Jag kommer bara på ett flertal klyschor som stämmer in på hur jag känner mig, och klyschor är tråkiga. Det involverar gamla hästtäcken, springa, trycka på repeat-knappar och andra halvmelankoliska substantiv, adjektiv, verb, fan och hans advokat.

Tur man har stark musik som tvingar en att ha känslor. Gillian Welch, Amy Macdonald och Ane Brun.. Disneyland After Dark, Marcus och Cornelis får också vara med.

Visst, jag kan vara sprittande och bubblande och glad också! Jag har sommarlov, jag kan ligga och slappa fram till Midsommar. Jag har inga åtaganden och jag älskar mina vänner.

Vi i världen dräller omkring. Våra platser är utbytbara, även de vi tror är fast förankrade för alltid. Känn dig aldrig trygg i din position, luta dig aldrig tillbaka i din bekväma stol. Helt plötsligt kommer dagen då vaktmästaren skruvat ur skruvarna och du sitter där på golvet med en bula i bakhuvudet utan att själv förstå hur det gick till. Dagen kommer när mattan halkar under dina fötter, du klämmer fingrarna i bildörren och katterna tycker bättre om dina syskon än dig själv.
Då står jag där i Uppsala utan matta under mina fötter, med bula i bakhuvudet och mina katter hos någon i familjen och väntar på ett besök som visar att vi båda har gått vidare. Och den dagen kommer jag gråta mig till sömns, och du med!

Vuxenpoäng

Imorgon är det iväg och lämna blod. Det är något jag faktiskt är stolt över att göra. Sedan är jag helt på det klara att många tycker att det verkar läskigt, eller att det borde göra ont. I min värld så gjorde det inte ont och det var inte läskigt första gången. Det var lite upplyftande att eventuellt göra en insats för någons fortsatta liv. Det händer så sällan att man kan göra skillnad i någons liv, oavsett om det är medvetet eller omedvetet, att när det händer blir det speciellt.

Jag ska ta in armbandsuret lite grand också, den fina klockan jag fick i studentpresent av kära moder och kära fader. Den är jättefin. Jag ska också försöka fixa internetbanken och be att få en dosa efterskickad för min räkning.

Studenten var sorgligt underbar och alldeles särskild och minnesvärd. Jag minns alla ögonblick som sög till i magen och all närhet och de flesta av tårarna. Jag önskar att jag kunde behålla allt och alla för evigt, för tanken på att vara utan dem, vissa i vardagliga livet och vissa i synnerhet och särskildhet (och avskildhet) får mig att vilja gömma mig. Jag vill inte behöva släppa taget. Jag vill krypa ihop och intill och höra till för så lång period som folk vill ha mig.

Jag är inte stor, inte vuxen, jag är jag och jag tycker OM er och kommer sakna er så det smärtar!

All around me are familiar faces, worn out places, worn out spaces. Bright and early for their daily races, going nowhere, going nowhere.... and I find it kind of funny, I find it kind of sad, the dreams in which I'm dying are the best I've ever had.

Balen igår, det var härligt att se hur vackra mina vänner är när de klätt upp sig!
Studentlekarna idag, det var roligt att se hur blöta ens vänner kan bli, och hur utspejsade de kan vara.

Jag fattar inte att det tar slut imorn. Jag vet inte om jag vill att det ska ta slut. Vill leva i drömmen och den underbara känslan för alltid. Men nu ska vi hem till Micka och fixa iordning vagnen/flaket till imorn.

Jag var mitt i en sommardröm. En sommardröm av det allra bästa slaget.

Jag dåsade under ett blommande äppelträd där solljuset silades genom lövverket. Ovanför surrade humlor i blommorna, och då och då kvittrade en fågel. Vinden gick i vågor fram och åter, värmande och stärkande. Jag låg där, helt trygg, näst intill sovandes.

Som i en Astrid Lindgren-film. Allt var bara vackert och tryggt.

Idag har jag varit tung, på alla sätt. Benen är blyklumpar och huvudet svajar från ena sidan till den andra. Hjärtat snörper till med jämna mellanrum. Det är tre dagar kvar... Imorgon är det bal. Jag kommer inte gå sönder, för huden är seg och jag tål allt!

Decentralized and soon to be confused, dazed and amazed. There is a speed surrounding me. I'm keeping up the good work and find myself without struggles to be made. I find myself sitting on a bench somewhere, talking to a friend about how it all used to be. You give me examples of songs which help me see the reality I am in. I am leaving soon. I have to wrap the idea around myself, the idea of becoming something responsible. Someone who does not need everyones approval on things I wish to do. Where have all the smells and tastes gone? They were stronger when I was younger. I have to face my own opinions, face the changes soon to be made.

Jag förstår vad du menar med att man kan somna till den skivan. Den är ljuvlig.

Naivitet: Att inte upptäcka att saker kan ta slut förrän de gör just det, tar slut. Att inte njuta tillräckligt under tiden de pågår. Att även fast jag vet att skolan slutar och jag ska flytta hemifrån innan sommaren tagit slut, faktiskt inte förstår det. Varje gång jag försöker ta in det faktumet slår något bort det med ett "Jag tar det som det kommer!" Det är fegt att vara ovillig att ta in framtiden och att låta bli att ta tag i det som borde göras innan dess.

Minnen av alla de slag:
Gargamell ätandes gräs i en cirkel runt mig i hagen en sommar
Ett nakenbad på natten i sällskap av vänner
Sena scoutnätter i Dräcke och på läger
Peace&Love-festivalen
Att baka sandtårtor i Laos med Susanna
Frisbeekastning på konfirmationslägret
Sorgsna sjungande promenader till Krakabron
När Trulsa busade med mina fingrar hos Fyra Tassar
Heliumballongerna i hotellfoajen i Finland

Jag är uttråkad.....jag kommer inte igång med någonting. Är enda personen här ur min grupp och jag har nada koll på någonting alls av det! Dessutom är det bara en och en halv vecka kvar tills allt är slut nu. Mycket mystiskt. Det är nu man ska börja stänga av sina känslokanaler för annars går det på skit.

Jag börjar tröttna på bandaget på pekfingret. Jag kan inte böja det och jag kan inte använda det för att skriva med på tangentbordet och jag kan inte spela gitarr med det. Det försvårar t.o.m. mitt ätande. Få saker gör mig så irriterad som när jag inte kan äta som vanligt. (Jo förresten, jag kan spela gitarr, med halva ackorden...eller med fel fingrar..låter väldigt osnyggt, men vad gör man inte för att få det att sitta.) Jag skar mig när jag tog ut en keramikkruka ur ugnen.

Men men, ska nog ha läkt ihop lagom till helgen. Om jag har tur kanske någon vänlig själ lånar mig en gitarr, om det blir tillfälle, och kanske densamme även tipsar hur jag skall använda min lilla röst i den.

Jag är UTTRÅKAD! Rädda mig från världens tråkighet. Ge mig mat! Gör nånting...Hoppa PÅ mig! (det sista refererar jag till han som bara vill sitta under ett träd och lukta på blommorna)

Fulla karlar

Det finns få situationer som gör mig så förbannad som det jag upplevde idag. Jag klev på bussen vid busstationen och sätter mig bredvid en av mina vänner. Tvärs över gången sitter en annan av vännerna. På bussen kliver strax därpå en ordentligt full karl, och slår sig ner bredvid tjejen. Nåja, bussen var ju näst intill smockfull så det var inte mycket att göra åt den saken.

Och till en början verkar det väl helt okej. Han pratar på som fulla människor brukar, men när han börjar ta henne i håret, och därefter i armen, och därefter på BENET. Ni skulle sett mitt ansiktsuttryck! Jag säger bara "Om blickar kunde döda!" (Däremellan hade han dessutom somnat till, snarkat högt, och gnisslat tänder så man höll på att gå upp i limningen.)

Hon hade i omgångar försökt få honom att flytta på sig, och även själv försökt flytta, men inte då. Den tunga skithögen satt där han satt. Men när han tog henne på benet fick det vara nog! Då blandade jag mig i leken och skällde ut honom, men inte ens det hjälpte. Han satt lika bergfast ändå. Jävla fylleskalle!!

Nåja, jag skulle ju med till frissan och prata hår till balen, så vi skulle av samtidigt. När bussen stannar ställer jag mig upp, och försöker fysiskt tvinga honom att flytta på sig. Hon gör naturligtvis samma sak, men han bara grymtar och ignorerar. Då kommer busschauffören som en flygande furie och drar upp honom, skäller ut honom och slänger iväg honom på ett annat säte. Mäns muskelmassa är bra så länge den används till bra saker.

Busschaufförn hade tydligen ringt polisen också. De var av någon anledning ute efter just den karln, varför vet jag inte, men vännen ringde senare och hörde om jag kunde användas som vittne för att bekräfta hur han hade hållit på. Självklart ställer man upp, men jag vet inte hur, när, var och under vilka omständigheter ännu.

För vet ni vad, jag tycker att 45åriga karlar SKA bete sig som vuxna män och inte hålla på att vara fulla och jävliga i kollektivtrafiken. Jag tycker att det är som att dels förstöra omvärldens uppfattning om en, och dels att göra sig lite mindre värd som människa också. Ingen känner medlidande för någon om denne inte ens kan FÖRSÖKA bete sig som folk! Särskilt inte om man börjat med att be snällt.