Haha, fy helvete vad livet går i cirklar. Alltid är det något som går igen igen. Men en dag ska jag bryta bort det som är & har varit, för det är svartbränt. Det har varit med om för mycket, och samma visor har upprepats för många gånger. And that's a fuckin' road I ain't gonna walk again so to speak.

Jag förtjänar faktiskt att vara förstahandsvalet. Att stå först i kön, eller att vara den som kön väntar på än hellre. Att behöva vara, jag vet inte vilken hand i ordningen,-s val måste ni väl förstå att jag är för bra för? (Inte bara jag, nu låter jag egocentrisk, alla förtjänar att vara förstahandsval!) Det gör faktiskt rätt ont att få förklaringarna, de visserligen väldigt utförliga och utstuderat eftertänksamma ömsinta förklaringarna, på att man inte kan nå ända fram. Då hade det varit bättre om ni bara gav efter och höll er undan fullt ut. Förklaringar ger tillfälle att älta, och är det något jag är bra på så...det vet du.

Nej godnatt med er, klockan är seeeent. Får se om inlägget får vara kvar när jag tänkt ett tag.