Tänk vad mycket minnen man har med olika personer. Helt underbara minnen som man aldrig vill tappa bort.
Att stå ute i kyla med armarna innanför någons jacka, eller att på sommarn få höra någon säga "Till" ett okänt antal gånger. Eller varför inte blåsa bort en ögonfrans som ramlat ner på kinden, önska sig något och upptäcka att det slår in. Sitta ute vid en sjö på morgonen och luta sig mot någon och verkligen känna hur hjärtan slår. Märka hur någon hör precis vilka låtar man ber om att få höra, och spelar och sjunger dem för en. Prata i telefonen i flera timmar utan att någonsin få slut på ord att säga.
*magi*
Nej jag minns inte min allra första kyss, eller med vem den var, men jag minns personliga stunder med betydelsefulla människor. Aldrig illvilliga, därför har jag dem fortfarande kvar på något sätt. Jäklar vad förskonat liv jag levt.
Ingen som vill mig illa, alla vill mig väl.
Tror jag att något ska hända så sker det, för mitt logiska sinne har sällan fel. Jag vet när det är hopplöst och då är det inte roligt, men jag ger inte alltid upp för det. Om det så bara finns en liten gnista så är jag där för att antingen skydda eller blåsa på den för att få den att glöda, om jag anser det jag kan få vara värt besväret jag gör mig.
Jag väntar bara på att något ska gå jäkligt snett, att någon ska komma på att livet är en bluff och att alla bara har jobbat kring något meningslöst. Att någon sätter sig ner och förklarar vad jag har gjort för fel längs hela vägen och vad jag borde ha gjort annorlunda. Allt jag borde ha ändrat för att åstadkomma saker. Jag oroar mig för att det skyddade liv jag levt ska leda till att jag eller någon i min närhet går helt överstyr och gör de dummaste saker, bara för att bryta normen. Bryta den goda illusion som vi lever i. Den värld där saker fungerar, människor är vänliga, maten finns på bordet och ingen har särskilt stora problem. Kommer någon dö, kommer någon börja knarka, kommer någon gräva ner sig i ett destruktivt förhållande? När? Varför?
Och allt jag tror är att det är en fråga om tid. Jag litar inte på saker som går bra, som går som de ska. De är inte varaktiga!
2 kommentarer:
hum destruktivt förhållande?? =P
men jga kommer iaf ihåg min första kyss... om man nu kan räkna de som kyss.. hehe
Well, ja, med en kille som slår en, eller trycker ner en eller inte förtjäner en. Sån sorts förhållande. Okej, jag väntar mig inte att få solsken året runt. Regnskurar kan vara bra ibland, men ändå....du vet hur jag menar! :)
Skicka en kommentar