Klockan är natt,
ett hopp är ett hopp är ett hopp om igår som aldrig går igen i åren som gått.
Du går i flera år och drömmer
om att beställa bananer utan medel
leva livet, leva loppan, äta godis utan loppor
Kanske bakelser utan grädde är idealet för dig
En resa med tåg, bluff och båg, båg, bågen är billigare än bilen
Ta farväl av allt i en sväng som var för snäv
Ta farväl av dem i en säng vars sträva lakan du inte längre känner
Vem är det som k-k-kommer in genom dörren?
Du, du din fähund, kom hit och kyss mig hårt så ska vi se om känseln i ansiktet också är försvunnen.
Hjärtat stannar när känsellösa läppar möter ett intet och ögonen drunknar i allt man inte får.

För att slutet är det sannaste som finns och framtiden bara är en väntan på slutet.

Oro, ro, jag roar mig med min oro
tills roandet försvinner och oron över bristen på ro är det enda som återstår.
Åren går och jag förstår.

För att ni vet att jag förutspår eventuella händelser tills jag blir alldeles stirrig.

Kärlek överlever allt. Man slutar inte älska någon för att den dör, alltså dör den inte helt. Död är att gå upp i intet, ats luta existera i alla aspekter. Finns man kvar i minnen är man inte död, då existerar man kvar. Jag lever för evigt i allt som alla tidigare har lämnat och alla efterföljande har med sig i bagaget. Det finns knutpunkter mellan alla som gör att ingen någonsin dör fullt ut. Naturen är allt, och del av allt är jag.

Ni tycker om mig, och jag er. Nu ska jag sova.