de varar sig och försvagar den redan svage.

Död åt edert högmod.