Någon gång när jag var riktigt liten var det någon som frågade mig om framtiden, om jag skulle ha någon man, en gård, några djur, sådana saker. Som den självständiga lilla flickan jag var svarade jag förnuftigt att jag skulle gifta mig med en rik man (antagligen sa jag något om att han skulle vara gammal också) och ta alla hans pengar. Sedan skulle jag flytta till en gård där jag skulle ha mängder av djur som jag kunde gå omkring och pyssla med, som den veterinär jag absolut skulle vara. Om han skulle få komma och hälsa på? Jo, det kunde han väl få, men han fick inte sova kvar, så stort skulle inte huset vara.
Några år senare tyckte jag visst att pojkar var intressanta nog att involveras i detta barns idé om framtiden. Alltså skulle en vacker älskare bo med mig, men han fick inte avslöjas för maken. Han skulle dessutom hjälpa mig med de tråkiga jobben. (Matriarkat för hela slanten.) För det kunde han väl få en puss eller två. Jag skulle fortfarande bli veterinär, för "De är mina vänner!".
När jag var nio år skrev jag i en bok där man ska fylla i uppgifter om sig själv. Min favoritmusik var Hjalle och Heavy (för er som inte vet så heter deras nuvarande band Dökött och Mimikry). Det jag tyckte bäst om var killar, djur och att måla och om tio år hoppades jag att jag skulle ha egen lägenhet, en kille och ett jobb.
Nu sitter jag här som den nittonåriga lilla flicka jag är och har lite svårt att förstå att jag för tio år sedan faktiskt trodde att jag skulle vara vuxen nu. Om mindre än en vecka uppfyller jag ett av kriterierna hon satte upp åt mig, jag har en egen lägenhet. Ändå, jag vill inte längre bli veterinär och har inte velat det på flera år. Jag tycker fortfarande om att måla, även om sjunga och försöka klinka lite på gitarren smäller lite högre. Jag minns knappt flickan som skrev det här. Det är nog svindlande få celler vi har gemensamt dessutom.
Inatt drömde jag att jag bodde på en liten gård. Skogen stod tätt inpå, men framför var det en ganska stor äng. Gården bestod av ett litet bostadshus, ett häbre på upphöjda stolpar och en liten ladugård, allt timrat och rödmålat. På ängen betade tre fjällkor och en nordsvensk (eller om det var en ardenner) och på stenen nära skogskanten satt två kissekatter.
Jag promenerade fram mot korna och bredvid mig skuttade en Alaskan Malamute och en svart Labrador. Ingen man fanns med i bilden och jag skötte mig själv. Solen stod rätt lågt, sådär så att ett gulrött dis låg på granarna, och allt var så underbart tryggt. Tänk vad nöjd jag skulle kunna vara om det var så allt blev till slut. Inga sorgsna miner, ingen deppighet och djuren omkring mig som tydde sig till mig för att jag, i deras ögon, var den bästa.
Grå november
13 år sedan
1 kommentar:
Det verkar som - och jag hoppas - att du inte gjort någon ändring gällande önskemålen kring både matriarki och polyandri.
Det är fortfarande något att eftersträva.
Skicka en kommentar