Idas djur:

• Allting startade med undulaten Pelle. Jag tror iallafall att han var min? Han var en snäll undulat som satt på ens finger och var snäll och sällskaplig.
• När vi hade flyttat till Laos och bott där ett tag bestämdes det att Ida skulle få en kanin, en helvit med röda ögon, för en sådan ville hon ha. Alla andra barn i familjen hade tydligen en också, men som jag mindes det hade vi bara två. (Jag minns bara min, och ena storasysterns.) Min vita med röda ögon inhandlades från Kanna Baran och döptes till Lisa (namnet uttalat med ordentligt läsp-ljud). Lisa var en väldigt rivig liten kanin, men enligt min omgivning så älskade jag henne.
• Efter hemkomsten till Sverige och flytten hit fick jag en katt i sexårspresent. Min söta helsvarta kisse med vit fläck under hakan döptes till Sotis. Han sov i min säng och var min allra bästaste vän. Tyvärr kastrerades han aldrig, vilket gjorde honom till en strövare som slutade sina dagar under en bil här i byn. Då var jag åtta år och han två.
• Därefter kom hönsen. Först hedemora-tuppen Modig. När han blev stor och stark blev han dock lite väl stor och stark, och uppblåst, så han slogs. Inte så roligt för en tös som mig. Därefter kom de tre millifleurhönsen Willie, Millie och Moa, samt ett år senare deras tupp Stjärna. De levde ett antal år.
• Fiskar utan andra namn än artnamn har också funnits, i omgångar. Fjärilsciklider, platys, guppys, svärdbärare, dvärgguramis, m.m. (ja, en "jättemal" på 15cm hade jag också. Den var nästan läskig, just för att den var så stark.)
• Därefter inleddes min rått-era. :D Egentligen är råttor helt suveräna djur, om man tar sig tid med dem i början och har en ordentlig bur åt dem. (Hög på höjden, i många våningsplan och med liten bottenyta.) Då är de som lättast att ha. Ja, och så bör man ha dem i par eftersom de är flockdjur. Honorna luktar mindre, jag hade bara honor. Mitt första par hette Pepsi och Cola. Cola var liten och sjuklig redan från början, och en dag när jag kom hem från skolan var hon död. Efter henne kom Sprite och höll Pepsi sällskap ända tills Pepsi for till de för evigt laboratoriebefriade råttornas förlovade land. Singha försökte fylla hennes tomrum (Singha är för övrigt en thailändsk ölsort.) men för mig finns det ingen råtta som kommer i närheten av Pepsi.
• Under den här tiden hade jag även en kanin, som jag fått i födelsedagspresent. Inte kaninens fel att jag var inriktad på mina råttor during this time of my life, men det gjorde att den inte blev särskilt tam. :/ Och han rymde sin väg.
• Och nu då, jag har mina älskade kissemissepluttisar. Drygt ett år har de befunnit sig i min vård. Trulsa är äldst och smal. Kura är yngst och tjock. De är, båda två, trefärgade, Kura är mörkare. De tycker om mig som det verkar, kanske för att jag ger dem mat. Trulsa står ut med i stort sett vad som helst. Jag kan vända henne uppochner och frusta henne på magen och lyfta henne i nackskinnet. Det gör henne nästan bara gosigare. Kura är mer sig själv närmast, även om hon ofta får gosryck där man knappt kommer undan. Hon bara gosar, gosar och gosar. :)

Nu har ni fått lite insikt i hur mitt liv med MINA djur har sett ut. Andra djur har funnits, och finns, i familjen. Om ni vill veta vilka dessa varit, och är, let me know, will you?